I fredags, den 14 november, disputerade Karolina Larsson från Lunds universitet med en avhandling vars övergripande tema är språkmiljöer i förskolan. Avhandlingen består av fyra delarbeten, artiklar som bland annat berör barns val av engelska, pedagogers användning av tecken som stöd med flerspråkiga barn, lekens språkutvecklande potential genom analyser av barns ordanvändning under lek och variation i pedagogers språkundervisning, med syfte att identifiera mera framgångsrika och mindre framgångsrika strategier.

Vad är ditt viktigaste resultat?

Karolina Larsson. Foto: Monica Söderström Lareu

– Mitt viktigaste resultat är att jag visar på olikvärdiga förutsättningar i de deltagande förskolornas språkmiljöer. Tillgången till gemensamma språkliga resurser formar det språkande som sker mellan pedagoger och barn, men också barnen emellan. Det skapar stora utmaningar i komplexa språkmiljöer där få individer delar förstaspråk och många också är nybörjare i svenska språket, berättar Karolina och fortsätter:

– I avhandlingen har barnen i de komplexa språkmiljöerna få svenskspråkiga förebilder men lär sig ofta en hel del engelska av och med kamraterna, trots att det inte är någon individs förstaspråk. I de (förhållandevis) enspråkiga förskolorna i avhandlingen finns få flerspråkiga förebilder men barnen exponeras för svenska språket i större utsträckning. Vilken förskola barnen vistas i spelar därmed stor roll för vilka möjligheter de har att lära sig både svenska och andra språk.

Hur ser en utvecklande språkmiljö på en flerspråkig förskola ut?

– Utvecklande språkmiljöer är interaktiva och språkrika, förklarar Karolina. Med språkrika menar jag att det handlar om både ordmängd och ordvariation, samt en språknivå som ligger strax över barnens nivå och som därmed utmanar deras språk. Men för att språkutveckling ska kunna ske måste en rad förutsättningar vara på plats, exempelvis gemensam uppmärksamhet och delaktighet. Därför är det viktigt att språkandet som sker i språkmiljöerna faktiskt motiverar barnen och är meningsfullt för dem. Pedagogers lyhördhet och förmåga att lyssna in, bekräfta och vidareutveckla barns bidrag i interaktionen är en viktig nyckel i det språkutvecklande arbetet.

–  Men, pedagoger är inga superhjältar med oändliga kommunikativa resurser. Därför behöver vi satsa på rätt saker i undervisningen med flerspråkiga barn, som har stort behov av rik verbalspråklig stimulans.

Pedagogers användning av TAKK matchar sällan de flerspråkiga barnens behov

– Ett viktigt fynd är att pedagogers användning av TAKK sällan matchar de flerspråkiga barnens behov och dessutom medför att pedagogerna tappar i responsivitet när de samtidigt med talet också ska teckna. Utifrån dagens forskningsläge finns det inga studier som visar att TAKK skulle vara språkutvecklande för flerspråkiga barn. Tyvärr är min bild av svensk förskola idag att många har stor tilltro till TAKK som språkdidaktiskt verktyg, och använder det som ett allmänt språkutvecklande arbetssätt, säger Karolina och berättar vidare:

Foto: Christina Lindberg Åström

– För det första måste vi bli bättre på att se när och för vilka barn TAKK verkligen behövs, och för det andra HUR det i sådana fall implementeras. Det är inte en standardlösning för att arbeta språkutvecklande, utan kan i stället vara framgångsrikt för att stödja några barn i vissa typer av språkliga utmaningar. Men även i de fallen är det viktigt att tänka på att användandet av TAKK inte ska tillåtas belasta pedagogernas interaktionella resurser så mycket att deras responsivitet och verbala språkflöde påverkas negativt. Det måste fungera för att språkstimulansen till gruppen ska kunna upprätthållas. Därför tänker jag att pedagoger i förskolan måste vara extra uppmärksamma på hur de pratar och hur de förmår ta in barnen i samtal där TAKK används.

Utifrån dagens forskningsläge finns det inga studier som visar att TAKK skulle vara språkutvecklande för flerspråkiga barn.

