Dyslexi, språkstörning eller andraspråksutveckling?
Om förväntad andraspråksutveckling inte sker, trots goda förutsättningar och undervisning i svenska som andraspråk av kompetenta lärare, kan en utredning behöva göras för att se om eleven har specialpedagogiska behov. Man kan behöva klargöra om det rör sig om dyslexi, språkstörning (DLD) eller intellektuell funktionsnedsättning (IF).
Artikeln är en kort introduktion till några av de vanligaste frågeställningarna en lärare i svenska som andraspråk kan ha när man misstänker dyslexi eller språkstörning hos en elev med ett andraspråk i utveckling. För mer fördjupade resonemang i de specialpedagogiska frågorna hänvisar vi till Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Informationen på den här webbsidan grundar sig framför allt på Eva-Kristina Salamehs forskning och arbete. Salameh är doktor i medicinsk vetenskap och leg. logoped. Hennes forskning rör främst språkstörning hos flerspråkiga förskolebarn, framför allt bedömning och intervention. Hon har också bedrivit forskning kring flerspråkiga skolbarn i samarbete med Malmö universitet.
Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM)
Risk för både över- och underdiagnostik av flerspråkiga
Dyslexi är lika vanligt förekommande hos flerspråkiga elever som hos enspråkiga. Kombinationen av språkstörning och dyslexi är vanlig. När det gäller flerspråkiga elever finns det risk för både över- och underdiagnostik, beroende på om bedömningen görs enbart på andraspråket eller på båda språken. En underdiagnostik kan bero på att det ibland varken finns rutiner för, eller tillgång till, kompetent personal som kan göra en bedömning på elevernas modersmål. Det kan innebära att elevens dyslexi eller språkstörning inte fångas upp utan ses som normal andraspråksutveckling. Eleven får då inte det stöd de behöver. Å andra sidan kan det också vara så att man ser en normal andraspråksutveckling som läs- och skrivsvårigheter eller språkstörning och överdiagnostiserar elevgruppen – speciellt om man inte kan bedöma även modersmålets utveckling. En felaktig diagnos kan i sådana fall leda till att man anpassar och förenklar i undervisningen snarare än stöttar och stimulerar andraspråksutvecklingen.
Man behöver se elevens hela språkutveckling
En viktig insikt när vi pratar om en förväntad eller förhindrad språkutveckling är att den flerspråkiga förmågan inte innebär en ”dubbel enspråkighet” där varje språk utvecklas isolerat utan att de olika språken står i kontakt med varandra. Det är viktigt att se den flerspråkiga förmågan som en sammansatt förmåga baserad på de ingående språken och genomföra tester på flera språk när man vill se om eleven har dyslexi eller språkstörning.
Salameh poängterar att man inte bör utgå från enspråkiga normer för respektive språk. Man brukar till exempel säga att ordförrådet distribueras över ett eller flera språk. Om endast ordförrådet på andraspråket bedöms kan det verka som om flerspråkiga individer har ett mindre ordförråd jämfört med enspråkiga. Lägger man ihop orden i de respektive ordförråden, minskar denna skillnad. Därför testar man alltid en flerspråkig elev på både svenska och elevens modersmål för att bedöma hela språkutvecklingen.
Att lära sig läsa på flera språk samtidigt är inget problem
En del kanske tror att läs- och skrivinlärning på flera språk samtidigt ställer till problem, men så är det inte. Tvärtom visar forskning att det är gynnsamt att lära sig läsa på sitt modersmål och andraspråket parallellt. Flerspråkiga barn kan tidigt se skillnader och likheter mellan olika skriftspråk som engelska-arabiska, engelska-kinesiska, engelska-spanska, engelska-japanska. De utvecklar medvetenhet om förhållandet mellan grafem och fonem, liksom att samma grafem kan ha olika ljudvärden i olika språk och en medvetenhet om vilka skriftpraktiker som gäller i olika sociala kontexter.
Läs- och skrivsvårigheter i form av dyslexi är inget hinder för att lära sig läsa på mer än ett språk. Den flerspråkiga förmågan medför tvärtom gynnsamma effekter på utvecklingen av fonologisk medvetenhet, och ett antal studier har visat att flerspråkiga elever med dyslexi får bättre testresultat än enspråkiga vid till exempel snabb benämning, ordläsning, läsning av nonsensord och stavning.
