Stockholms universitet

Möt Lena Mäler, ny dekan för Naturvetenskapliga fakulteten

När Lena Mäler nu tillträder som dekan för Naturvetenskapliga fakulteten är det första gången som en kvinna innehar rollen som högsta administrativa chef för området. Hon hoppas att det kan vara en ögonöppnare för många verksamma inom det naturvetenskapliga området.

En porträttbild av professor Lena Mäler.
Professor Lena Mäler. Foto: Sören Andersson

– Det ska bli väldigt roligt att vara dekan för Naturvetenskapliga fakulteten de kommande tre åren. Jag känner mig hedrad! I våra beredningar, i områdesnämnden och inte minst på kansliet finns många kompetenta och fantastiska personer som jag ser fram emot att arbeta med, säger Lena Mäler.

Eftersom Lena tidigare har varit prodekan vid fakulteten är det inte en helt okänd terräng som hon ger sig ut i. 

– Jag vet vad uppdraget innebär och jag vet att vår fakultet fungerar bra. Det som vi ska göra de kommande åren är att värna vårt arbetssätt och vårt sätt att bedriva forskning och undervisning. Vi ska helt enkelt fortsätta bedriva det goda arbete som redan görs, säger Lena. 

 

Bakgrund inom biokemi

Lena Mäler är idag verksam som professor i biokemi vid Institutionen för biokemi och biofysik på Stockholms universitet. Hon läste sin grundutbildning i kemi vid universitetet i slutet av 1980-talet. Efter examen följde en period av resande runt om i världen tillsammans med Lenas blivande man. Sedan började hon doktorera i ämnet fysikalisk kemi.

Den fysikaliska aspekten av kemi har alltid intresserat Lena. Hon har framförallt intresserat sig för hur atomer och molekyler växelverkar med varandra – ett intresse som präglar den forskning som hon sysslar med idag:

– I min forskargrupp håller vi på med biofysikaliska studier av lipider och membranproteiner och samspelet mellan dem. Vi använder oss framförallt av NMR-spektroskopi, vilket ger oss högupplösta bilder av molekylernas samspel, berättar Lena.

Efter disputationen 1996 fick Lena en postdoc-anställning, finansierad av Vetenskapsrådet, vid Scripps Research Institute i La Jolla, Kalifornien. Där stannade hon i tre år innan hon återvände till Stockholms universitet igen. Under åren har Lena undervisat en hel del, ofta om NMR-teknik, men även i grundläggande kemi. Hon har även handlett ett flertal doktorander och framhåller att det har varit en av höjdpunkterna i den akademiska karriären. 

 

Utmaningar och möjligheter 

Lena ser de kommande tre åren an med gott mod, även om hon konstaterar att det finns en del utmaningar för Naturvetenskapliga fakulteten:

– En utmaning framöver är de ekonomiska förutsättningarna. Men det är inte något unikt för vår fakultet, utan något som påverkar alla delar av universitetet. Det är självklart viktigt att vi tänker på vår ekonomi framöver, men vi får inte fastna i att enbart tänka på kostnader och pengar, utan vi måste också tänka visionärt kring framtiden. En annan utmaning är den ökande administrativa börda som läggs på oss. För mycket administration ger oss mindre tid att ägna oss åt det som är vår kärnverksamhet, forskning och utbildning, konstaterar Lena. 

Hon lyfter samtidigt fram att hon ser många möjligheter de kommande tre åren:

– Det händer mycket spännande i vår värld. Fakulteten har varit lyckosamma i många externa forskningsprogram och där ser jag stora möjligheter att kunna verka ännu mer. 

Lena har varit verksam vid Stockholms universitet under hela sitt vuxna liv, bortestt från åren i USA. På Frescati nänner hon gräsmattan mellan Arrheniuslaboratoriet och Södra husen som en favoritplats:

– När man kommer tidigt på morgonen och står med ryggen mot laboratoriet och ser ut över vyn med pelarraden av Sivert Lindblom... den är fantastisk! Jag har tagit många bilder där. Ibland ser man spår av det djurliv som finns på campus. Tidigare i höstas var det till exempel rovfåglar som flög runt gräsmattan vid ett flertal tillfällen. Det tycker jag om.