Brister i övervakningen av nederbörd gör det svårt att förutspå framtiden

– Utan mer data om nederbörd kan vi inte på ett realistiskt sätt utvärdera klimatförändringarnas påverkan på vattensäkerhet och viktiga områden som livsmedelsproduktion och energisäkerhet runt om i världen, säger Gia Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och gästprofessor vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED) vid KTH.

Systematik är avgörande

För att kunna förstå, förutsäga och planera för variationer och förändringar i nederbördsmönster och effekter på vattenresurser, torka och översvämningar runt världen är vi beroende av systematisk övervakning av regn och snö (nederbörd) över jordens landyta. En internationell forskargrupp har studerat fördelningen av 221 483 mätstationer med global spridning och tillgängliga data för nederbörd inom tidsperioden 1900–2022. Gruppen har bland annat utvärderat om stationernas geografiska spridning uppfyller World Meteorological Organization’s (WMO’s) riktlinjer för hur täta nätverken för övervakning bör vara för att tillförlitligt kunna mäta nederbörden på land.

Ojämn övervakning globalt

Resultaten visar stora globala övervakningsgap, där WMO:s riktlinjer bara är uppfyllda för 13% av jordens landyta. Övervakningsspridningen är också väldigt ojämn och många regioner saknar tillräckligt med nederbördsmätstationer för att kunna upptäcka trender och realistiskt förstå och förutsäga förändringar i vattenresurser och katastrofer som torka och översvämningar.

– Många antaganden om klimatförändringarnas effekter verkar utgå ifrån att vi vet ganska väl hur det ser ut och kan förutsäga hur vattenförhållanden och sötvattenresurser på land förändras tillsammans med klimatet. Den här studien visar att nödvändig information saknas. Framför allt krävs det mer övervaknings- och forskningsfokus på just vattnet för att vi med en acceptabel grad av säkerhet ska kunna säga hur faktorer som för mycket, för lite och för förorenat vatten utvecklas och påverkar samhällen och ekosystem runt jordens landyta, säger Gia Destouni.

Tyskland bäst i klassen

Rapporten visar att Europa har tätast övervakning, i genomsnitt 2,4 nederbördsmätare per 1 000 km². Tyskland sticker ut med 22,4 per 1 000 km² medan andra europeiska regioner har gles täckning.

– Vi behöver snarast utöka övervakningen för tjugofem procent av världens landyta för att vi ska kunna förstå de pågående förändringarna på vattenområdet. Framför allt handlar det om områden i norra Sydamerika, norra Nordamerika, Centralafrika och södra Asien, säger Gia Destouni.

Behovet av mätningar ökar

Enligt forskargruppen ökar behovet av nederbördsövervakning framöver, med tanke på kommande förändringar i klimat och socioekonomiska förhållanden och sårbarhet hos jordens system. Andra områden som behöver prioriteras är Indien, Grönland, Bolivia och Kina.

– Investeringsbehovet är stort och det är helt avgörande för utvecklingen att det finns öppna och tillgängliga data om utvecklingen. Utan mer omfattande nederbördsdata kan vi inte realistiskt bedöma vattenförändringarnas framtida påverkan på klimatet.

Texten bygger på en artikel publicerad på KTHs webb