Forskningsprojekt Det efemära utställningsrummets grönska
En del av upplevelsen av konst- och industriutställningarna utgjordes av gestaltade parkmiljöer och planteringar, men hur utformades de och vad för slags trädgårdsideal förmedlade de och andra utställda trädgårdsobjekt? Det undersöks i ett tvåårigt forskningsprojekt i konstvetenskap.
I det här projektet är konst- och industriutställningarnas gröna inramning i fokus: det gestaltade utställningsrummets träd, buskar och planteringar vilka på ett grundläggande sätt bidrog till upplevelsen av utställningen som helhet. Vidare innehöll de flesta utställningarna också lokaler eller större områden med pristävlingar för köksträdgårdsalster, snittblommor och krukväxter och i vissa vall förevisande av exempelträdgårdar eller modeller och planscher som visar på tidens trädgårdsideal. Dessa aspekter av konst- och industriutställningarna har inte tidigare undersökts i någon större omfattning, och syftet med projektet är därför att belysa ett betydande element av utställningsrummen som i många fall övergick till att bli offentliga parker efter utställningens öppethållande.
Projektet består av tre delstudier. I den första utgör utställningarna i Stockholm 1866, 1897, 1909 och 1930 undersökningsmaterialet. Studiens fokus ligger på hur och med vilka medel trädgårdsgestaltning förmedlades och hur trädgårdsodling uppmuntrades genom utställningarna. I den andra delstudien undersöks Baltiska utställningen i Malmö 1914 och Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 med utgångspunkt i aktörerna och utställningarnas tillkomstprocess. Den tredje studien vänder sig till svensk medverkan i internationella utställningar, bland annat en stor internationell utställning i London 1928 där det svenska deltagandet rönte stor uppmärksamhet.
Projektbeskrivning
Det efemära utställningsrummets grönska: trädgårdsideal i konst- och industriutställningarnas parkmiljöer och utställda trädgårdsalster 1866-1930.
År 1866 arrangerades den första skandinaviska konst- och industriutställningen i Kungsträdgården i Stockholm. Utställningen producerades efter internationella förebilder, och fick efterföljare i huvudstaden såväl som andra svenska städer. Med den skrevs ytterligare ett kapitel i den tidigare kungliga kålgårdens omväxlande historia, men framförallt etablerades genom den utställningsmediet som betydande förmedlare av innovation, smak och kunskap för den bredare allmänheten i Sverige. Arton- och nittonhundratalens konst- och industriutställningar har periodvis ägnats stort intresse från forskare inom olika discipliner med särskild tyngdpunkt på utställningarnas innehåll, förmedlingspraktiker och funktion för olika syften. I denna forskning har utställningsrummet som sådant inte uppmärksammats särskilt, dess gestaltning och rumsliga samband har snarast betraktats som en neutral yta där utställningsfenomenet äger rum och inte som något betydelsebärande i sig. I det här projektet vill jag utmana det synsättet genom att undersöka utställningsmediets efemära rumsligheter genom närstudier av utvalda utställningar, företrädesvis i Sverige 1866-1930 med särskild betoning utställningens gestaltning med levande växtmaterial och utställda trädgårdsalster. Den ordnade gröna miljön är av fundamental betydelse för hur utställningsrummet upplevs av besökaren, och bidrar på ett betydande vis till rummets karaktär, dess mikroklimat och estetiska variation. De större utställningarnas produktion var omfattande. De krävde organisatoriska färdigheter och tog år av förberedelser i anspråk med stora anpassningar utifrån det levande materialets krav, men resulterade å andra sidan i stora besöksskaror. Det innebär att genomslaget är att beteckna som stort och i synnerhet de större utställningarna besöktes av invånare från hela landet. De parkmiljöer som skapades i samband med utställningarna omvandlades ofta till offentliga parker efter det tillfälliga evenemanget, varför deras inverkan på även den lokala stadsmiljön kan betecknas som stor.
