Pedagogiska ambassadörsprojekt 2021
Med digital examination vill språkinstitutionen nå fler studenter och synliggöra lärande
Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska vill ta fram former för digital examination i språkfärdighet.
Idag sker examination i språkfärdighet vid institutionen främst i form av salstentamina. De moment som då examineras är grammatik, vokabulär, textproduktion och översättning där studenten förväntas kunna besvara ett antal uppgifter mer eller mindre utan hjälpmedel på plats i en tentasal.
Målet med det pedagogiskt utvecklingsprojekt är att utveckla former för digital examination i språkfärdighet. Annika Johansson som i år är pedagogisk ambassadör och projektledare berättar att det finns två anledningar till projektinitiativet. — För det första planerar flera av språken vid institutionen att i framtiden erbjuda fler kurser digitalt för att nå ut till studenter runt om i landet då ett antal av institutionens språk endast ges vid Stockholms universitet (lettiska, litauiska, nederländska och tjeckiska). Salstentamen utan hjälpmedel passar då mindre bra. För det andra har vi i samband med Corona-pandemin på kort tid blivit tvungna att ställa om till online-undervisning och digital examination. Det har då blivit uppenbart vi måste utveckla former för digital examination som är rättssäkra och samtidigt testar de förväntade studieresultaten på våra språkfärdighetskurser, säger Johansson.
Hon menar att examination av språkfärdighet bygger mestadels på redogörelse av grundläggande kunskaper i praktisk användning av språket – inte på analys av språket som system. — För att vår examination ska återspegla hur väl studenterna klarar av att använda språket de studerar har salstentamen varit rättssäkert. Om vi ska kunna examinera digitalt krävs ett annat upplägg av tentamina i kombination med tekniska lösningar. Detta upplever alla ämnena vid institutionen som en utmaning, säger Johansson. Det är dessutom kvalitetsdrivande att förnya examinationsformerna för språkfärdighet oavsett om kurserna ges digitalt eller inte, på så vis att vi vill vidareutveckla synliggörandet av studentens egen progression (vi använder i nuläget till exempel quiz-funktionen i Athena) som kan testas genom bland annat självrättande prov och diagnostiska prov under kursens gång, berättar Johansson. Hon menar att när dessa delprov lämpligast bör läggas in under kursens gång och hur de ska utformas behöver undersökas ytterligare. Detta förväntas främja det självreglerande lärandet. — Projektet kommer i första hand att utveckla pedagogiska former för examination där olika alternativa examinationsformer till salstentamen kommer att inventeras och testas, säger Johansson.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Annika Johansson
Hur främjar vi språkstudenters akademiska uthållighet och framgång?
Romanska och klassiska institutionen vill utveckla strategier för att öka studenternas prestationsgrad och genomströmning vid förberedande kurser.
Förberedande kurser är språkkurser som inte kräver förkunskaper i det studerade språket. På dessa kurser är avhopp relativt vanliga. Det pedagogiska utvecklingsprojektet undersöker dels vilka faktorer som står i samband med akademisk uthållighet och framgång, dels vilka faktorer som ligger bakom studieavbrott. Utifrån dessa resultat kommer ett antal pedagogiska aktiviteter att föreslås med syftet att öka genomströmningen.
Pedagogisk ambassadör och projektledare är Hugues Engel som menar att studentportföljer och samverkansinlärning är exempel på aktiviteter som skulle kunna föreslås – beroende på undersökningens resultat.
— Inledningsvis skickas en enkät ut till samtliga studenter som läser förberedande kurser vid Romklass, berättar Engel. I enkäten undersöks varför studenterna har hoppat av respektive slutfört den påbörjade kursen. Enkäten kommer att kompletteras med registerundersökningar (utifrån data från Ladok).
— Projektets resultat kommer att kunna vara till gagn för andra språkinstitutioner vid Stockholms universitet. Dessutom kan enkäten om avhopp och akademisk uthållighet användas av andra institutioner vid universitetet, eftersom den inte specifikt gäller språkstudier, säger Engel.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Hugues Engel
Ny uppsatshandledningsmodell — det bästa av två världar?
