Undervisar och handleder inom barnkultur och barn- och ungdomsvetenskap på grund- och avancerad nivå.

Områden: I) Barnfilm och barn-TV ur historiskt och samtida perspektiv - särskilt barndomsdiskurser och barnfilmsestetik; II) Filmpedagogik och estetiska lärprocesser; III) Normkritik och rörliga bildmedier; IV) Bilden av barnet och barnstjärnor i film  i historiskt och samtida perspektiv; V) Adaption, intermedialitet och transmedialitet inom samtida barnkultur.

 

Mina forskningsintressen har hittills inbegripit olika perspektiv på rörliga bildmedier för barn, exempelvis hur barn framställs i film och tv och hur dessa framställningar förhåller sig till barndoms- och barnkulturdiskurser samt i vilket syfte film och TV för barn har producerats - exempelvis i fostrande eller underhållande syfte - och hur det kan avläsas tematiskt och stilistiskt. Jag har även intresserat mig för filmpedagogik med fokus på diskurser om filmen som kunskapskälla. Just nu är jag särskilt intresserad av barnfigurens funktioner inom rörliga bildmedier samt barn-djur-relationer inom film och tv.

 

Publikationer

Böcker

Janson, M, (Red.) Swedish Children's Cinema: History, Ideology, Aesthetics. Palgrave Macmillan.

Janson, M. (Red.) (2020). Favorit i repris! Bruk och återbruk inom barnkulturen. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning. 

Janson, M. (Red.) (2019). Barnnorm och kroppsform. Om ideal och sexualitet i barnkulturen. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning. 

Janson, M. (Red.) (2015/2016). Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. Malmö, Gleerups. 

Janson, M. (2014). När bara den bästa TV:n var god nog åt barnen. Om sjuttiotalets svenska barnprogram. Stockholm: Karneval.

Janson, M. (Red.) (2012). Mot barnfilmsträsket och vidare! Åtta filmskapares tankar om barnfilmens möjligheter och begränsningar. Stockholm: Stockholms dramatiska högskola.

Janson, M., Janson, U. (Red.) (2008). Funktionshinder och kultur. Brukar- och forskarperspektiv på delaktighet. Stockholm: Högskolecentrum för handikappforskning i Stockholm.

Janson, M. (2007). Bio för barnens bästa? Svensk barnfilm som fostran och fritidsnöje under 60 år. Ak. avh. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis.

 

Artiklar (peer-reviewed)

Janson, M. 'Man kan aldrig äga ett djur!' Arter, agens och aktivism i Håkan Alexanderssons och Carl-Johan De Geers tv-serier för barn. Linköping Electronic Conference Proceedings. Forthcoming.

Janson, M. Breaking Taboos: Swedish Children's TV in the Radical Era of the 1970s. I N. Brown (Red.), Radical Children's Film and Television. Edinburgh University Press. Forthcoming.

Janson, M. Audiovisual empathy: Adopting a child's perspective in children's cinema. I M. Janson (Red.), Swedish Children's Cinema: History, Ideology, Aesthetics. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Janson, M. (2023). Challenging time, age, and power relations. The figure of the child in Ingmar Bergman's Autumn Sonata. Journal of Scandinavian Cinema 14 (1). Doi: https://doi.org/10.1386/jsca_00090_1Janson, M. (2023). Challenging time, age, and po

Janson, M. (2019). Moulding the democratic citizen of the future: On the discourses and practices of film education in Sweden. Film Education Journal volume 2:2 (2019). https://doi.org/10.18546/FEJ.02.2.01 

Janson, M. (2018). Kjell Gredes Hugo och Josefin: Ett barnkulturellt uttryck i samtiden och en barnfilm för framtiden. Barnboken vol 41 (2018). Doi: http://dx.doi.org/10.14811/clr.v41i0.333 

 

Artiklar (övrigt vetenskapligt)

Janson, M. (2022). Book review: D. Buckingham, Youth on Screen. Representing Young People in Film and Television. YOUNG, 30(4), 419–420. https://doi.org/10.1177/11033088221074742

Janson, M. (2020). Barn och medier, Reflektioner kring fritidsvanor, yttrandefrihet och farofokus. I K. Helander & P. Leviner (Red.), En sten i magen. Rättigheter för barn utan undantag. Styx förlag.

Janson, M. (2019). Bergmans filmbarn – en relativ figur. Analys av Eva i Höstsonaten. I K. Helander (Red.), Ingmar Bergman mellan teori och praktik. Reflektioner av forskare och konstnärer. Uppsala: Uppsala universitet.

