Forskningsprojekt Retrieving Osseous Biographies

Under perioden 9 500–3 000 f. v. t. tillverkades stora delar av jägare-fiskare-samlares redskap och smycken av ben, horn och tänder. Dock är den arkeologiska kunskapen om stenålderns ben-och hornhantverk i Östersjöregionen begränsad. Forskningsområdet är åsidosatt i förhållande till exempelvis sten- eller keramikhantverk.

Bevarade benmaterial från stenåldern är ovanliga men i östra Östersjöområdet finns flera undantag. Dessa unika samlingar har inte varit tillgängliga för vidare akademiska kretsar bland annat på grund av politiska- och språkbarriärer. Likaledes finns flera understuderade ben-och hornföremål i Historiska museets samlingar i Stockholm (https://samlingar.shm.se/). Många av föremålen har typologiskt tillskrivits olika delar av stenåldern, men stora delar av dessa material är odaterade. Ben och horn består delvis av en organisk del och detta möjliggör olika typer av moderna analyser, exempelvis direkt datering (kol-14-metoden).

Ben rymmer även biodata om djur och miljöförhållanden (tillgänglighet/val av arter, individer och benslag), information som kan ge insikt om mänskliga val, handel och utbyte av föremål eller råämnen. Benföremål kan vidare betraktas som bärare av ekonomiska, sociala och rituella värden, vilka återspeglar olika egenskaper hos både djur och människa. Det organiska innehållet gör dem dock känsliga för olika nedbrytningsprocesser, till skillnad mot sten. Det är dessa egenskaper som möjliggör andra typer av observationer som direkta spår på benen men framförallt tafonomiska analyser, det vill säga studier om deponeringen.