Tillgången till Sala silvergruva och koppargruvan i Falun var avgörande för den svenska myntningen under 1500- resp. 1600-talen. Kopparmyntningen var normalt förlagd till Dalarna med närheten till råvaran och tillgången på vattenkraft för tillverkningen. Silvermyntningen var normalt mer betydelsefull och förlagd till huvudstaden eller dess närhet där man lättare kunde kontrollera den. Guldmyntningen fick ingen större omfattning i Sverige förrän efter kronans införande 1873.

Framför allt under 1500-talet skedde myntningen på många platser, bl.a. beroende på krig och icke-kunglig myntningsrätt. Fr.o.m. 1700-talet var det bara plåtmynt som tillverkades på andra orter än Stockholm och Avesta.

Materialet kan indelas på många olika sätt. Här har det skett som en kompromiss mellan mynthistorien och förändringar i Sveriges landgränser.