– Ett annat viktigt perspektiv är vilka ord som ska tecknas. De ord som vi tycker är betydelsebärande är inte alltid de ord som barnen behöver för att kunna kommunicera något nytt eller för att skapa motivation för dem att samspela. Det kräver både närvarande och aktiv lyssning och lyhördhet hos pedagogerna för att de ska kunna se vad barnets kommunikativa behov är. Orden som tecknas ska stå i direkt relation till det behovet, säger Karolina.

– Jag vill också betona att tecken rent generellt inte är att likna vid kroppsspråk som i många fall är intuitivt och naturligt. De flesta tecken behöver läras in precis som ord behöver läras in, det är bara ett fåtal tecken som är så avbildande och transparenta att barn kan räkna ut vad de betyder bara av att se dem. I stället för att lära in tecken kan barn med typisk språkutveckling lika gärna lära sig den verbala benämningen av orden.

Pedagoger kan behöva finnas med i leken för att språkligt stötta upp den

– En annan viktig sak att tänka på är att om barnen har olika förstaspråk och är nybörjare i svenska kan vi inte förvänta oss att den fria leken är språkutvecklande, fortsätter Karolina. Den kan absolut vara socialt rik och stimulerande, lustfylld och meningsfull – men rent kommunikativt förlitar sig ofta de här barnen på pekningar, kroppsspråk och enstaka ord eller utrop. I de fallen behöver pedagogerna finnas med i leken för att språkligt stötta upp den. Jag tror tyvärr att man i många förskolor har glömt bort hur viktig leken är för barns språkutveckling, säger Karolina.

– I de mest komplexa språkmiljöerna, där barn inte kan fungera som källor till rik och varierad språkstimulans sinsemellan, står pedagogerna ofta för all svenskspråkig input vilket betyder att de behöver vara i interaktion med barnen hela tiden. Det är oerhört utmanande och resurskrävande. Det innebär också att alla pedagoger behöver använda ett rikt och varierat ordförråd, avancerad grammatik och ett resonerande och dekontextualiserat språkande.

Vilka steg kan man ta mot mer utvecklande språkmiljöer?

– Det är svårt att ge generella råd, men utvecklande språkmiljöer bygger på ett utvecklat, rikt och fördjupat språkande mellan de deltagande individerna. Den fysiska miljön både inne och ute, samt material som används kan skapa förutsättningar för kommunikation, språk och samspel, men är inte avgörande – det är däremot pedagogernas språkande. I vissa förskolor behöver man satsa på fler språkrika aktiviteter där alla barn inkluderas i språkliga utmaningar en större del av dagen. I andra förskolor kan det finnas helt andra behov, exempelvis att pedagogerna får möjlighet att själva utveckla sitt språk.

Enbart tid kommer nämligen inte hjälpa barnen i de fall där språkmiljöerna inte har potential att stödja barnens språkutveckling.

– På det lokala planet behöver huvudmän använda de muskler de faktiskt har för att öka likvärdigheten i förskolors olika språkmiljöer. Omstrukturering av barngrupper och förskolepersonal skulle till exempel kunna utgöra möjligheter för huvudmän och chefer som är intresserade av att arbeta för mer jämlik tillgång till både enspråkiga och flerspråkiga förebilder. Pedagoger behöver också få bättre förutsättningar att bli de språkutvecklande förebilder som barnen behöver. Då menar jag att pedagogernas tid i barngruppen behöver prioriteras, och att pedagoger som själva är mitt i en andraspråksprocess får kompetensutveckling i svenska språket.

– Nationellt skulle jag gärna se att politiker och debattörer fokuserade mer på vikten av att erbjuda goda språkmiljöer där barn verkligen kan få möjlighet att utveckla sina språk, än att enbart prata om inskrivning och tid i förskolan. Enbart tid kommer nämligen inte hjälpa barnen i de fall där språkmiljöerna inte har potential att stödja barnens språkutveckling, avslutar Karolina med eftertryck.

Läs mer

Läs ett kort referat av Karolina Larssons avhandling:

Karolina Larsson: Interaction and language use in monolingual and multilingual preschool language environments

Läs en tidigare intervju med Karolina Larsson där hon reflekterar kring användning av TAKK och bildstöd i förskolan:

Vi behöver reflektera kritiskt kring hur TAKK och bildstöd används i undervisningen