Stockholms universitet

Forskningsprojekt Krishanteringen av folkhälsorelaterade frågor och straffrättsligt ansvar för ministrar

- en komparativ studie utifrån coronapandemin 2019-2020

Konceptbild med handsprit och chackbräde som ska symbolisera strategi för coronahantering
Foto: Mikko Palonkorpi / Mostphotos

Den rådande Covid-19-pandemin har på flera sätt inneburit en påfrestning för enskilda människor. Inte minst för att regeringar runtom i världen har fattat flera beslut under pandemin som har inneburit begränsningar av hur vi får och kan bete oss under pandemin. Även ansvariga på olika myndigheter har exempelvis givit allmänna råd och rekommendationer om hur vi bör bete oss under pandemin. Men vilka förutsättningar finns egentligen för regeringar att fatta beslut under pandemin? Hur ser de konstitutionella ramarna ut för olika regeringar att agera i en kris? Vilka konstitutionella förutsättningar kan förklara varför olika länders hantering av pandemin skiljer sig från varandra? Och kan ministrar i en regering hållas straffrättsligt ansvariga för beslut – eller beslut som de avstått från att ta – under pandemin?

De här frågorna reds ut i det internationella forskningsprojektet, med arbetstiteln, ”Public Health Crisis Management and Criminal Liability of Members of Government: A Comparative Study At the Example of the 2019-2020 Corona virus pandemic” där forskare från olika delar av världen deltar och reder ut vilka konstitutionella och straffrättsliga förutsättningar som gäller för ministrars (och regeringars) konstitutionella utrymme under en kris, liksom möjligheterna att i respektive land hålla ministrar straffrättsligt ansvariga för beslut som fattats under pandemin.

Projektbeskrivning

Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, fokuserar i sin del av projektet på hur regeringens konstitutionella ramar ser ut i Sverige och vilka möjligheter som finns här att hålla en minister straffrättsligt ansvarig för beslut under pandemin. Han konstaterar att den konstitutionella kontexten och den administrativa kulturen i ett specifikt land har direkta kopplingar till möjligheterna att hålla en minister ansvarig för beslut under exempelvis en pandemi. Han menar att fyra grundbultar förklarar varför det i princip är omöjligt att i Sverige hålla en minister ansvarig:

  1. Den svenska regeringen fattar beslut som ett kollektiv.
  2. Svenska myndigheter är – i ett internationellt perspektiv – förhållandevis självständiga från regeringen med exempelvis ett relativt brett mandat att utfärda allmänna råd och rekommendationer om hur människor bör bete sig.
  3. Den svenska grundlagen förbjuder uttryckligen ministrar att lägga sig i enskilda beslut från myndigheter.
  4. Sveriges kommuner och regioner har ett förhållandevis starkt lokalstyre, där de bland annat ansvarar för vårdfrågor. 

Sammantaget gör de här fyra grundbultarna att utrymmet att hålla en svensk minister ansvariga för beslut under pandemin, i princip är helt obefintlig. 

Projektmedlemmar

Projektansvariga

Gerhard Kemp

Professor

Derby Law School

Michael Bohlander

Professor

Durham Law School

Mark Webster

N/N

Publikationer