Janson, M. (2019). Estetiseringen av barnkroppen: några filmhistoriska nedslag. I M. Janson (Red.), Barnnorm och kroppsform. Om ideal och sexualitet i barnkulturen. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning.

Janson, M. (2015). Filmpedagogik som normkritik, I M Janson (Red.), Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. Malmö: Gleerups.

Janson, M., Eriksson, P., Halkawt, K. (2015). Filmens språk. I M. Janson (Red.), Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. Malmö: Gleerups.

Janson, M. (2009). Fostran. I A. Koivunen (Red.), Film och andra rörliga bilder – en introduktion. Stockholm: Raster.

Janson, M. (2005). Elvis! Elvis!. I T. Soila (Red.), The Cinema of Scandinavia. London: Wallflower Press.

Janson, M. (2005). Svezia: Lukas Moodysson e la fine del "complesso di Bergman". Film cronache (s. 12-17). 2005:3.

 

Bokkapitel (forskningsförmedling)

Janson, M. (2020). Filmatiseringen som förblev en dröm: Berättelsen om Hayao Miyazakis nedlagda Pippiprojekt. I: M. Arvas (Red.), Pippiperspektiv. Stockholm: Astrid Lindgren text.

Janson, M. (2016). Med magin som motivation. Att lära för livet med filmpedagogik. I E. Söderberg (Red.), Ordning och reda, konsten på freda'! Om fostran, marknad och barnkultur. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning.

Janson, M. (2013). Sångfåglar, aktionsreportrar och toapappersrullar. Om barns delaktighet i TV då och nu. I K. Helander (Red.), "Nu vill jag prata!". Barns röster i barnkulturen. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning.

Janson, M. (2009). Pappa köpte popcorn också. Om paradoxerna kring filmen som kommersiell barnkultur. I A. Banér (Red.), ”Allt blir en vara”. Barn, kultur och konsumtion. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning.

Janson, M. (2006). Through the eyes of a child. I S. Cropper (Red.), 1000 films to change your life. The movies that move us. London: Time out.

 

Artiklar i urval (forskningsförmedling)

Janson, M. (2023). Tiktok får inte ditt barn att sluta läsa böcker. Sydsvenska dagbladet, 2022-03-10. https://www.sydsvenskan.se/2023-03-10/tiktok-far-inte-ditt-barn-att-sluta-lasa-bocker

Janson, M. (2022). Partierna har inte förstått barnkonventionen - släpp barnkulturen fri, Sydsvenska dagbladet, 2022-09-08. https://www.sydsvenskan.se/2022-09-08/partierna-har-inte-forstatt-barnkonventionen--slapp-barnkulturen-fri

Janson, M. (2022). På glid mellan barndom och alltför vuxna trakter. Svenska dagbladet, under strecket, 2022-03-26. https://www.svd.se/a/5G4RP6/pa-glid-mellan-barndom-och-alltfor-vuxna-trakter

Janson, M. (2021). Kompromisslös animationsmästare med eget språk. Svensk filmdatabas, Svenska filminstitutet: https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/per-ahlin-kompromisslos-animationsmastare-med-eget-sprak/

Janson, M. (2020). Värt att tänka på när barnet fastnat i mobilen. Svenska dagbladet, under strecket, 2020-10-13. https://www.svd.se/a/OQpa3b/vart-att-tanka-pa-nar-barnet-fastnat-i-mobilen

Janson, M. (2018). Förortsungar. Svensk filmdatabas, Svenska filminstitutet. 

Janson, M. (2018). Kvarteret Korpen. Svensk filmdatabas, Svenska filminstitutet: http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4680#about-the-film. 

Janson, M. (2018). Vinterviken. Svensk filmdatabas, Svenska filminstitutet: http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=22212#about-the-film. 

Janson, M. (2018). Barndomar. Katalogtext, Västerbottens museum, Umeå.

Janson, M. (2017). Skamfebern symptom på ny generationsklyfta. Svenska dagbladet, under strecket, 2017-04-29.

Janson, M. (2017). Leka för livet. Sydsvenska dagbladet, essä, 2017-02-12.

Janson, M. (2017). Barn av sin tid. Från Hallwylska palatset till Hammarkullens miljonprogram. Katalogtext, Hallwylska museet, Stockholm.

Janson, M. (2016). Barnen i Jordbro skriver vår historia. Svenska dagbladet​, under strecket, 2016-10-28.

Janson, M. (2016). Medeltidens barn hade det inte så illa. Svenska dagbladet​, under strecket, 2016-09-28.

