Rapporten presenterar konceptuella modeller av ekosystemet i Stockholms skärgård, med fokus på fisk, som tagits fram i samarbete med fiskets intressenter och forskare. En modell har tagits fram tillsammans med fiskets intressenter, utifrån deras egna observationer och kunskap de plockat upp från forskningsstudier och andra undersökningar. En annan modell har tagits fram tillsammans med forskare med expertis om fisk, fiske och ekosystemet i Stockholms skärgård och angränsande
kustområden och visar det vetenskapliga kunskapsläget. Slutligen presenteras en syntes av dessa båda modeller som ger en samlad bild av både intressenternas kunskap och forskningsläget. Denna modell belyser även likheter och skillnader mellan intressenternas förståelse och forskarnas
bild byggd på traditionell vetenskap.

Syntesmodellen visar att det finns en stor samsyn mellan intressenter och forskare kring ekologiska samband i Stockholms skärgård och hur de påverkas av mänskliga aktiviteter. Det gäller exempelvis strömmingens viktiga roll i födoväven, att starka rovfiskbestånd kan bidra till att hålla tillbaka symptom på övergödning och att rovdjur som gråsäl och storskarv har en betydande påverkan på vissa fiskarter. Både observationer och forskning visar att strömmingen minskat
kraftigt i området, vilket får stora konsekvenser för skärgårdens ekosystem och för fisket.

De konceptuella modellerna är en del i arbetet med att ta fram en ekosystembaserad regional förvaltningsplan för fisk och fiske i Stockholms skärgård. De framtagna modellerna
bidrar med kunskap om vad som påverkar fiskbestånden i Stockholms skärgård och vilka lokala åtgärder som kan genomföras för att förbättra förutsättningarna för fisk och fiske. Det inkluderar fiskevårdsåtgärder för att återskapa fungerande reproduktionshabitat och vandringsvägar för fisk
och åtgärder för att minska den negativa påverkan från fiskätande vilt. Modellerna visar också att det finns påverkansfaktorer som ligger utanför det regionala mandatet att påverka i dagsläget, framförallt fisket på strömming och andra fiskarter som förvaltas på Östersjöskala. Modellerna
pekar också ut kunskapsbrister och vilken kunskapsinhämtning som behöver prioriteras för att möjliggöra en ekosystembaserad fiskeförvaltning i Stockholms skärgård.

Läs hela rapporten:

KRapport 2/2023: Konceptuella modeller av ekosystemet i Stockholms skärgård

Denna rapport belyser beståndstatus, hälsa och miljögifter hos nio av Östersjöns stora marina däggdjur, sjöfåglar och fiskarter. Sammanställningen gör inte anspråk på att vara heltäckande – men däremot korrekt, utifrån den kunskap som ges via miljöövervakning och forskning.

Trots ganska omfattande miljöövervakning i den marina miljön saknas oftast uppdaterad och sammanställd kunskap om enskilda djur och miljögiftstrender, vilket försvårar möjligheten att få en god överblick och göra prioriteringar av tid och pengar. Ett av de allvarligaste problemen är att det saknas miljöövervakning av väldigt många nya miljögifter – trots att vi vet att användningen av kemikalier i samhället ökar och att Helcom identifierar just miljögiftbelastningen som ett av de primära hoten mot Östersjöns miljö, jämte övergödning och överfiske. Utifrån data och den sammanställda kunskapen i denna rapport vet vi dock att:

Gråsäl, vikare, havsörn och sillgrissla har stabila populationer. Dock finns fortfarande hot mot dem, inte minst i form av nya miljögifter. För vikare utgör även ett förändrat klimat med minskande istäcke ett reellt hot.

Alla gynnas inte av att havsörnens population i Östersjön är på stark frammarsch. Forskarna har identifierat just predation från havsörn som ett av de största hoten mot ejdrarna, som har minskat alarmerande i flera av dess kärnområden. Andra som påverkas av havsörnspredation är sillgrisslor.

Många av djuren i Östersjön är magrare än de var för 30 år sedan – till exempel sill, torsk, sillgrissla och gråsäl. Orsakerna till detta behöver inte nödvändigtvis vara samma för de olika arterna, men eftersom de är sammankopplade i Östersjöns näringsväv är det inte osannolikt att orsakerna går att finna långt ner i näringskedjan.

För två av fiskarterna (sill och torsk) är bestånden i dag på kritiskt låga nivåer. Att fiske varit och är det största skälet till sillens nedgång är helt klarlagt. För torsken förefaller också bristen på lämpliga lek- och uppväxtområden med tillräckligt höga salt- och syrehalter – till följd av övergödning och brist på stora saltvattenintrång i de danska sunden – ha spelat stor roll för den negativa utvecklingen.

Varför torsken inte återhämtar sig trots lågt fisketryck är ännu inte klarlagt, men kan ha att göra med brist på bytesfisk och bottenlevande bytesdjur, ökad predation och ökande vattentemperaturer.
Det går förhållandevis bra för Sveriges 16 vilda självreproducerande laxbestånd, som ökar generellt. Allra bäst går det för Torneälvens laxbestånd, som årligen producerar mer än 1,5 miljoner laxsmolt. Laxen har dock sina egna hälsoproblem, med slöa fiskar som har hudrodnader, blödningar och svampinfektioner som ibland leder till döden. Här finns också utmaningar i form av hög smoltdödlighet, tiaminbrist samt vandringshinder och dammar.

