Amanda Rensmo Doktorand

Min forskning befinner sig i skärningspunkten mellan materialvetenskap och miljöpolitik. Jag studerar hur så kallad grön energiteknik är beroende av långlivade fluorerade kemikalier, främst per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS), och hur denna teknik kan utvecklas bortom PFAS för att bli ”grönare”. Mina metoder innefattar nya angreppssätt för att kartlägga användningen av PFAS genom att väga samman tillgängliga bevis (weight-of-evidence approach) i ett strukturerat ramverk, vilket möjliggör bedömningar som spänner över teknikerna. Som en indikator på möjligheten att ersätta PFAS utifrån teknisk genomförbarhet identifierar jag potentiella PFAS-fria alternativ som finns på marknaden. Jag undersöker också hur vetenskapliga data integreras i beslutsprocesser inom detta område. Jag studerar vilka data som anses relevanta att inkludera, samt hur miljörisker vägs mot (och tillsammans med) socioekonomiska konsekvenser. Jag deltar i politiska processer genom att bidra till offentliga samråd, expertkommittéer och interna projekt hos EU:s myndigheter.

Jag började doktorera i miljövetenskap 2024 med en utgångspunkt i min bakgrund inom materialvetenskap och, mer specifikt, batteriteknik. Mitt projekt, ”Är per- och polyfluoralkylämnen (PFAS) essentiella för en grön energiomställning?”, finansieras genom ZeroPM (H2020 EU‑bidrag nr 101036756) och PFAROS (IHI JU-bidrag nr 101251281).