Institutionen för socialt arbete vill utveckla en ny handledningsmodell för examensarbeten som går bortanför den traditionella individuella handledningen. Hur kan enskild handledning och grupphandledning kombineras på ett sätt som väger upp för de svårigheter som vanligtvis förknippas med respektive modell?
Utgångspunkten för projektet tas i en tidigare beprövad modell där tre olika forum skapas för handledningen: en studentgrupp som blir handledda av samma lärare som träffas utan handledaren, grupphandledning tillsammans med handledaren, samt att i slutfasen av uppsatsskrivandet övergå helt till individuell handledning.
Projektet inleds med att en pilotomgång genomförs för att identifiera för- och nackdelar med modellen utifrån studenternas och handledarnas upplevelser. Utvärderingen kommer sedan ligga till grund för att initiera pedagogiska diskussioner tillsammans med övriga kollegor med syftet att kunna utveckla en gemensam modell för handledningen. Det långsiktiga målet med projektet är att utveckla och bygga upp en gemensam struktur för handledning av kandidatuppsatser vid institutionen.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Joakim Isaksson
Digitala verktyg för att utbilda juriststudenter
Juridiska institutionen vill ta fram digitala verktyg för ämnet juridisk metod.
Begreppet digitala verktyg betyder i det här sammanhanget perspektiv som gameification, flipped classroom eller virtual reality, samt faktiska tjänster eller applikationer som Athena, Videoscribe, Kaltura, Open Labyrinth, med mera.
I projektet ingår en sammanställning av befintliga digitala verktyg, samt en analys av vilka verktyg som är bättre lämpade för att lära ut juridisk metod. Bättre lämpad tolkas i detta kontext att verktyget behöver vara lätt användbart för lärare (digital literacy perspektivet) samt ha en hög inlärningseffekt hos studenterna.
— Målet är att kunna erbjuda lärare ett urval av exempel och mallar som de lätt kan använda i sin undervisning och för sina kurser. Resultaten kommer bland annat att finnas tillgängliga via iinek.at/teach samt i Athena, säger projektledare Christine Storr.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Christine Storr
Interaktion, engagemang och fusk ─ vad förändras när undervisningen flyttas online?
Företagsekonomiska institutionen vill öka sina kunskaper om digitalt lärande. Fokus ligger på föreläsningsinteraktion, studentengagemang och examensfusk.
Pedagogisk ambassadör och projektledare är Iñaki Rodriguez Longarela. Rodriguez Longarela har stor erfarenhet av undervisningsmetoden Omvänt klassrum, där han undervisat förstaårsstudenter i stora grupper om 600-700 studenter två gånger per år. Projektet tar avstamp i kursdesignen för en kurs i företagsekonomi med digitala inslag. ─ Målet med projektet är att använda kursdesignen för en storgruppskurs som genomförts under sju år för att öka vår kunskap om digitalt lärande. Vi fokuserar särskilt på föreläsningsinteraktion, studentengagemang och examensfusk, säger Rodriguez Longarela.
Föreläsningarna följer en enkel loop i tre steg som upprepar sig om och om igen: Läraren löser en uppgift, studenterna får en liknande uppgift att arbeta med, studenterna svarar på rundfrågningen med rätt svar när de är färdiga och läraren visar därefter hela studentgruppen hur man löser uppgiften på rätt sätt. Steg två är nyckeln till att få det att fungera, där läraren går runt i den stora föreläsningssalen (som tidigare varit i analog lärmiljö, Aula Magna) och tillsammans med sina lärarassistenter hjälper studenterna att lösa uppgiften. Denna väsentliga del gör det möjligt att upptäcka missuppfattningar direkt på plats och ger ömsesidig feedback mellan studenter och lärare. Det skapar också möjligheter till kamratundervisning eftersom studenterna under kursen hamnar på samma platser och arbetar då i grupper som det faller naturligt. Hela upplevelsen är rik på närhet, mentorskap och kontakt, inte bara mellan läraren och studenterna utan också studenterna emellan.