Förväntade utmaningar vid läsinlärning och i skrift på ett andraspråk
Under tiden som en elev lär sig svenska som ett andraspråk kan vi förvänta oss vissa typer av avvikelser mot standardspråket. Svenskans uttal kan vara svårt att behärska, inte minst för vuxna. Svenskans många vokalljud, konsonantkluster och prosodi och är något som ofta vållar svårigheter. Att vi växlar mellan rak och omvänd ordföljd är även det en utmaning. Utmaningarna handlar också om att få ett djupt och brett ordförråd på svenska liksom pragmatisk kompetens så att man vet hur det passar att uttrycka sig vid olika tillfällen. I artikeln Flerspråkig utveckling från Skolverkets lärportal finns mer information om vad som kännetecknar en förväntad andraspråksutveckling. I texten Flerspråkig läs- och skrivutveckling samt i klippet berättar Salameh om svårigheter vid läsinlärning och i skrift på andraspråket.
Flerspråkig utveckling av Eva-Kristina Salameh
Flerspråkig läs- och skrivutveckling av Eva-Kristina Salameh
Dyslexi, språkstörning eller förväntad andraspråksutveckling?
När andraspråksutvecklingen dröjer kan man behöva utreda om eleven har dyslexi eller en språkstörning.
Dyslexi
Det finns olika definitioner av dyslexi, som bygger på olika vetenskapliga synsätt. I Storbritannien publicerades 2009 The Rose Report där en grupp dyslexiexperter försökte ge en så heltäckande definition av dyslexi som möjligt:
- Dyslexi är en inlärningssvårighet som framför allt påverkar förmågorna som behövs för att korrekt och med flyt avkoda ord och stava.
- Karaktäristiska kännetecken på dyslexi är svårigheter med fonologisk medvetenhet, språkligt minne och språklig processhastighet.
- Dyslexi förekommer på alla begåvningsnivåer.
- Dyslexi bör ses som en svårighet på ett kontinuum, inte som en avgränsad kategori och det finns ingen exakt avgränsning för termen.
- Dyslexi kan ta sig uttryck på olika sätt beroende på skriftsystem och ortografi.
(Översättning Bodil Andersson Rack, hämtad från artikeln Flerspråkig läs- och skrivutveckling av Eva-Kristina Salameh)
Språkstörning
Språkstörning kännetecknas av att språkutvecklingen ligger långt efter utvecklingen inom områden som ickespråklig förmåga, motorisk och socioemotionell förmåga. Ett barn med språkstörning har svårigheter med något av språkets form (uttal och grammatik), språkets innehåll (ordförråds storlek och organisation) och språkets användning (samtal, sociala regler, situationsanpassat språk). Ofta handlar det om en kombination av alla dessa delar. I artikeln När andraspråket dröjer från Skolverkets lärportal skriver Salameh om hur en språkstörning kan yttra sig.
När andraspråket dröjer av Eva-Kristina Salameh från Skolverkets lärportal
Flerspråkighet och språkstörning
En språkstörning kan på flera sätt påminna om en förväntad andraspråksutveckling. Därför är det avgörande att man tittar på elevens hela språkutveckling på både modersmål och andraspråket svenska.
Flerspråkiga elever med både dyslexi och språkstörning
Som sagt är det inte ovanligt med en kombination av diagnoserna dyslexi och språkstörning. I klippet berättar Salameh vad det kan innebära för flerspråkiga elever.
För att kunna göra en rättvis bedömning av elevens språkliga förmåga behöver man undersöka elevens språkutveckling på både modersmålet och andraspråket. Om det rör sig om dyslexi och/eller språkstörning, så kommer svårigheterna att märkas på båda språken. Men resultaten är inte alltid lätta att tolka, utan kräver logopeder insatta i flerspråkighet och andraspråksutveckling. Det går inte att förvänta sig någon generell läs- eller skrivinlärningsprocess för andraspråksinlärare, eftersom gruppen är så heterogen. Många av de som håller på att utveckla svenska som sitt andraspråk är ojämna i sina språkliga färdigheter. Det kan till exempel innebära att en elev kommit längre i sin muntliga än i sin skriftliga utveckling på svenska, och att språkutvecklingen på svenska och modersmålet har kommit olika långt.
