Gustav Vasa inledde sin myntning som riksföreståndare med att prägla underhaltiga klippingar i eget namn, men även eftrpräglingar av Kristian II:s klippingar. Myntningen skedde i Hedemora 1521 och Söderköping 1522-1523. Klippingmyntningen var illa omtyckt, men bidrog till att finansiera befrielsekriget. En mer normal myntning av ören, örtugar och fyrkar inleddes 1522/1523 i Uppsala, Arboga, Västerås och Åbo. Efter att Stockholm befriats påbörjades myntningen där 1523 och under några år skedde sedan nästan all myntning där. Under slutet av 1520-talet och början av 1530-talet var myntningen koncentrerad till Stockholm och Västerås, varefter Stockholm blev ensam myntort. Mellan 1538 och 1540 skedde all myntning i Västerås för att 1542--1550 nästan helt koncentreras till Svartsjö (en av de få gånger mynntingen skett utanför en stad). I Stockholm präglades örtugar under Dackeupproret 1542-1543. Myntningen låg helt nere 1551-1555, men fick återupptas i Stockholm och Åbo 1556-1558 p.g.a. det ryska kriget. Under de två sista åren, 1559-1560, skedde myntningen bara i Stockholm.
Riksens råd hade 1524 fått myntningsrätt i Linköping, men om och i så fall vad som präglades där är okänt.
Förutom öret präglades dalern nu för först gången från 1534 och marken från 1536. År 1535 skedde en märklig myntning i Stockholm av danska mynt i samband med grevefejden i Danmark.
Sedan Kristian II:s befälhavare Sören Norby fått Kustö län i Finland i förläning lät han 1522-1523 prägla skillingar av gotländsk typ i borgen Kustö strax utanför Åbo.
