Forskningsprojekt Hur bostadspriser sänker migration

Det är, mycket förenklat, logiskt att människor rör sig från ställen där inkomster är låga till högre. Där inkomster är högre är bostäder också dyrare, vilket motverkar denna kraft. En bostadsägare kan sälja sitt hem och använda det för att finansiera ett husköp dit den flyttar, men vad händer när bostadens värde faller samtidigt som både du och dina grannar vill flytta?

I detta projekt studerar jag genom norska registerdata hur bostadsägare och hyrestagare reagerar olika när arbetslösheten började stiga i Stavanger med omnejd 2015 efter en stor ökning av oljeproduktion i USA genom fracking, vilken drev ner globala oljepriser. Den totala utflyttningen från regionen ökade inte över de följande fyra åren, men bland de som ägde billigare bostäder eller hyrde, ökade den med 40 procent. De som ägde dyrare bostäder sänkte i stället sin med 26 procent.

Genom den norska datans detaljrikedom kan jag visa att detta inte endast är för att högt skuldsatta inte kan sälja sitt boende och betala av sitt bostadslån. Det är inte heller andra egenskaper hos dessa bostadsägare (såsom ålder, inkomst, familjeband i regionen) som förklarar beteendet.

I en makroekonomisk modell som tar hänsyn till flera olikheter mellan bostadsägare och hyrestagare kan jag simulera vad som hände i Stavanger, och även där uppvisar rikare bostadsägare en ovilja att lämna. Modellen visar att husprisfallet är den enskilt viktigaste faktorn för att modellen ska kunna replikera verkligheten, och att fallet gjorde det mindre attraktivt för bostadsägare att flytta.

Den naturliga slutsatsen av denna mekanism är att det kommer vara svårt för politiker att genom flyttbidrag försöka få människor att lämna orter med försämrande utsikter. Så länge det är attraktivare att bo kvar i sitt hus (som bara råkar ha blivit billigare) kommer det krävas mycket för att få människor att lämna.