Skolbakgrund på de olika språken är en faktor att ta hänsyn till när man utreder. Ibland kan språkliga symptom misstolkas som antingen språkliga svårigheter eller av dyslektisk karaktär, men beror i själva verket på tidigare skolerfarenheter. Om en elev som redan kan läsa och skriva på sitt modersmål visar tecken på att ha svårigheter med att lära sig läsa och skriva på andraspråket, kan läraren i ett första skede tala med modersmålsläraren eller studiehandledaren för att få en uppfattning om hur eleven läser och skriver på modersmålet.
Dyslexi kan ta sig uttryck på olika sätt beroende på skriftsystem och ortografi i olika språk. Svårigheter med avkodning ska kunna observeras på båda språken för att diagnosen dyslexi ska vara aktuell. Det är också viktigt att komma ihåg att även språkförmåga, inklusive kunskap om språkets grammatik och ordbildning påverkar elevens förmåga att avkoda. Morfemstrukturer ser olika ut i olika språk och kunskap om hur ord böjs underlättar avkodningen.
Ytterligare en faktor som kan påverka utredningarna är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Elever som har upplevt traumatiska händelser kan uppvisa koncentrationssvårigheter och andra symptom som liknar språkliga eller kognitiva svårigheter. För dessa elever är det viktigt att PTSD behandlas innan andra utredningar genomförs, för att undvika felaktiga slutsatser om elevens förmågor och behov. Skickliga logopeder behöver navigera i allt detta och samverka med både hem och skola för att få en nyanserad helhetsbild.
Som undervisande lärare vänder du dig till skolans elevhälsovård för att lyfta frågan om en eventuell utredning. Du kan läsa mer om hur en sådan utredning kan gå till på SPSM:s webbplats.
SPSM: Särskilt stöd till nyanlända elever
Vilket material kan man använda?
Vi hänvisar till den specialpedagogiska skolmyndigheten när det gäller material och underlag till utredningar. Salameh som själv har lång erfarenhet av utredningar som logoped rekommenderar i de inspelade föreläsningar vi har två material, GrUS och Kamel.
Grammatisk undersökning av svenska som andraspråk, GrUS
GrUS är ett bedömningsmaterial för logopeder och specialpedagoger. Med stöd i processbarhetsteorin kan man följa den grammatiska andraspråksutvecklingen hos förskolebarn, skolbarn och andra som utvecklar svenska. Processbarhetsteorin introducerades av Pienemann 1998 och är en modell som visar på grammatisk utveckling i fem steg. Teorin är inte språkbunden utan ser likadan ut för de språk där den har testats. Teorin förutsäger i vilken ordning strukturer som till exempel verbtempus, plural eller ordföljdsmönster lärs in. På detta sätt blir det möjligt att förutsäga nästa steg i utvecklingen, och därmed att följa den grammatiska utvecklingen. På varje nivå skapas förutsättningarna för nästa nivå och man kan inte ”hoppa över” någon nivå. Vad som är rimligt att förvänta sig i den grammatiska utvecklingen är en viktig aspekt att ta hänsyn till när man diagnostiserar. Där kan kunskap om processbarhetsteorin vara till hjälp.
I artikeln Flerspråkig utveckling från Skolverket och i klippet nedan med Eva-Kristina Salameh kan du lära dig mer om processbarhetsteorin.
Flerspråkig utveckling av Eva-Kristina Salameh
KAMEL – ett kartläggningsmaterial för att upptäcka inlärningshinder
Den svenska versionen av KAMEL (Kartläggning av mångspråkiga elevers lärande) har tillkommit genom ett samarbete med fil.dr. Anne Margaret Smith och ges ut av förlaget OrdAf. Originaltiteln är CAML, Cognitive Assessment for Mulitlingual Learners och materialet kartlägger barns och vuxnas förutsättningar att lära. Kartläggning med KAMEL gör det möjligt att planera lämpliga stödåtgärder för en enskild elev. KAMEL kan också utgöra en del i en mer omfattande utredning.
