Forskningsprojekt Den svenska barn- och ungdomsidrottens historia

Barn och ungdomar var en viktig målgrupp för fysisk fostran i landets skolor under 1800-talet. Under efterkrigstiden blev idrott den överlägset populäraste föreningsaktiviteten för barn ungdomar samtidigt som den nådde allt lägre ner i åldrarna. Barndomsforskare har visat att under 1900-talet upphörde barn att betraktas som resurser för familjens försörjning för att istället bli föremål för uppfostran, skydd och omsorg. Inom idrotten kom istället barn- och tonåringar att alltmer fungera som resurser för verksamheten under andra hälften av 1900-talet.

Forskningsprojektet undersöker hur förhållningsätt till barn och ungdomar tog form inom svensk idrott samt hur dessa både förändrades och förhöll sig till andra barn- och ungdomsfostrande instanser i samhället. Har det varit någonting särskilt med hur man inom idrotten har förhållit sig till och hanterat barn och ungdomar och vad har påverkat detta?

Projektet granskar moraliska förhållningsätt till barn och ungdomar, normer för vad unga personer kan utsättas för, samt hur dessa idéer har tagit form. Projektet berör även hur barnen och ungdomarna inom idrotten har känslogjorts. På så sätt anknyter forskningsprojektet till såväl barndoms- som riskhanterings- och emotionshistoria.