Evenemanget ägde rum i den största hörsalen vid Stockholms universitet. Aula Magna, och lockade närmare 600 åhörare, inräknat de som deltog online via live-streaming. Foto: Johanna Säll / Stockholms universitet

Föreläsningsserien om barns rättigheter, som sedan 2022 anordnas av Barnrättscentrum vid Stockholms universitet på initiativ av rektor Astrid Söderbergh Widding, hyllar Hennes Majestäts långvariga och ovärderliga engagemang för frågor som rör barn och unga. Årets evenemang var den andra i serien och samlade en rad experter för att belysa de aktuella utmaningar som rör barns rättigheter i Sverige. 

Här kan du se evenemanget i efterhand

Formatet denna gång bjöd på en inspirerande blandning av panelsamtal och kortare föredrag, inramat av känslofylld spoken word-poesi från juristen och poeten Sara Nazari. Under evenemanget belystes hur införandet av barnkonventionen som svensk lag för snart fem år sedan har påverkat barns rättigheter i praktiken, och vilket skydd dessa rättigheter har i Sverige idag. Deltagarna diskuterade också hur flera nya förslag och reformer, som rör bland annat straffansvarsålder och barn i gängbrott, riskerar att inskränka barns rättigheter snarare än att stärka dem.

Samtalen modererades av Hanna Gerdes, människorättsjurist och författare, som också bjöd in deltagande från publiken genom digitala frågeställningar via Menti. Dessa bekräftade, liksom det stora antal deltagare som följde evenemanget på plats eller via livesändning på Barnrättscentrum hemsida, hur frågan om barns rättigheter fortsätter att engagera och beröra.

”Vuxna vet mycket, men inte alltid bäst.

 Ur ”Handbok för barn” av Sara Nazari, spoken word-poet och jurist.

Drottningen följde föreläsningarna och samtalen med stort intresse, här sittande intill Barnrättscentrums föreståndare Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt vid Juridiska fakulteten. Foto: Johanna Säll / Stockholms universitet 

Barns rätt att höras – en röd tråd

En genomgående tematisk tråd i eftermiddagens diskussioner var barns delaktighet och rätten att få sina röster hörda i alla sammanhang som rör dem. Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum, inledde med att belysa att även om barnkonventionen nu är svensk lag, så har vi fortfarande en lång väg kvar att gå för att säkerställa att barns rättigheter tas på allvar.

Pernilla nämnde uppmärksammade fall som gjort avtryck och konkretiserat glipor i den svenska lagstiftningen som berör barn, som Lilla hjärtat och Tinitin-fallet, och problematiserade också förslag som lagts fram under senare tid om att sänka straffansvarsåldern och införa ungdomsfängelser. Här uttryckte hon att de problem vi ser idag, såsom gängkriminalitet, är företeelser som i grunden är skapade av vuxna – men som barn får bära konsekvenserna av. 

Det vi accepterar i vår behandling av vissa barn, till exempel som en del av brottsbekämpandet av gängkriminalitet, säger något om vår generella barnsyn.

Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt.

Även Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Advokatsamfundet och ordförande för Barnrättscentrums styrelse, konstaterade att brottmålen – jämte vårdnadstvister och tvångsvårdsmål – är ett av de mest kritiska områdena inom barns rättigheter just nu. Hon förklarade att när barn begår brott ses de alltför ofta som kriminella i första hand, utan att deras rättigheter eller den bakomliggande situationen beaktas. Här har också FN riktat kritik mot Sveriges hantering av barn i rättssystemet.

”Det är ingen skyldighet att barn ska komma till tals, bara en rättighet”, sa Mia Edwall Insulander som tog upp att man i varje enskilt fall måste ta till vara på barnets rättigheter utifrån det individuella fallet och barnets egen vilja. Foto: Johanna Säll / Stockholms universitet

En påminnelse om att barns rättigheter måste inkludera alla barn, utan undantag, stod även dagens yngsta talare för – Roxy Jansson Stening, 15-årig funktionsrättsaktivist och författare, som höll ett starkt anförande. Hon reflekterade över barnkonventionens artiklar och vad de innebär för henne som person med normbrytande funktionalitet, eftersom även hon har samma rättigheter som andra barn. Behoven kan bara se annorlunda ut.  

Roxy, som är författare till boken Jag är Roxy – Min livsvärld och mina erfarenheter, talade rörande om sina egna upplevelser som barn i rullstol och hur viktigt det är att ge alla barn, oavsett bakgrund eller funktionalitet, en plattform att uttrycka sina åsikter och behov. Med sin personliga berättelse och sitt starka engagemang, varvat med varma inslag av humor, visade Roxy på den positiva kraften i att låta barn själva definiera sina behov och uttrycka sina tankar.

