Forskningsprojekt Att förlora en närstående i självmord
Efterlevandes erfarenheter och utvärdering av två psykoedukativa stödprogram
Varje år tar omkring 1 500 människor sitt liv i Sverige. Kvar blir tusentals anhöriga som drabbas av en sorg som ofta beskrivs som särskilt svår och komplex. Till skillnad från andra typer av förluster väcker självmordet många frågor – inte minst varför det hände – och känslor av skuld är vanliga. Sorgen kan utvecklas till allvarliga psykosociala problem och i värsta fall leda till egen ohälsa och dödlighet. Trots detta är det professionella stödet till efterlevande fortfarande bristfälligt och kunskapen om vilka insatser som faktiskt hjälper är begränsad.
Projektbeskrivning
Detta doktorandprojekt genomförs i samarbete med den ideella organisationen Spes (Suicidprevention och efterlevandestöd) och syftar till att fördjupa förståelsen för hur människor upplever och hanterar sorgen efter att ha förlorat en närstående i självmord. Projektet kombinerar både kvalitativ forskning av deltagarnas erfarenheter och utvärdering av psykoedukativa stödprogram, med målet att bidra till utvecklingen av evidensbaserat stöd för efterlevande.
Projektet har två huvudsakliga syften:
1. Att undersöka deltagarnas erfarenheter av förlust och sorg: Projektet vill skapa djupare kunskap om sorgeprocesser, hanteringsstrategier, stödbehov, psykiskt mående samt tillgång till socialt och professionellt stöd innan deltagandet i stödprogrammen. Detta sker genom en analys av deltagarnas berättelser om livet före stödinsatsen, med särskild hänsyn till olika anhörigpositioner och perspektiv.
2. Att utvärdera programmens psykoedukativa innehåll och påverkan: Projektet undersöker i vilken utsträckning deltagarna upplever stödprogrammet som meningsfullt och om det påverkar deras sorgeprocess, livssituation och psykiska hälsa. Analysen baseras på deltagarnas berättelser om förändringar efter programmet. För att tydligare kunna kvantifiera effekterna används även självskattningsformulär som mäter deltagarnas känsla av sammanhang (KASAM), psykiskt mående, fungerande i sorgeprocessen samt symptom på posttraumatisk stress (PTS).
Genom denna kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder bidrar projektet till det nationella arbetet med att utveckla en evidensbaserad struktur för efterlevandestöd vid självmord. Syftet är att förebygga sociala problem, psykisk ohälsa och ökad dödlighet bland efterlevande samt att underlätta tillgången till stöd som kan främja sorgebearbetning och möjliggöra återgång till ett meningsfullt liv.
Doktorand: Nea Strandkulle
Projektansvarig/huvudhandledare: Anneli Silvén Hagström
Biträdande handledare: Hilma Forsman
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Anneli Silvén Hagström
Universitetslektor, docent
Medlemmar
Nea Strandkulle
Doktorand
