Oliver Blomqvist. Foto: Pia Nordin
Oliver Blomqvist. Foto: Pia Nordin

I den finskspråkiga delen av det medeltida Sverige förekommer det rikligt med finska segment inbäddade i olika slags yngre fornsvenska brukstexter: räkenskaper, domböcker, kopieböcker och sigillbrev. Detta trots att den rådande landslagen från ca. 1350 förordade att juridiska brev skulle författas på svenska. Dessa segment består nästan uteslutande av person- och ortnamn, men innehåller också ofta finska grammatiska morfem, såsom böjnings- och avledningsändelser.

Varför har de medeltida skrivarna valt att infoga den här typen av finska segment svenska juridiska och administrativa texter? Är förekomsten av finska segment slumpmässig eller tyder den på en etablerad praxis för hantering av flerspråkiga resurser i text? Vilka ledtrådar om skrivarnas språkkunskaper kan språkblandningen mellan svenska och finska i medeltidsurkunderna ge oss?

På seminariet presenterar jag centrala resultat ur min doktorsavhandling ”Flerspråkighet eller språkförbistring? Finska segment i svenska medeltidsbrev 1350–1526” (Uppsala universitet, 2017), som bygger på teori- och metodbildning ur kontaktlingvistik och historisk sociolingvistik.