Forskningsprojekt Inte bara 'inte': 'ej', 'icke' och 'inte' i svenskans historia
Projektet syftar till att kartlägga och analysera utvecklingen av svenskans negationsord, från runsvenskans 'eigi', fornsvenskans 'ey', nysvenskans 'icke' till den moderna svenskans 'inte'. Det övergripande målet är att beskriva de förändringar som ledde fram till dessa negationsbyten och relatera utvecklingen till teorier om språkförändring och negation.
Inte bara inte: ej, icke och inte i svenskans historia.
En iögonfallande skillnad mellan de nordiska språken är valet av standardnegation: i svenska används inte, i alla de övriga används ikke/ekke. Ursprungligen användes primärt ej i samtliga nordiska språk, men under historien har valet av negationsord skiftat från ej till icke, och i svenska sedan från icke till inte. Varken den historiska utvecklingen eller den samtida användningen av dessa negationsord i olika tidsperioder har ägnats något större intresse tidigare.
Syftet med detta projekt är att undersöka utvecklingen av ej, icke och inte i svenskans historia. Det övergripande empiriska målet är att noggrant beskriva de förändringar som ledde fram till dessa negationsbyten, och att beskriva respektive ords funktion vid olika skeden i svenskans historia. Det övergripande teoretiska målet är att införliva och testa tidigare rön och hypoteser från litteraturen, med fokus på negationens syntaktiska, semantiska och pragmatiska funktion.
Projektbeskrivning
Det övergripande syftet med detta projekt är att undersöka, kartlägga och analysera negationens utveckling i svenskans historia. Projektet tar sin utgångspunkt i ett antal empiriska och teoretiska frågor som kan sammanfattas i två centrala forskningsfrågor:
(i) varför ersatte icke det tidigare ej som det dominerande negationsmarkören i de skandinaviska språken, och
(ii) varför kom inte gradvis att ersätta icke i svenskan?
I projektet avser vi att relatera dessa skiften till förändringar i de syntaktiska och semantiska funktionerna hos de tre negationsmarkörerna. Genom att analysera olika genrer och texttyper – från personliga brev och dagböcker till romaner, bibelöversättningar och lagtexter – är förhoppningen även att belysa vilken betydelse samtidens strävanden efter standardiserade skriftliga normer haft för valet av negationsmarkör.
Projektet väcker frågor av både synkron och diakron karaktär. Som tidigare forskning framhållit kan en reanalys av en negationsmarkör, där markörens användningsområde utvidgas till fler funktioner eller kontexter, leda till ökad frekvens i text. En sådan reanalys markerar inte bara framväxten av en ny standardnegator, utan också successivt ersättandet av en äldre. Intressant nog tycks arkaiska negationsord kunna överleva genom att utveckla mer specialiserade funktioner. I modern svenska används exempelvis icke huvudsakligen som lednegation (t.ex. icke-binär, icke-fråga), medan ej förekommer i förbudsuttryck (t.ex. ej tillträde). På så vis kan arkaismer fylla specifika syntaktiska och semantiska funktioner och därigenom ”erövra” mindre delar av grammatiken. Denna forskningsinriktning är väl utvecklad inom de romanska språken, men är i stort sett obeforskad för de skandinaviska språken.
Projektet kommer i första hand att baseras på korpusstudier som täcker tidsperioden 1200–2000. Urvalet av texter styrs av två vägledande principer: representativitet och tillgänglighet. Representativitetsprincipen innebär att varje korpus ska bestå av textprov som i största möjliga utsträckning är representativa för den kronologiska språkliga varieteten av svenskan som undersöks. Tillgänglighetsprincipen förutsätter att endast texter som är digitalt tillgängliga och som redan använts i tidigare studier inkluderas. Dessa principer underlättar såväl insamling, annotering och statistisk som lingvistisk analys, liksom jämförelser med andra studier.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Johan Brandtler
Universitetslektor
Medlemmar
Mikael Berger
Universitetslektor
