Fanny Ambjörnsson Professor

Jag disputerade 2004 vid socialantropologiska institutionen vid Stockholms Universitet på avhandlingen "I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer" (Ordfront 2004), som handlar om genusskapande bland två grupper av tjejer i övre tonåren.

Mina forskningsintressen har sedan dess rört sig kring genuskonstruktioner framför allt i relation till femininitet och kroppslighet. Men jag har även inriktat mig på hur genus och normalitet skapas i relation till andra maktstrukturer i samhället, som exempelvis sexualitet, ålder och klass. Med utgångspunkt i queer- och poststrukturalistisk feministisk teori har jag exempelvis undersökt hur föreställningar om den normala tjejen måste förstås i relation till klass och sexualitet. Mitt intresse för queerteori har även resulterat i en introduktionsbok till queerteori och -aktivism, "Vad är queer?" (Natur & Kultur 2006, omarbetad utgåva 2016).

Om avhandlingen handlade om normaliseringsprocesser bland tjejer i gymnasieåldern har ett annat fokus varit att undersöka hur genus skapas i yngre åldrar. Projektet "Genusskapande och normaliseringsprocesser" (finanseriat av Fas/Forte) fokuserar framför allt hur föräldrar till små barn diskuterar och agerar kring sina barn med avseende på genus. Projektet resulterade bland annat i boken ”Rosa – den farliga färgen” (Ordfront 2011), där jag, med utgångspunkt i bland annat småbarnsföräldrars och förskolebarns attityder till den laddade färgen rosa, diskuterar samtida föreställningar om femininitet, klass, sexualitet och ålder.

Relationen mellan å ena sidan ålder, åldrande, normativa livslopp och å andra sidan sexualitet, familjebildning och genus har varit centralt i ytterligare ett av mina projekt, där jag undersökt hur unga hbtq-personer (mellan 20 och 30 år) utmanar, förhandlar om och förhåller sig till majoritetssamhället. Projektet ingår i en större studie med namnet ”Queerkids, baby-butchar och lesbianer. Livsvillkor och motståndsstrategier bland två generationer hbt-kvinnor” (finanseriat av Fas/Forte), som genomförts tillsammans med kulturvetaren Janne Bromseth. Med utgångspunkt i teorier om queer temporalitet undersökte vi hur konstruktioner av genus och sexualitet samspelar med tid, ålder och generation. Studien har bland annat resulterat i antologin ”Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexualitet” (Makadam 2010).

På senare år har jag intresserat mig för omsorg och mer specifikt städning som kulturell praktik. Med inspiration i feministisk forskning om omsorgsarbete, queer temporalitetsteori och antropologiska teorier om renhet och orenhet, undersökte jag städningens väsen: vad är städning för sorts syssla, vad betyder den i människors liv, hur organiseras den praktiskt och vad upplevs som ett rent respektive smutsigt hem? I förlängningen ville jag undersöka hur det kommer det sig att städning, omsorgen om det materiella, är så lågt värderad och, i förlängningen, vad detta säger om hur vårt samhälle är organiserat. Studien har bland annat resulterat i monografin Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik (Ordfront 2018).

Omsorg står också i fokus i Om Nadja. En systers berättelse (Norstedts, 2021), en bok som metodologiskt och formmässigt är kan betraktas som en blandning mellan biografi och autoetnografi och som delvis kastar loss från de akademiska konventionerna. Om Nadja, som handlar om min lillasyster Nadjas liv och hennes utökade familj, är ett försök att närma sig ett liv som levdes bortanför de förväntade livslinjerna. Akademiskt undersöker den frågor om beroende, asymmetri, solidaritet och värdighet i ett samhälle där autonomi och normföljande funktionalitet framställs som det yttersta målet. 

För närvarande arbetar jag, tillsammans med genusvetarna Emil Edenborg och Elin Bengtsson, i ett projekt om sagostunder på bibliotek, där dragqueens läser sagor för barn. Med ursprung i USA, 

där fenomenet varit föremål för kontroverser och konflikter, har evenemanget sedan 2017 blivit både spritt och populärt men även omstritt i Sverige. Syftet med studien är att undersöka dragsagostunderna som en arena för motstridigt meningsskapande i förhållande till barn, kön och sexualitet i det specifikt svenska sammanhanget – inte minst som Sverige gjort sig känt som ett land med progressiv både jämställdhets- och hbtq-politik. Med utgångspunkt i queera teorier om temporalitet och global sexualpolitik analyserar vi hur barnet framställs och figurerar i olika konkurrerande visioner om framtida genusordningar och det goda samhället.