Under arbetet med min avhandling noterade jag det omfattande och diversifierade material som finns bevarat rörande utställningar, deras innehåll och reception, men också avsaknaden av forskning rörande rumsliga aspekter. Givet mitt avhandlingsämne noterade jag särskilt bristen på reflektion om det levande och vegetativa växtmaterialens ordnande och betydelsen av detta. Utställningar av olika art förekom frekvent som medium för förmedlandet av idéer om trädgårdar och deras utformning, i enskilda arrangemang på lokal eller regional nivå, eller som delar av innehållet i större konst- och industriutställningar. Däremot saknas djuplodande forskning om hur dessa utformades, vilket innehåll som uppvisades samt vilka aktörer som var involverade och hur. Genom det här projektet vill jag därför bidra med ny empirisk kunskap rörande dels trädgårdsutställningar och dels de gestaltade gröna miljöernas roll i de större utställningsrummen. Syftet med studien är att belysa en förbisedd aspekt av utställningsrummets estetiska uttryck, samt teoretisk och metodologiskt bidra till metoder för analys av utställningar utifrån ett historiskt källmaterial. I den här studien utgör utställningen som sådan studieobjektet, i plan såväl som realiserad. Undersökningen fokuserar på tillkomstprocess, estetisk ambition och det faktiska resultatet så som det medierades i visuellt källmaterial och formulerades i tidningarnas rapportering och kritik. Utställningsområdets trädgårdsinslag betraktas som ett av de av de utställda objekten ur ett teoretiskt perspektiv då de var en del av utställningsrummets struktur, arrangerade av utställningsarkitekten och därigenom en betydande del av upplevelsen av det. Vidare anordnades det vanligen utställningar med trädgårdsalster i hallarna, här exemplifierat med Baltiska utställningen i Malmö 1914 växter och grödor återkommande ställdes ut i kongresshallen och i Nationalföreningen mot emigrationens utställningsbidrag där bostäder och planer för trädgårdar visades. Det innebär att vegetativa inslag både utgjorde en del av rummet såväl som en del av utställningens innehåll. Båda dessa kategorier ingår därför i undersökningen eftersom de på olika sätt synliggör strategier för förmedling av föredömliga exempel för besökarna, i sig ett uttryck för en smakfostrande praktik och därmed i relation till en större diskurs. Angreppssättet är tvärvetenskapligt och kombinerar konstvetenskapliga, kultur- och mediehistoriska, museologiska och curatoriella aspekter. Den bidrar följaktligen till dessa forskningsområden. Projektets teoretiska perspektiv tar utgångspunkt i texturbegreppet och det rums- och materialitetsteoretiska ramverk jag utarbetade i avhandlingen Trädgårdens textur (2024). Utställningsrummet förstås därmed som en textur där rumsliga, materiella och sociala perspektiv vävs samman. Vidare använder jag mig också av av kulturteoretikern Mieke Bals begrepp mise-en-scène och curatorn och forskaren Natalie Hope O’Donnells metod för utställningsanalys i avhandlingen Space as Curatorial Practice: The exhibition as spatial construct (2016). Bals mise-en-scène är lånat från teatervärlden och betecknar den arrangerade scenen där något utspelar sig. Bal överför begreppet till ett musealt utställningssammanhang vilket är tillämpbart även i den här undersökningen. I min studie förekommer en uttalad aktör – i de flesta fall den arkitekt som anlitades för uppdraget – som genom konstnärliga praktiker och tekniker regisserade utställningsrummets gestaltning och därigenom besökarens estetiska upplevelse av det. Hope O’Donnell identifierar i sin studie just utställningen som ”curatorns territorium”, och använder en begreppsapparat som synliggör aktörens verktyg samt bryter upp rummet i analyserbara delar och dessa delars relation till helheten. Båda dessa perspektiv kompletterar undersökningens teoretiska ingång. Källmaterialet utgörs huvudsakligen av skriftliga och visuella källor från officiella rapporter, artiklar i dags- och veckopress, dokumentation av utställningsområdet, planer och i vissa fall rörligt bildmaterial.
Målsättningen är att inom projektet publicera tre peer-reviewgranskade artiklar varav åtminstone en i en engelskspråkig tidskrift. De gemensamma övergripande frågeställningarna utgörs av hur utställningsrummen gestaltades, vad som ställdes ut och förmedlades, samt utställningarnas reception, i synnerhet rörande utställningens levande material för att därigenom utröna dess betydelse. Den första artikeln tar utgångspunkt i utställningsrummet som sådant. Studien genomförs genom analyser av utställningarna i Stockholm 1866, 1897, 1909 och 1930. Avgränsningen ger möjlighet att undersöka hur trädgårdsgestaltning förmedlades genom utställningarna, liksom fenomenets förändring över tid. Den bidrar därmed historiografiskt, samt hur efemära utställningar påverkade utvecklingen av stadens gröna miljöer ur ett längre perspektiv. Den andra artikeln utgör en jämförande analys av Baltiska utställningen i Malmö 1914 och jubileumsutställningen i Göteborg 1923 med inriktning på aktörer och utställningarnas tillkomstprocess och reception. Utöver det stora utställningsrummets gröna rum arrangerades också parallella trädgårdsutställningar: i Malmö anordnades flera mindre under hela öppethållandet från maj till september, och i Göteborg anordnades den femte nordiska trädgårdsutställningen med deltagare från Sverige, Norge och Danmark. En sådana analys synliggör bredden på de utställda föremålen och miljöerna. Den tredje artikeln fokuserar på ett internationellt perspektiv och undersöker det svenska bidraget vid en trädgårdsutställning i London 1928. Den arrangerades av Royal Horticultural Society och erbjöd ett första tillfälle att presentera äldre och samtida svensk trädgårdskonst för en internationell publik. Det utställda materialet utmärktes av en stor andel fotografier, planritningar och modeller omfattande totalt 550 nummer och tillhörde utställningens mer omfattande delar.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Elin Bergman
Postdoktor
