Forskningsprojekt Passar en modell för resning i brottmål för flera länder?
En analys av olika sätt att administrera resning i brottmål i Skandinavien.
Länder på våra nordiska breddgrader rankas ofta mycket högt i internationella mätningar om rättssäkerhet. Det märks tydligt i olika frågor som har med brott och straff att göra. Inget skandinaviskt land tillåter exempelvis så kallad åtalsförhandling eller påföljdsförhandling (plea bargain), det finns förhållandevis generösa möjligheter att överklaga en dom från lägsta instans och staten står för kostnaden för den åtalades försvar. Men också andra saker finns på plats för att garantera rättssäkerheten såsom att åklagaren har bevisbördan och att det ska vara ställt utom allt tvivel för en fällande dom i brottmål.
En känslig del av varje lands juridiska system är hur det hanterar fall där någon som dömts för ett brott i efterhand säger att han eller hon är oskyldigt dömd. Sådana påståenden ställer nämligen olika frågor om rättssäkerhet på sin spets. I det här projektet (på engelska) undersöks därför frågor såsom: Hur hanterar egentligen de skandinaviska länderna fall där det i efterhand visar sig ha gått fel i ett brottmål? Hur hanteras fall där någon invänder att han eller hon blivit oskyldigt dömd och ansöker om resning? Hur och varför har Danmark, Norge och Sverige valt olika sätt att hantera ansökningar om resning i brottmål?