Hanna Jansson Forskare

Kontakt

Om mig

Jag är docent i etnologi och har en bakgrund som forskare och universitetslärare. Mina forskningsintressen rör särskilt berättande, ritualer och kulturarvsfrågor, och jag har lång erfarenhet av att undervisa inom kulturvetenskapliga teman som kultur, folklore, kulturhistoria och kvalitativa metoder.

Jag arbetar som forskningssamordnare på Sjöhistoriska museet och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria: SMMTF. Jag har ett intresse för människors relation till havet. Som doktorand och post dok var jag knuten till Centrum för Maritima Studier (CEMAS), ett forskningscenter finansierat av Stockholms universitet och Statens Maritima och Transporthistoriska Museer och som förenar etnologer, historiker och marinarkeologer. För mig har detta inneburit en möjlighet att förena ett fokus på maritima sammanhang medfolkloristiska och etnologiska perspektiv på ritual, minnesskapande, plats och berättande.

Jag har i många år undervisat i etnologi på både grund- och avancerad nivå. Som kursansvarig, föreläsare och seminarieledare har jag arbetat med teman som folklore kultur, genus, etnicitet, berättande, ritualer, kvalitativa metoder och kulturarvsfrågor. Jag har också handlett många uppsatser och tycker särskilt om att stötta studenters självständiga skrivande och analytiska utveckling.

 

Min forskning rör huvudsakligen ämnen som kan tillskrivas den folkloristiska inriktningen inom etnologin. I mina studier har jag utforskat hur människor använder berättande, ritualer, handarbete och sociala medierhttps://www.su.se/centre-for-maritime-studies/ för att skapa mening och navigera sin tillvaro, på senare år kring existentiella frågor som rör död och sorg.

I projektet Att förena sig med större vatten undersökte jag människors erfarenheter av att sprida aska av en närstående till havs. Genom intervjuer med anhöriga och yrkespersoner samt analyser av lagtexter och rättsfall har jag undersökt hur havet konstrueras som gravplats genom berättelser, ritualer och praktiker.

 Projektet har bidragit till kulturvetenskaplig forskning om dödens kulturella betydelser i samtiden och har lett vidare till nya forskningsfrågor om bland annat värdighet, kremation och vad ny AI-teknologi gör med vår relation till de döda.

Tillsammans med humanekologen Sanna Händén-Svensson har jag också studerat det juridiska och administrativa förloppet kring fridlysningen av Storsjöodjuret i Jämtland. Här har vi analyserat hur en myndighet genom lek och humor kunde fridlysa ett djur som kanske inte finns, och hur detta förhandlade fram frågor om naturvård, turism och lokal identitet.

Min avhandling Drömmen om äventyret (2017) undersökte långfärdsseglares reseberättelser på bloggar och hemsidor. Genom att analysera texter, bilder och intervjuer med seglare visade jag hur digitala plattformar omformar berättandets villkor och blir en integrerad del av själva resandet.


 


Kontakt