KAMEL kan användas oavsett vilken kunskapsnivå eleven har på svenska. Materialet kan användas antingen av klasslärare eller sakkunnig (speciallärare, specialpedagog, logoped, psykolog etc.). Allra bäst är om kartläggningen sker i samverkan. De mest pålitliga resultaten får man genom samarbete. Kartläggningen är huvudsakligen kvalitativ. Elevens respons eller reaktion på uppgiften är lika viktig som andelen rätta svar. Självklart kan det ändå vara viktigt att notera om en individ presterar bättre eller sämre på en given uppgift. Därför finns förslag på hur resultaten skulle kunna tolkas till varje uppgift.
Vad kan lärare göra i undervisningen?
Lärare i svenska som andraspråk och specialpedagoger besitter olika kompetenser som båda är viktiga för att elever med ett andraspråk i utveckling i behov av specialpedagogiskt stöd ska få den undervisning som de behöver. Här finns mycket kunskap att hämta och undervisande lärare kan få råd och stöd om hur undervisningen kan läggas upp.
Flera av de saker som är bra i undervisningen för elever med dyslexi och språkstörning är också bra för elever som är nya i svenska språket. Men – och detta är ett avgörande men – elever som är nya i språket och har en förväntad andraspråksutveckling behöver framåtsyftande stöttning. Elever med dyslexi och språkstörning kan istället behöva särskilt stöd och anpassningar som är mer bestående över tid. Det kan till exempel vara gynnsamt för språkinlärningen om elever med svenska som andraspråk kan läsa och lyssna på texten samtidigt, men detta är en stöttning som successivt ska förändras. För elever med dyslexi kan stöttningen behövas över tid.
Om man som lärare inte har kunskap om andraspråksutveckling är det lätt hänt att man misstar det för språkliga svårigheter likt dyslexi eller språkstörning. En konsekvens kan då bli att man tar till de hjälpmedel och de anpassningar man använder för elever med funktionsnedsättning. Då behövs kunskp om hur man skiljer på elevers olika behov av anpassningar och vad som är tillfällig framåtsyftande stöttning. Detta kan en lärare i svenska som andraspråk hjälpa till med.
En kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk utifrån ett andraspråksperspektiv är avgörande för en gynnsam andraspråksutveckling – inte minst för andraspråkselever med dyslexi och språkstörning. Även möjligheterna till modersmålsundervisning och studiehandledning är en viktig del i den individuella språkutvecklingen. Ett språk- och kunskapsutvecklande (SKUA) arbetssätt ger dessutom eleven möjlighet att utveckla ämnesspråk och ämneskunskaper parallellt. Mycket i det arbetssättet passar även andraspråkselever med dyslexi och språkstörning. I klippen nedan ger Salameh några råd till lärare om hur de kan stödja flerspråkiga elever med dyslexi och/eller språkstörning i undervisningen.
Centrala teorier, begrepp och arbetssätt i SKUA
Lär dig mer om translanguaging
Vad innebär ett andraspråksperspektiv
Läs mer om dyslexi och språkstörning hos flerspråkiga elever
För tips på litteratur om dyslexi och språkstörning generellt kan du vända dig till en specialpedagog, dyslexiförbundet eller specialpedagogiska skolmyndigheten. Vi kan också rekommendera boken Språket hos enspråkiga och flerspråkiga barn: utveckling och svårigheter av Ulrika Nettelbladt och Eva-Kristina Salameh för den som vill läsa mer om både förväntad och fördröjd andraspråksutveckling. Boken riktar sig framför allt till verksamma inom förskolan men är läsvärd även för de som undervisar yngre elever. Christina Hedmans avhandling, Dyslexi på två språk, från 2012 är en fallstudie av spansk-svensktalande ungdomar med läs- och skrivsvårigheter. Hon har också skrivit artiklar i ämnet.
Christina Hedman, professor, Stockholms universitet
Fler svar på vanliga frågor kring undervisning med elever som har svenska som andraspråk
Senast uppdaterad: 31 oktober 2025
Sidansvarig: Nationellt centrum för svenska som andraspråk