Axel EnglundProfessor

Jag undervisar bland annat om tolkningsteori och modernistisk lyrik, samt handleder doktorander och masterstudenter. Jag är även samordnare för humanistiska fakultetens Masterprogram i litteraturvetenskap. 

Min forskning kretsar kring relationer mellan ord och ton, i synnerhet från modernismen och framåt; opera, musikanknuten lyrik och prosaskildringar av musicerande tillhör exempelvis mina specialintressen. Utöver intermedialitet inkluderar mina teoretiska intresseområden bland annat hermeneutik, estetik, kritisk teori och genus- och sexualitetsstudier.

Ett spår i min forskning gäller den tyskspråkiga lyriken från 1900-talet och särskilt dess förhållande till musik som idé och praktik. Min doktorsavhandling behandlade den judiske förintelseöverlevaren Paul Celan, med fokus dels på musik som motiv och influens i Celans verk, dels på samtida tonsättningar av hans poesi. Den publicerades i bokform under titeln Still Songs: Music In and Around the Poetry of Paul Celan (2012, paperback 2016). Jag har även anlagt liknande perspektiv på exempelvis Rainer Maria Rilke, Nelly Sachs och Ingeborg Bachmann, senast i Mörkerstråk: Lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga (2020). En annan bok uppmärksammar W.G. Sebalds ofta förbisedda poesi: Landskapsläsning: Utfärder i W.G. Sebalds poesi (2016).

Mitt arbete med opera har särskilt fokuserat på konstformens framträdelseformer på scen idag. Boken Deviant Opera: Sex, Power, and Perversion on Stage (2020) handlar om erotiserade maktrelationer, fetischestetik och sadomasochism i samtida uppsättningar av operans kärnrepertoar (som till exempel Händel, Mozart, Wagner och Puccini). Jag har också varit gästredaktör för ett dubbelnummer av The Opera Quarterly med titeln Beyond the Performative Turn (nr. 1–2, 2019), som handlar om det levande framförandets egenheter, om teknologi och mediering, om opera och posthumanism, om experimentell indieopera och andra aktuella områden inom operaforsknignen.

För närvarande arbetar jag med ett forskningsprojekt om musik och musicerande i det tidiga nittonhundratalets roman. Fokus ligger på litteraturens framställning av kroppen som gränssnitt mellan musik och sexualitet i en period då bägge genomgick omvälvande förändringar. Projektet avser att studera ett brett urval av romaner från perioden 1900–1930: såväl modernistiska grundbultar (Thomas Mann, Robert Musil och Marcel Proust) som mer förbisedda namn sätts i samband med dåtidens diskussioner kring musik, mediering och sexualitet.

Jag är även verksam som operakritiker i Expressen och som översättare, bland annat av Stéphane Mallarmé, W.G Sebald och Samuel Taylor Coleridge.