Susanne OlssonProfessor
Om mig
Jag är professor i religionshistoria vid Stockholms universitet med särskilt ansvar för undervisning i de abrahamitiska religionerna. Min forskning är inriktad mot islam och rör främst nutida tolkningar. Min avhandling i religionshistoria (Uppsala universitet, 2004) rörde en analys av den egyptiske filosofen Hasan Hanafis islamtolkning, som ofta kallas Occidentalism. Den finns publicerad som "Islam and the West in the Ideology of Hasan Hanafi" (Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2006).
Efter disputationen har jag haft ett forskningsprojekt där jag analyserat tv-program ledda av den egyptiske “predikanten” Amr Khaled. Resultaten publiceras i boken "Preaching Islamic Revival: Amr Khaled, Mass Media and Social Change in Egypt" (London: I.B.Tauris, 2015).
Jag har också forskat om nutida juridiska frågor relaterat till minoritetsmuslimer och salafitisk islam både globalt och i en europeisk kontext. I monografin “Minority Jurisprudence in Islam: Muslim Communities in the West”. (London: I.B.Tauris, 2016) diskuteras detta närmare. Jag har även forskat kring nutida salafism i Sverige och särskilt fokuserat på puritan salafism, som utgör en form av fromhetsrörelse som förespråkar en salafistisk livsstil bland minoritetsmuslimer.
Forskning
För närvarande arbetar jag i ett projekt med titeln ”Medeltida och nutida islamisk fundamentalism: Handlingsprogram och andrefiering.” Syftet med projektet är att analysera och jämföra fundamentalistiska islamiska tolkningar, med ett fokus på tolkningsperspektiv och ”tradition”. Det centrala fokusområdet är ”handlingsprogram” med avseende på ”othering”, dvs. hur uttolkare utvecklar självidentitet, hur ingrupp och utgrupp definieras, och hur de menar att ingruppen bör förhålla sig till och behandla utgruppen. Medeltida muslimska författare, t.ex. al-Barbahari (d. 981) och Ibn Taymiyyah (d. 1328) har haft stort inflytande. Detta är inte minst tydligt idag då Hanbalitiska jurister använder sig av deras produktion för att legitimera tolkningarna som autentiska. Dessa i sin tur utövar stort inflytande på s.k. salafistiska fundamentalistiska tolkningar i Europa.
Genom en historiskt situerad analys av de medeltida författarnas verk, med fokus på ”othering”, görs en analys av hur de förstås och används även av nutida uttolkare; Hanbalitiska och salafistiska. En innehållsanalys fokuserar på ideologiproduktion och historia som metod fokuserar på praktiken av historiska narrativer, som ofta uppstår i situationer där konflikter upplevs och många åberopar tolkningsauktoritet. Berättelserna tjänar syftet att legitimera en tolkning som sann, att dra gränser mellan ingrupp och utgrupp och att formulera självidentitet. Det finns inga studier som visar hur medeltida källor används idag trots att de är inflytelserika. De medeltida uttolkarnas perspektiv på ”andrefiering” är centrala för att förstå hur dagens fundamentalister går till väga då de definierar sin egen identitet, hur de förstår andra, liksom hur man skall bete sig mot dem.
I många medeltida källor kan vi notera att författarna skriver motiverade av en rädsla att människor har lämnat den ”raka vägen”, och deras mål är att få dem att vända tillbaka till ”sann islam”. Denna oro delar de med många nutida ideologer. En polemisk ton framträder mot alla ”andra” ("andrefiering", ”othering”). Barbahari vände sig t.ex. inte bara mot andra tolkningsriktningar av islam (som t.ex. Sufism, Shi‘itisk islam och dogmatisk teologi) utan också mot vanliga människor, som inte levde enligt det rättesnöre han förespråkade. Han bedrev en fromhetskamp för att införa sin syn på moralisk ordning på samhället, som resulterade i våldsamma konflikter.
I källorna kan vi utläsa hur många uttolkare uppfattar sig själva som moraliskt överlägsna, vilket ligger till grund för identitetsförståelsen och uppdelningen av människor som görs. Många väljer en apolitisk strategi, att inte beblanda sig med det moraliskt underlägsna samhället, och fokuserar på gruppens fromhetsliv. Andra går aktivt in för att förändra och ”rädda” samhället genom moralisk rensning med olika metoder. Tidigare var Hanbalitiska uttolkare främst icke-politiskt orienterade, men idag menar vissa att även politiker ska tillrättavisas. I vissa fall argumenteras för våldsanvändning som metod för att rensa bort innovation och icke-moral, och begrepp som heresi (kufr), exkommunikation (takfir) och strävan/kamp (jihad) betonas.
