Karin Rehman
Doktorsavhandling, 2025
Centrum för Educational Linguistics, Centrum för ämnesdidaktisk forskning inom konst och humaniora vid Linnéuniversitetet

Karin Rehnmans avhandling undersöker nyanlända ungdomars texter som har skrivits tidigt i ämnesundervisningen i historia på språkintroduktionsprogrammet. Eleverna har dubbla uppgifter - de ska både utveckla kunskaper i historia och förstå hur historieämnet framställs i en svensk skolkontext, samtidigt som de lär svenska som andraspråk.

Syfte och metod

Avhandlingens syfte är att undersöka hur nyanlända gymnasieungdomar tar sig an historieämnet i en svensk kontext, inom språkintroduktionsprogrammet. Eleverna står inför flera utmaningar:

• att förstå det svenska historieämnets specifika diskurs, som kan skilja sig från andra länders skolors historieundervisning.
• att utveckla kunskaper i historia där vissa elever kan ha tidigare historiekunskaper, andra inte.
• att använda det svenska språket som är nytt för dem.

Under två år observerade Karin Rehman regelbundet lektioner som också spelades in. I avhandlingen undersöktes också såväl språk som ämnesinnehåll i texter, skrivna av läraren och eleverna. Texterna analysterades utifrån Systemisk funktionell Lingvistik (SFL).

Forskningsfrågor:

1. Vilka verbalspråkliga resurser bidrar till betydelseskapande i ämnet?
2. Med vilken komplexitet framträder ämnesinnehållet?
3. Hur samverkar verbalspråk och ämnesinnehåll i elevernas skriftliga texter?

Reultat

Avhandlingen visar att det finns tydliga och konsekventa samband mellan språkliga resurser och historiskt ämnesinnehåll. Till exempel används relationella processer för att klargöra ämnesbegrepp i förhållande till varandra, medan materiella processer används för att iscensätta händelser. Detta visar att det är viktigt att fokusera på hela satser snarare än enskilda ord vid språkutveckling. Resultatet understryker vikten av att undervisningen bör ha mer fokus på satser, satsstrukturer och sammanhang för att bättre stödja elevernas ämnesinnehåll och språkutveckling.

Vad gäller betydelserelationer – dessa används för att skapa logiska och semantiska relationer mellan satser – identifieras tre huvudtyper: tillägg, specificering och utveckling. En slutsats utifrån detta resultat är att de tre kategorierna kan användas som ett pedagogiska verktyg i språkundervisningen, särskilt i tidig andraspråksutveckling. De didaktiska implikationerna är att lärare bör betona hur betydelsen framträder i hela satser och hur satserna relaterar till ämnesinnehållet.

Ytterligare en sak som framkom genom den långa observationstiden var att källkritik framträdde som en viktig och central del i ämnet historia. Att läraren ofta knöt an till bilder, exempelvis i läroboken, och diskuterade dessa som första- eller andrahandskällor, blev en väg in till källkritik.

Karin Rehman kommenterar avhandlingen

– Jag hoppas att avhandlingen ska bidra till en djupare förståelse för hur nyanlända elever utvecklar och uttrycker kunskap i ett ämne som historia, säger Karin Rehman. Lärare i svenska som andraspråk får med avhandlingen en djupare förståelse för hur betydelseskapande fungerar i elevtexter. Min förhoppning är också att resultatet ska hjälpa lärare i olika ämnen att arbeta mer språkutvecklande, utan att lämna sina ämnesprofessioner, genom att förstå sambanden mellan språk och ämnesinnehåll.

– Ämneslärare och sva-lärare bör kunna diskutera elevtexter utifrån sina olika professioner för att bättre stötta eleverna att förstå och använda, i det här fallet, det svenska historieämnets diskurs och den samtidiga språkutvecklingen, poängterar Karin.

Vad bidrar forskningen med i ett undervisningssammanhang?

– Elevtexterna jag analyserat är korta eftersom det är texter skrivna av elever som är i början av sin andraspråkutveckling. Men trots att de är korta är texterna viktiga resurser i undervisningen både för att de hjälper eleverna att bearbeta ämnesinnehållet och för att de ger läraren information om vad eleverna kan och har förstått av undervisningen. Karin Rehman understryker:

– Texterna behöver tas till vara på ett helt annat sätt än vad jag tror man ofta gör idag. Elevers tidiga textproduktion är mycket, mycket mer värdefulla resurser än vad jag själv förstod som undervisande lärare! I texterna kan lärare se hur eleverna skriver fram ett ämnesinnehåll, om de förstår, till exempel komplicerade begrepp som källa och källkritik. Texterna visar läraren vad som måste utvecklas och eventuellt ytterligare förankras.

– Texterna går också att använda i sva-undervisningen som resurser när man ska prata om hur språket utvecklas vidare. Då är det mycket bra att eleverna är välbekanta med ämnesinnehållet för att kunna fokusera på att producera nya och språkligt mer komplexa texter inom samma ämneskontext, exempelvis med nominaliseringar, avslutar Karin.

Läs avhandlingen

Nyanlända gymnasieungdomars inträde i det svenska historieämnets diskurs