Den första delen i projektet strävar efter online-replikering och utvärdering av ovanstående upplevelse där ett nyckelelement för att sätta igång detta kommer att vara en innovativ användning av ”breakout”-rum i digital lärmiljö. Den andra delen i projektet kommer att undersöka de potentiella fördelarna respektive förlusterna i studentengagemanget som ett resultat av att flytta undervisningen online genom att använda de uppgifter som registrerats i omröstningssystemen (till exempel "poll"-funktionen i e-mötesverktyget Zoom eller mentimeter). Slutligen kommer den tredje delen i projektet att implementera en statistisk analys av de olika betyg som eleverna har fått på fyra olika uppgifter för att ge underlag för att förstå förekomsten av online-fusk.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Iñaki Rodriguez Longarela
Hur kan omvänt klassrum och nya lärmiljöer stödja lärande i hållbarhetsvetenskap?
Stockholm Resilience Centre vill undersöka och pröva omvänt klassrum som ett sätt att öka aktivt lärande. Bland projektmålen finns också med att utveckla meningsfulla inlärningsmiljöer utanför klassrummet för att ytterligare stödja lärande.
Miriam Huitric är pedagogisk ambassadör och initiativtagare till det pedagogiska utvecklingsprojektet vid Stockholm Resilience Centre. ─ Jag arbetar med hållbarhetsvetenskap och ser fram emot att fördjupa mig i pedagogik och undervisningsmetoder som kommer att stödja undervisning inom detta tvärvetenskapliga område. När studenter påbörjar tvärvetenskapliga studier kan det ge upphov till motstridiga känslor för studenterna när de arbetar för att skaffa sig ny kunskap utan att förlora sin grund i sin tidigare utbildning. Dessutom kan det vara utmanande att kommunicera med kursare från olika akademiska bakgrunder. Båda dessa utmaningar behöver användas som grund för att utveckla aktiva inlärningsrum för att lösa problem, säger Huitric.
Huitric berättar att denna utmaning tidigare undersöktes av SRC-doktorander (Haider et al. 2017) som identifierande en nyckelfärdighet som studenter behöver för att lyckas med sin utbildning i hållbarhetsvetenskap och som de kallade ”epistemologisk smidighet”. Epistemologisk smidighet kräver att studenterna kan identifiera och förstå skillnader i epistemologier, och i vilken utsträckning dessa skillnader kan eller inte kan förenas. Detta kräver kritiskt tänkande och inlärning på djupnivå: när en student börjar navigera och tänker på tänkande kommer det att underlätta det fortsatta lärandet. ─ Jag kommer att använda Fazeys (2010) arbete med ”högre ordningstänkande” (liknar djupnivåinlärning) för att koppla detta pedagogiska tänkande till undervisning, säger Huitric.
Huitric menar att Fazeys teori om inlärning av motståndskraftstänkande kan förbättra deras tänkande av den högre ordningen, eftersom det tvingar en att tänka på kunskap som något kontinuerligt. Bättre förståelse för hur detta skapas bör förbättra lärandet och våra studenters epistemologiska smidighet, med fördelen att bygga på metoder som redan är centrala i SRC-utbildning. ─ Jag kommer också att undersöka det omvända klassrummet som ett sätt för att öka aktivt lärande ─ och därmed djupnivån. Den nuvarande övergången till mer onlineundervisning har också väckt behovet av att utveckla meningsfulla inlärningsmiljöer utanför klassrummet. Det omvända klassrummet verkar vara ett lovande tillvägagångssätt för båda dessa mål, säger Huitric.
Pedagogisk ambassadör/projektledare: Miriam Huitric
Senast uppdaterad: 19 februari 2024
Sidansvarig: Centrum för universitetslärarutbildning