Av tradition är en stor del av svensk lärarutbildning uppbyggd kringreflektion. Med målet att utveckla yrkeskompetens tränas lärarstudenter i att reflektera kring sin egen skolgång, kring ämneskunskaper ochdidaktiska kunskaper inom utbildningen samt kring erfarenheter vidverksamhetsförlagd utbildning, VFU (Bie 2014). ”Den reflekterandepraktikern” beskrivs av Schön (2003) som en yrkesutövare som tänkeröver vad hen företar sig eller som riktar tankarna mot handlingen ochden kunskap som är implicit i denna handling. I pedagogisk och didaktisk litteratur inom lärarutbildningen lyfts aktiviteten att reflekterafram som central. Många förslag ges också till hur reflektion kan gåtill, exempelvis genom loggboksskrivande eller reflektionssamtal igrupp (Hatton & Smith 1995, Bie 2014). Man betonar att en reflektion inte kan vara rätt eller fel, dock kan den vara mer eller mindre underbyggd.

No Abstract Available