Stockholms universitet logo, länk till startsida

Krzysztof BakProfessor

Om mig

Redan i det medeltida Europa var akademikern en homo viator, en vandrande människa. På samma sätt långpendlar jag mellan två arbetsplatser: Stockholms universitet och Uniwersytet Jagielloński i Kraków, där Copernicus en gång var student och där jag är anställd som professor i svensk litteratur.

Undervisning

Att undervisa tycker jag är både lustfyllt och utvecklande, särskilt som jag har privilegiet att varje termin få möta studenter från två så olika kulturvärldar som den svenska och den polska. I Stockholm har jag undervisat på litteraturvetenskapens alla nivåer. Jag har skapat flera nya kurser inom mina specialområden, bland annat om litterära perspektiv på myter och arketyper, om litteratur och psykoanalys, om europeisk romantik och om litteraturvetenskaplig teori och metod. Jag handleder masterstudenter och doktorander på mina båda universitet och har också regelbundet hållit i doktorandkurser. De doktorsavhandlingar jag just nu handleder undersöker Viktor Rydbergs homoerotiska kamoufleringsstrategier, episk metod och tematiska strukturer i Arne Sands författarskap, subjektkonstruktionen i memoarer av kvinnliga svenska vänsterpolitiker samt litteraritetsmönster i svensk populärvetenskap. Ett av mina doktorandrelaterade uppdrag i Stockholm är att ansvara för utdelning av stipendier från Stiftelsen Karl och Betty Warburgs fond till SU-doktorander. En bärande idé i min akademiska pedagogik är att låta litterära texter från andra tider och platser ifrågasätta våra invanda tankemönster. 2007 utsågs jag till Årets lärare vid Stockholms universitet.

Forskning

Min forskning har huvudsakligen rört sig inom fem problemområden. Det första är de mångskiftande relationerna mellan litteratur och sacrum. I monografin Den intersubjektiva synden i Birgitta Trotzigs Dykungens dotter (Kraków 2005) undersöker jag den intensiva intertextuella dialogen mellan Trotzigs stora roman och en viktig aspekt av den kristna antropologin: den mellanmänskliga synden. Mitt andra forskningsfält är den svenska och europeiska romantiken. I min doktorsavhandling P D A Atterboms sagospel Lycksalighetens ö som initiatoriskt drama (Stockholm 1987) belyser jag samspelet mellan sagospelets initiatoriska strukturer och dess romantiska idéprogram. Den tredje intressesfären är den svenska modernismen och postmodernismen. Bland de litterära texter jag analyserat finns – förutom Trotzigs oeuvre – verk av Edith Södergran, Thorsten Jonsson, Astrid Lindgren, Sara Lidman, Torgny Lindgren, Stig Larsson, Magnus Dahlström och Sara Stridsberg. Mitt fjärde centrala forskningsområde är olika slags interkulturella och intersemiotiska överföringar. Särskild uppmärksamhet ägnar jag kulturtrafiken mellan det svenska och det polska, bland annat genom att studera den skandinaviska litteraturens plats i Polens litterära kanon och translatoriska strategier i svenska översättningar av till exempel Wisława Szymborskas poesi. Det femte forskningsfältet slutligen är litteraturteori och litteraturvetenskaplig begreppsbildning. Jag har särskilt diskuterat sådana teoretiska koncept som arketypisk matris, intertextualitet, kulturminne, närläsning och hermeneutisk konflikt.

Det projekt jag nu ägnar huvuddelen av min forskningstid och mina forskningsresurser åt har titeln ”Den voluntativa synden i Birgitta Trotzigs författarskap” och är en uppföljare till monografin om den intersubjektiva synden. Projektets huvudtes är att Trotzig tenderar att förlägga ondskan till den mänskliga viljan som hon beskriver i linje med Augustinus antropologi. Att Trotzig i olika intervjuer tagit avstånd från Augustinus gör min uppgift hermeneutiskt extra intressant. I ett annat forskningsprojekt (”Ironin i svensk romantik”) tar jag mig an en stridsfråga i svensk litteraturforskning: ironins teori och praktik i svensk romantisk diktning. Min ambition är att med stöd i några hittills obeaktade intertexter rekonstruera romantikernas egen ironiuppfattning och använda den för att formulera en fördjupad förståelse av vissa omdiskuterade romantiska verk. En större forskningsuppgift har titeln ”Dostojevskij som konfessionell samlingspunkt” och är en kontrastiv undersökning av den betydelse som Dostojevskijreceptionen i 1900-talets protestantiska, katolska och ortodoxa teologi haft för ett antal moderna europeiska författare inom olika konfessioner. Tillsammans med några kolleger i Kraków och Lund har jag nyligen startat projektet ”På spaning efter en ny nationell identitet” om konstruktionen av det svenska kulturminnet i den oskarianska litteraturen med fokus på Carl Snoilskys diktsvit Svenska bilder. Ur några skilda aspekter (nationell mytologi, genus, ekokritik, receptionsestetik) vill vi analysera svitens kulturminne som ett verktyg för patriotisk disciplinering.