Dödsannonser – funktion och form i förändring

Foto: Blue Polarn/Mostphotos

– Jag fick ansvar för att planera inför begravningen av en moster utan egna barn och där maken var död sedan länge. Jag råkade vara det syskonbarn som bodde i Stockholm och kunde hantera det praktiska. Jag insåg snabbt vilken intressant genre dödsannonsen utgör, säger Catrin Norrby. 

En dödsannons innehåller mycket information på ett litet utrymme och hon upptäckte att det också kunde vara minerad mark med många viljor och valmöjligheter. 

– Det fick mig att tänka på att en dödsannons i ett minimalt format ska sammanfatta en persons hela liv och livsgärning och samtidigt ge uttryck för de efterlevandes sorg och saknad. 

Mer familjärt tilltal

När beslut skulle fattas och annonsen utformas insåg Catrin Norrby vilken intressant artefakt dödsannonsen är för en språkforskare och hon kontaktade sin kollega Lena Rogström med en förfrågan om att undersöka genren tillsammans. Men vilken funktion fyller en dödsannons idag och har den förändrats över tid?

Catrin Norrby
Foto: Sören Andersson

– Funktionen är alltjämt att ge besked om dödsfallet och det praktiska arrangemanget kring begravningen, men samtidigt har dödsannonsen också blivit ett sätt att lyfta fram den dödes identitet och relation till de efterlevande. Sammantaget speglar dessa förändringar mot ett mer personligt, intimare uttryckssätt en mer generell trend i samhället idag där vi under flera årtionden sett en utveckling mot större informalitet och framför allt ett mer familjärt och närhetsskapande sätt att uttrycka sig. Så på det sättet passar dödsannonsen som genre in i den allmänna utvecklingen. 

Språket i annonserna är något som Catrin Norrby menar är både traditionellt, men som också förändras.

– Det sker förändring, men det går långsamt. Vissa formuleringar kan idag därför uppfattas som typiska för genren – som ett gammaldags och högtidligt språk. Det gäller särskilt informationen om de praktiska arrangemangen som man återfinner längst ner i annonserna. Här är det vanligt med fasta fraser som ”Begravningen äger rum i….” eller ”begravningen sker i kretsen av de närmaste”, men också bruk av passivformer på -es som i  ”Efter akten inbjudes till minnesstund i….”. Det här är formuleringar som knappast är levande i dagens språkbruk.

En förändring som forskarna noterat är att det kommit in en del starkare, mer innerliga uttryckssätt som att det idag är vanligt att rikta sig till den döde med uttrycket ’älskade’. 

– Förr skrev man gärna: ”Vår käre far” medan det idag är vanligare med ”Vår älskade far”. Våra undersökningar visar också att man idag nämner betydligt fler släktskapsrelationer, där den döde inte bara var make/maka eller far utan där fler relationer nämns som farfar/morfar, gammelfarfar, bror. Det gör att listan av sörjande släktingar kan bli ganska lång. Även våra fyrfota vänner som ju blivit som familjemedlemmar kan få ta plats bland de sörjande – i form av tassavtryck.

Hjärta allt vanligare

Även symbolerna man använder i anslutning till annonsen har förändrats över tid, från det svarta korset till mycket mer personliga figurer.

– För femtio år sedan var det kristna korset i princip helt allenarådande, medan det nu står för lite drygt 15 procent av alla symboler. Idag finns en enorm variation, det kan vara ganska traditionella symboler för eviga värden och för en övergång från ett tillstånd till ett annat som exempelvis solnedgång över havet, ett fågelsträck, en båt som seglar bort över öppet hav eller en glänta i en skog. 

I mitten av 70-talet dök det för första gången upp en blomma som symbol. 

– Det väckte uppmärksamhet. En annan symbol som fått stor spridning är hjärtat, som idag är en av de allra vanligaste symbolerna i dödsannonser. Det är tänkbart att hjärtat som en symbol för kärlek också fått extra draghjälp av det faktum att det är en så vanlig emoji i sociala medier. 

Vid sidan av blommor, fåglar, hjärtan, båtar och olika naturscenerier som alla kan tolkas som uttryck för den allvarliga genre som dödsannonsen är så har det på senare år blivit allt vanligare med mer eller mindre fantasifulla symboler.

– I sammanhanget kan de nästan förefalla profana, som några spelkort, en golfspelare, en fotboll eller stickning. I många av dessa fall gör läsaren av annonsen nog en koppling mellan symbolen och den dödes liv och intressen. Ibland är det dock svårare att tolka symbolens funktion. Vad betyder en skruv, ett hålslag eller en keps? Sannolikt så finns en koppling till den döde för de som kände personen, medan det kan vara svårt för den utomstående att se.

Stark ställning – men teknisk utveckling påverkar

Catrin Norrby menar att trots förändringar och utveckling står traditionen med dödsannons alltjämt stark. 

– Våra dagstidningar – både de stora rikstäckande tidningarna och landsortspressen har alltjämt många dödsannonser, medan andra familjeannonser som bröllopsannonser eller födelsedagsuppvaktningar i princip helt försvunnit. Men med detta sagt kan det vara på sin plats att också säga att dödsannonsen är en ganska svensk praktik på så sätt att det till största delen är svenska namn bland de avlidna. 

Att det är så, menar hon, kan hänga ihop med olika begravningstraditioner där det i vissa religioner är viktigt att begravningen sker inom någon eller några få dagar. Då finns det kanske ingen poäng med att sätta in en dödsannons – den är inaktuell innan den ens gått i tryck. Även andra förändringar kan påverka dödsannonsens ställning i framtiden.

– Eftersom begravningsbyråerna idag på sina webbsidor tillhandahåller möjlighet att skriva minnesord eller tända ett ljus för den döde så vet vi inte i vad mån denna nya praktik kommer att – på sikt – ersätta den traditionella dödsannonsen. Det får framtiden utvisa.

Läs mer

Föredrag av Catrin Norrby på Språkmuseet, Kulturhuset stadsteatern

Artikel med Lena Rogström på Göteborgs universitets hemsida