Outforskade språk avslöjar gränserna för vår språkförmåga
Hur mycket kan mänskligt språk egentligen variera och finns det gränser för vad ett språk kan uttrycka? Det är frågor som Henrik Liljegren, professor i lingvistik vid Stockholms universitet, vill utforska tillsammans med kollegor från tre andra svenska lärosäten. Tillsammans ska de under sex år kartlägga sällsynta språkliga fenomen världen över.
Forskningsprogrammet Outforskade språkfenomen: kartläggning och dokumentation av den mänskliga språkförmågans utmarker har tilldelats 48 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond. Det leds gemensamt av forskare vid Göteborgs universitet, Uppsala universitet, Lunds universitet och Stockholms universitet.
– Vi vill förstå hur människor med språkets hjälp relaterar till sin omgivning och miljö. Ett tema som fascinerar mig särskilt är det rumsliga uttrycket – hur språk kodar plats, riktning och rörelse, säger Henrik Liljegren.
Hur man pekar, räknar och förstår tid
Forskargruppen kommer att fokusera på fyra språkliga områden: person, rymd, räknande och tid.
– När man tittar på språk som hittills inte har dokumenterats, hittar man ständigt nya och förvånande saker. Vissa språk har ett mycket finkalibrerat sätt att tala om rymd, till exempel genom att alltid ange riktning och terräng: “nedåt floden” eller “uppåt bergssidan”. Andra språk skiljer på hur talaren vet det hen säger – om hen själv sett något, hört det, eller bara antar det, berättar Henrik Liljegren.
Han nämner också räknesystem som utmanar vår föreställning om hur människor förstår antal.
– Vissa språk räknar med tjugo-baserade system, andra saknar ord för större tal och skiljer bara mellan “en”, “två”, “tre” och “många”. Det säger något grundläggande om hur språk speglar vårt sätt att uppfatta världen.
Språkdokumentation i praktiken
Henrik Liljegren har tidigare arbetat med att dokumentera gawarbati, ett språk som talas i norra Pakistan och tidigare var helt odokumenterat.
– Vi bildade ett team med tre modersmålstalare som spelade in vardagliga samtal: i skolan, på åkern eller när man bakade bröd. Dokumentation handlar om att fånga vad språket gör i sin egen miljö. Sedan transkriberar och översätter vi allt; först till urdu, sedan till engelska och analyserar ordstruktur och grammatik, förklarar han.
Inom det nya programmet kommer forskarna att utveckla gemensamma metoder för fältarbete, bland annat för att studera hur människor pekar och orienterar sig i rummet. En särskild fältmanual ska tas fram för att säkra jämförbara data mellan regioner.
Stockholms universitets roll
Henrik kommer ha ett särskilt ansvar för metodutvecklingen inom de rumsliga delarna av programmet. Två postdoktorer kommer att knytas till arbetet och bidra till dokumentationen av hittills odokumenterade språk.
– Vi har fem huvudområden i världen där arbetet ska bedrivas: Sydamerika, Östafrika, Sydostasien, Papua Nya Guinea och norra Pakistan. Genom att arbeta tematiskt och systematiskt hoppas vi sätta en ny standard för hur språkdokumentation kan bedrivas, säger Henrik Liljegren.
När språk försvinner, förlorar vi sätt att se världen
Bakgrunden till programmet är allvarlig. UNESCO uppskattar att mer än hälften av världens språk kommer att försvinna inom 75 år.
– När ett språk dör, förlorar vi ett sätt att relatera till vår miljö. Ett konkret exempel är de samiska språken. När språken krymper, samtidigt som livsutrymmet krymper, försvinner också sättet att beskriva fjällen, vidderna och naturen. Jag tror att språklig mångfald och biologisk mångfald hänger ihop. Hotet mot språklig variation är ett hot mot biologisk mångfald i stort, säger Henrik Liljegren.
Ett arv för framtiden
Programmet ska pågå i sex år, men forskarna hoppas på långsiktiga effekter.
– Vi vill att vårt sätt att arbeta ska leva vidare. Att kombinera tematiska fältstudier med systematiska metoder kan bli en modell för framtida språkforskning. Och varje nytt språk vi dokumenterar berättar något om mänsklig kommunikation som vi ännu inte känner till.
– Ett språk tjänar sina syften i sitt eget lilla universum. Genom att förstå det universumet, förstår vi också mer om oss själva, avslutar Henrik Liljegren.
Senast uppdaterad: 30 oktober 2025
Sidansvarig: Områdeskansliet för humanvetenskap