Inom religionshistoria studeras både samtida och forntida religioner från hela världen ur historiska, kulturella och sociala perspektiv.
Religionshistoria har en bred forskningsprofil som inkluderar historiska och filologiska studier samt etnografiska och antropologiska studier. Detta avspeglas också i vår grundutbildning. Genom sin empiriska mångfald som inte har några egentliga rumsliga eller tidsmässiga begränsningar, kräver religionshistorieämnet att enskilda forskare utvecklar en tydlig specialisering, exempelvis genom inriktning mot ett särskilt språk- eller kulturområde. Trots denna individuella specialisering vill religionshistoriker även kunna bidra till den religionsvetenskapliga begreppsutvecklingen samt föra en mer övergripande diskussion kring religion relaterat till kultur och samhälle då kontextualisering av empirin är central i ämnet.