Anförandet av Roxy Jansson Stenings förstärkte vikten av att vi som samhälle måste vara lyhörda för barns olika erfarenheter och ge alla barn, oavsett deras bakgrund eller förutsättningar, möjlighet att bidra till den pågående diskussionen om deras rättigheter. Foto: Natalie Oliwsson / Stockholms universitet

Diskussionen om barns delaktighet i rättsprocesser fördjupades ytterligare under det senare panelsamtalet där Elin Wernqvist, grundare och generalsekreterare för Barnrättsbyrån, framhöll de allvarliga bristerna i de mekanismer som borde säkerställa att barn blir hörda, särskilt inom den sociala barnavården och rättsväsendet. Hon pekade på den bristande dokumentationen och den otillräckliga bevakningen av barns rättigheter i samband med tvångsvård och andra rättsliga processer.

Ibland är problemet stort och övergripande. Ibland är det bara slumpartat.

Elin Wernqvist, grundare och generalsekreterare för Barnrättsbyrån. 

Daniel Velasco, journalist på Sveriges Radio, delade sina erfarenheter från att ha gjort flera undersökande dokumentärer som blottat missförhållanden inom den sociala barn- och ungdomsvården. Han delade insikter om hur barn, särskilt de som bor på HVB-hem eller är placerade i särskilda ungdomshem, ofta inte får sina röster hörda när det gäller frågor som direkt påverkar deras liv och situation. Daniel lyfte också att barn och ungdomar inte sällan är helt och hållet omedvetna om sin delaktighet i rättsprocesser, vilket är ett allvarligt problem. 

Anders Hagsgård, president i Hovrätten för Västra Sverige, lyfte ytterligare en viktig aspekt: att barns rättsliga ställning behöver stärkas genom en mer konsekvent och enhetlig rättsstruktur. Liksom de övriga i panelen var han enig i att barn bör ha rätt till egna ombud i fler rättsprocesser, särskilt i vårdnadstvister och tvångsvårdsmål, för att säkerställa att deras bästa sätts i fokus. Hagsgård menade även att en samlad instans för frågor som rör barn – en "barndomstol" – skulle kunna bidra till en mer effektiv och rättssäker hantering av dessa ofta komplexa ärenden.

Paneldeltagarna betonade att det i grunden finns bra lagstiftning, men att tillämpningen fallerar av flera skäl. Ett av dem är att beslut som berör barn ofta sker utanför domstolarna – i skolor, socialtjänst och sjukvård. Det blir därmed en fråga om resurser. Foto: Natalie Oliwsson / Stockholms universitet 

Från rättighetsbärare till framtidens rättskämpar

Eftermiddagen avrundades med reflektioner om framtidsinriktningen för barns rättigheter, där det gick att skönja en del hopp till trots. Kavot Zillén, docent i offentlig rätt och ställföreträdande föreståndare för Barnrättscentrum, lyfte fram de juridiska implikationerna av barnkonventionens införande och belyste med positivitet hur denna förändring har påverkat barns ställning både nationellt och internationellt. Här tog hon upp Greta Thunberg och Aurora-målet som tydliga exempel på barn och unga som inte är villiga att vänta på att vuxenvärlden ska ta tag i och respektera deras rättigheter. Detta skifte, menade Kavot, markerar en tid då barn inte längre tänker vänta passivt på vuxnas beslut – utan vill och behöver vara egna ansvarsutkrävare.

Linde Lindkvist, docent i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, förde sedan in ett mer personligt perspektiv på frågan om barns rättigheter genom att dela en rörande berättelse från sin barndom. Han berättade hur hans mor, med enkla men kraftfulla ord, hade lärt honom att "ett samhälle inte är bättre än hur vi behandlar de som har det som sämst". Dessa visdomsord, som han bär med sig än idag, har haft en djupgående påverkan på hans syn på rättvisa och påminner oss om att det är vårt gemensamma ansvar att säkerställa att alla barns rättigheter respekteras och skyddas, oavsett deras bakgrund eller omständigheter.

"Låt ingen få dig att tro att ett barn är ont. Ett ont barn har varit runt ondska och onda vuxna" sa spoken word-poeten Sara Nazari när hon berättade om sina drömmars stad. Foto: Natalie Oliwsson / Stockholms universitet

Sara Nazari avslutade eftermiddagen med en text som målade en hoppfull och poetisk bild av sina drömmars stad – en plats där varje barn, oavsett bakgrund eller förutsättningar, får möjlighet att växa och blomstra. Hennes ord påminde oss om att barns rättigheter sträcker sig bortom juridikens ramar; de handlar också om den värme och det engagemang som uppstår när ett samhälle tillsammans skapar utrymme för alla barns röster att bli hörda.

I en tid präglad av utmaningar för barns rättigheter, genom politiska beslut, sociala förändringar och globala kriser, blev Barnrättscentrums evenemang en kraftfull påminnelse. Det sände en tydlig signal om vikten av att inte bara skydda och förverkliga barns rättigheter, utan också bygga en framtid där barns röster inte bara hörs, utan även får ligga till grund för en mer rättvis och inkluderande värld.

Text: Natalie Oliwsson

Se en lista över paneldeltagarna här