Bergianska trädgården – en botanisk oas i staden

– På en dag kan du komma från tropikerna till fjällen, säger Lars Gunnar Reinhammar, trädgårdsintendent på Bergianska botaniska trädgården. 

Att besöka Bergianska trädgården är som att kliva in i en annan värld. Från tallen vid den italienska terrassen, som stått pall genom århundraden, till den charmiga paviljongen med sina unika trädformationer. I mötet mellan historia, vetenskap och natur finns här något för alla. 

En botanisk trädgård är ett levande museum

I Bergianska trädgården samsas levande växter från hela världen med ett gemensamt syfte: att sprida kunskap och bidra till vetenskapliga studier, utbildning och bevarande. Till skillnad från vanliga parker, där växter främst planteras för det estetiska värdet, har en botanisk trädgård en vetenskaplig grund att stå på. Växtsamlingarna ska vara långsiktigt förvaltade, noggrant dokumenterade och tillgängliga både för forskning, undervisning och för allmänheten.

– En botanisk trädgård är mer än bara en vacker park. För att få kallas botanisk behöver den uppfylla särskilda kriterier, säger Gunvor Larsson som är föreståndare och trädgårdsintendent vid Bergianska trädgården.

Växterna är arrangerade tematiskt, till exempel efter släktskap eller geografiskt ursprung, och varje art är märkt med sitt vetenskapliga namn, ofta även sitt svenska, samt information om dess naturliga ursprung. Många av växterna är inte köpta utan insamlade i naturen, med information om var och när de är samlade, vilket gör att växterna har ett värde för forskare och studenter. 

Trädgården deltar i ett globalt nätverk av botaniska trädgårdar – BGCI, Botanical Gardens Conservation International – som utbyter kunskap och växtmaterial genom exempelvis fröbyten. Organisationen förvaltar även en databas där många botaniska trädgårdar registrerar sitt växtmaterial, vilket underlättar för forskare att få tillgång till växter. Liksom många andra botaniska trädgårdar har Bergianska också avdelningar som visar prydnadsväxter och nyttoväxter, exempelvis dahlior, frukt och bär. 

– Forskare använder Bergianska för att få tillgång till växtmaterial, odlingsförsök och insamling av insekter, berättar Lars Gunnar Reinhammar.   

I trädgården bedrivs också undervisning på flera nivåer. Hit kommer allt från skolklasser via Naturens hus till universitetsstudenter, och Bergianska är också en resurs för olika trädgårdsutbildningar. För allmänheten erbjuder trädgården guidningar, temadagar och utställningar, och personalen svarar dagligen på frågor om växter. 

– En botanisk trädgård är aldrig statisk! Vi används och utvecklas hela tiden, säger Gunvor Larsson. 

Från nyttoträdgård till botanisk kunskapsbank

Historien om Bergianska trädgården går tillbaka till 1700-talet, då bröderna Bengt och Peter Jonas Bergius grundade en trädgård vid Karlbergsvägen i nuvarande Vasastaden. Där, på egendomen Bergielund, anlade de en omfattande nyttoträdgård fylld av fruktträd, bärbuskar och medicinalväxter – inte mindre än 700 äppelträd och 1000 krusbärsbuskar stod i odling. 

– Bergielund fungerade också som en vetenskaplig institution, med ett välförsett bibliotek och stora samlingar av pressade växter. Peter Jonas Bergius, som var läkare och lärjunge till Carl von Linné, ville förena praktik och vetenskap, berättar Gunvor Larsson.

Bröderna Bergius testamenterade hela sin egendom till Kungliga Vetenskapsakademien, som 1791 bildade Bergianska stiftelsen. Sedan 2025 är Stockholms universitet ensam huvudman för trädgården.

Trädgården flyttade till sin nuvarande plats vid Brunnsviken i Frescati under slutet av 1880-talet när Stockholm växte. Dåvarande föreståndare, professor Veit Wittrock, satte stark prägel på det nya området och skapade nu en botanisk trädgård.  

– Mycket i trädgården bygger på Wittrocks stora engagemang och idéer. Han lät spränga ut gångvägar och grottor, anlägga dammar, uppföra byggnader och skapa imponerande stenpartier som skulle representera ett antal fjällkedjor. Nordamerikanska, skandinaviska och de asiatiska på stora fjället, berättar Gunvor Larsson.  

Idag förvaltar universitetet detta kulturarv som har fortsatt utvecklas under 1900- och 2000-talen. Viktiga tillskott har varit institutionsbyggnaden (1936), det moderna Edvard Andersons växthus som stod klart 1995 och våtmarken 2009. Till de historiska samlingarna hör bland annat bröderna Bergius’ boksamling, som idag förvaras i universitetsbibliotekets raritetskammare. 

Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården. Foto: Eva Dalin

Mer läsning

Bergianska trädgården