Det finns sannolikt flera orsaker till att tumlaren har svårt att återhämta sig trots att jakt sedan länge upphört, samtidigt som bifångst i fiske och halterna av många miljögifter har minskat. Men för den lilla Östersjöpopulationen påverkar varje dödsfall möjligheten att tillväxa. Bifångst i nätfiske anses fortsatt vara det största hotet.

Läs hela rapporten här (pdf):

Rapport 1/2023: Hur mår de stora djuren i Östersjön?

Det här är en delrapportering från projektet ”Pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning Stockholms Skärgård”, som utförs av Stockholms universitets Östersjöcentrum på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten 2020. Syftet med uppdraget har varit att ta fram en projektbeskriv-
ning för ett pilotprojekt för ekosystembaserad förvaltning i Stockholms skärgård. Arbetet har samordnats med projektet ”Ekosystembaserad havsförvaltning i Bottenhavet och Kattegatt” som utförts av SLU, Institutionen för akvatiska resurser, och utrett två andra pilotområden.

Projekten ska ligga till grund för att starta ett långsiktigt projekt för att införa ekosystembaserad havsförvaltning (EBH) i pilotområdena och med dessa erfarenheter ta fram en vägledning om hur EBH kan införas i andra geografiska områden i svenska havsområden.

I den här delleveransen presenterar vi det föreslagna pilotområde Stockholms skärgård och diskuterar möjliga geografiska avgränsningar av pilotområdet (avsnitt 2). Vi ger en översikt över vilka arter och undervattenshabitat som finns i området, hur de övervakas idag och vilka övriga
underlagsdata som finns (avsnitt 3). Vi ger också en översikt över kända belastningar och aktiviteter i området och kunskapsläget för dessa (avsnitt 4). Vi för ett kort resonemang om vilka frågeställningar som kan vara viktiga för pilotprojektet (avsnitt 5), som underlag för att kunna
identifiera kunskapsluckor och brist på data och analysverktyg för ekosystembaserad förvaltning i Stockholms skärgård (avsnitt 6).

Analysverktyg för ekosystembaserad förvaltning med relevans för alla tre pilotområdena presenteras i en annan delleverans (”Analysramverk, verktyg och ekosystem-modeller ”). Där görs en sammanställning av befintliga metoder som kan användas för att bedöma status, kumulativ påverkan och uppföljning av åtgärder beroende på skala, särskilt med avseende på ekologiska aspekter i de tre pilotområdena.

Projekten har också sammanställt och levererat en lista på relevant litteratur för att bygga upp ett inledande referensbibliotek för projekten och en lista på möjliga samarbetspartners nationellt och internationellt.

Läs rapporten här (pdf):

Förslag på pilotområde för ekosystembaserad havsförvaltning – Stockholms skärgård (3525 Kb)

Framtidens Östersjön – påverkan av övergödning och klimatförändringar

Rapport 2/2020. I en ny rapport från Östersjöcentrum och SMHI presenteras utvecklingen av Östersjöns miljötillstånd. Ett hav präglat av övergödning och syrefria bottnar. Vilka åtgärder har historiskt införts, vilka resultat kan man se, och vilken roll spelar klimatförändringarna i utvecklingen?

Läs rapporten här!

Våtmarker som fiskevårdsåtgärd vid kusten

Rapport 1/2020. Restaurerade våtmarker är ett sätt att hjälpa minskade fiskbestånd att återhämta sig. Längs den svenska Östersjökusten har nära hundra våtmarker återskapats för att gynna rovfiskar som abborre och gädda. I en ny rapport från Östersjöcentrum utvärderar forskare hur väl dessa åtgärder har fungerat.

Läs rapporten här!

Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön

Blåstången är central för livet i Östersjön och kallas ofta ”havets barnkammare”. Den här handboken beskriver det praktiska arbetet med att återplantera blåstång på platser där den funnits förut, eller för att hjälpa den att etablera sig på helt nya ställen.

Läs rapporten här!

Miljögifter i Östersjön – en exposé

Rapport 1/2019. Mängden kemikalier i samhället har ökat lavinartat de senaste årtiondena. Många av dem har nått havet, vilket lett till skadliga effekter på växter och djur. Den här rapporten i Östersjöcentrums serie berättar om miljögifterna i Östersjön, var de kommer ifrån och hur de påverkat miljön.

Läs rapporten här!

Musselodling som övergödningsåtgärd

Rapport 2/2018. Musselodlingar har föreslagits som ett kostnadseffektivt sätt att minska övergödningen i Östersjön. Men miljöförhållandena i Östersjön, framför allt den låga salthalten, gör att musslorna växer långsamt och påverkar deras näringsupptag. Rapporten "Limitations of using blue mussel farms as a nutrient reduction measure in the Baltic Sea" är skriven på engelska.

Limitations of using blue mussel farms as a nutrient reduction measure in the Baltic Sea (1184 Kb)

Historien om Östersjötorsken

Rapport 1/2018. Den här delen i Östersjöcentrums rapportserie ger en övergripande bild över torskens historia i Östersjön. Hur anpassade sig arten till Östersjöns förhållanden och vilken roll spelar den för våra ekosystem? Men framförallt, hur har vi lyckats skapa ett bestånd i kris och vad vi kan göra åt det?

Läs rapporten här!

Människan, näringen och havet - en rapport om näringstillförseln till Östersjön

Rapport 1/2017. De senaste 100 åren har tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön ökat. Från 1950-talet blev ökningen särskilt markant, vilket också ledde till ökande problem med övergödning i havet. Detta uppmärksammades ordentligt under 1970-talet och en omfattande och systematisk övervakning av havsmiljöns tillstånd initierades.

Läs rapporten här