Olof Roland HogmanDoktorand

Silvius Leopold Weiss är den idag kanske mest kände 1700-talslutenisten och var så även under sin livstid. Han bidrog i högsta grad till både utvecklingen av speltektniken och själva instrumentets utveckling. Endast ett stycke av Weiss gavs ut i tryck (av Telemann) medan resten, c:a 80 sonater och en mängd fristående stycken, bevarats i handskrifter varav Londonmanuskriptet (GB-Lbl Ms. Add. 30387) och Dresdenmanuskriptet (Ms. Mus. 2841-V-1) brukar räknas som de två viktigaste. I avhandlingen analyseras stycken ur det förstnämnda manuskriptet utifrån tre aspekter:

• Hur Weiss använder campanellas. [tonföljd där två på varandra följande toner inte spelas på samma kör (strängpar), d v s tonerna klingar i varandra].
• Hur Weiss använder baskörernas oktavsträngar till meloditoner
• Hur artikulation skapas, mera eller mindre automatiskt, som en följd av tonernas placering på greppbrädan