Janson, M. (2014). "Gjør som du vill!". Z filmtidsskrift, #127, 2014:2.

Janson, M. (2013). Älskade berättelser blir film. Opsis barnkultur, 2013:4.

Janson, M. (2013). Pippi på japanska. FLM, #19, dec 2013.

Janson, M. (2012). Film för barn och vilsna vuxna. Ulf Stark på vita duken. Opsis barnkultur, 2012:3.

Janson, M. (2012). Genusmyteri känsligt ämne på film. Svenska dagbladet, under strecket, 2012-03-30.

Janson, M. (2012). Barnfilmen föddes ur fostringsiver. Opsis barnkultur, 2012:1.

Janson, M. (2011). Naturen i barnfilmen – paradis, sanningssägare och magiskt rum. Opsis barnkultur, 2011:4.

Janson, M. (2012). Smaskigt för barn föll inte alla på läppen. Svenska dagbladet, under strecket, 2011-10-10.

Janson, M. (2011). Spel för galleriet. Om Ruben Östlunds Play. FLM, #13-14, okt 2011.

Janson, M. (2011). Hotfulla barn symboler för krisen i Japan. Svenska dagbladet, under strecket, 2011-03-08.

Janson, M. (2008). Barnet i fokus sedan filmens barndom. Svenska dagbladet, under strecket, 2008-09-21.

Janson, M. (2007). Det mångtydiga gör Gripes filmer tidlösa. Svenska dagbladet, under strecket, 2007-04-22. 

 

Rapporter

Janson, M. (2017). Rapport från Kompisskoleprojektet. Svenska filminstitutet, 2017. 

 

Läromedel/läromaterial

Janson, M. (2019). Parning. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2018). Unga Astrid. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2018). Lammet. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2017). Filmpedagogik – så funkar det! 11 enkla klassrumsövningar. Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2017). Heartstone. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2017). Måste gitt. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2017). Your name. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2017). Sameblod. Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2015). Skönheten och odjuret. ​Filmhandledning, Filmcentrum.

Janson, M. (2015). Giraffada. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2015). Muren. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2014). Det stora barnkalaset. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2013). Vi är bäst! Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M., Hoffsten, A. (2013). Elixir. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M., Westergren, E. (2013). Glasblåsarns barn. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2013). Barnen från Frostmofjället. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M., Westergren, E. (2013). Matilda. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2012). Cirkus. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2012). Moderna tider. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2012). Chaplins pojke. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2012). Diktatorn. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

Janson, M. (2012). Stadens ljus. ​Filmhandledning, Svenska filminstitutet.

 

Forskningsnätverk

Medlem i styrgruppen för BIN Norden (Barnekultur i Norden)

Ingår i Svenska filminstitutets nätverk för filmpedagogisk forskning

 

 

 

 

 

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

• Kjell Gredes Hugo och Josefin

  2018. Malena Janson. Barnboken 41

  Artikel

  Kjell Grede’s Hugo and Josephine. An Expression of Children’s Culture of Its Time and a Children’s Film of Tomorrow

  The debut feature film of director Kjell Grede, Hugo and Josephine (1967), is an adaptation of Maria Gripe’s literary trilogy and is often referred to as the best Swedish children’s film ever made. Upon its premiere, the film was very well received by the critics, but some also claimed that it wasn’t suitable for children. This article uses this ambivalence towards Hugo and Josephine as its starting point and demonstrates, via adaptation studies, film studies and childhood studies, how the film transgresses children’s film conventions.

  For example, my analysis of the film form reveals that Hugo and Josephine is a story largely taking place inside the protagonist. Therefore, it should not be seen as a realistic depiction of a series of events, but rather as a formation of a child’s apprehension of the same events. This filmic mode, which I term “a child’s realism”, can be interpreted through the liminal spacetime as well as hyperbolic and phantasmic occurrences. Also, the film thematises childhood as a social construction by presenting different ways of being a child and an adult respectively.

  In this way, Hugo and Josephine transgresses the children’s film conventions of the time and, concurrently, puts into question the boundaries between childhood and adulthood as well as the rigid division between fine arts for children and adults respectively. These social and artistic issues were highly topical towards the end of the 1960’s, and therefore Grede’s film is characteristic for its time. But simultaneously, it forebodes the artistically and thematically seminal Swedish films and TV series for children of the 1970’s.

  Läs mer om Kjell Gredes Hugo och Josefin

Visa alla publikationer av Malena Janson vid Stockholms universitet