Intervju med Margareta Hydén – ny affilierad professor

Grattis till titeln som affilierad professor! Hur känns det?

Det känns alldeles utmärkt, tack! Jag är stolt och glad över att kunna kalla kriminologen, SU, för mitt akademiska hem.

Kan du berätta lite om din tidigare forskning och karriär inom akademin?

År 1990 blev jag leg. psykoterapeut, disputerade i socialt arbete vid SU två år senare, docent efter ytterligare sex år och är nu professor emerita i socialt arbete vid Linköpings universitet. Jag har rört mig ganska mycket utanför Sveriges gränser, samarbetat med kollegor, varit föreläsare och examinator, från Tromsö i norr, Cape Town i söder, Vancouver i väster och Melbourne i öster. Jag har varit gästprofessor i kriminologi vid University of Manchester och forskare vid Centre for Advanced Studies, Norwegian Academy of Science, Oslo. 

Min forskning har främst handlat om mäns våld i nära relationer. Jag har en lång historia av att gå mot strömmen i det forskningsfältet, både när det gäller val av frågeställningar och metodologi. När andra varit intresserade av vad som orsakar våldet och grälat om ifall det kunde handla om strukturella, relationella eller individuella faktorer, har jag mest varit intresserad av vad som händer efteråt. Jag har velat vetat vad våldet inneburit för henne, för honom och för deras parrelation. Jag har velat veta hur det skulle hindras från att upprepas och vilka responser som skulle kunna tjäna det syftet. 

När andra sökte svar på sina frågor genom att intervjua 10-15 kvinnor vid ett tillfälle, genomförde jag 143 intervjuer med män och kvinnor i tjugo par som jag följde under två-års tid. När andra drev tesen att våldet ”normaliserades” av henne, kunde jag visa att det gjorde det inte alls. Efter två år hade arton av de tjugo par jag följde separerat. När andra nöjde sig med en analysmetod, arbetade jag med kombinationer av narrativ analys och social nätverksanalys. Redan på 1980-talet uppmärksammade jag barnens situation. Så där har det fortsatt. Nu arbetar jag med något som inte så många gör, nämligen att försöka förstå vad det omgivande sociala nätverkets responser har för betydelse.

Har du några pågående, och planer för framtida, projekt? 

Jag har ju rört mig mycket inom viktimologi fältet, det tänker jag fortsätta med tillsammans med alla som arbetar med det på institutionen. Jag tänker fortsätta med att sätta studiet av responser på våld i fokus. Jag ska försöka inspirera alla som vill bli inspirerade till att bedriva sådana studier. Här finns mycket att hämta för den som är intresserad av den sociokulturella förståelsen av olika brott – den avspeglas i responserna – och inte minst för den som är intresserad av hur upprepad brottslighet kan förhindras och brottsoffer få stöd.