Forskningsprojekt Sovjetisk design. Modernism från Baltikum och Norden
"Sovjetisk design. Modernism från Baltikum och Norden - En officiell anomali inom socialistisk estetik under det kalla kriget" undersöker sovjetdiktaturens intresse för sina grannländer i sina försök att utforma ett modernt välfärdssamhälle från tidigt 1960-tal och fram till 1980-talets perestrojka.
Projektet syftar till att kartlägga, presentera och analysera den ryskspråkiga designdiskursen inom design och estetik. I synnerhet nätverken mellan Moskva och de ockuperade sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen, samt mellan Moskva, Finland och Sverige, i Sovjetunionen under det kalla kriget. Projektets empiri hämtas från de mest tongivande sovjetiska designtidskrifterna. Genom att lyfta fram denna hittills okända diskurs, synliggörs hur de här utvalda länderna - inklusive Sverige - reflekterades inom den visuella kulturen på andra sidan järnridån med Moskva som centrum för det normativa tolkningsföreträdet. Den rationella designen och välfärdsprojekten i Baltikum och Norden uppmärksammades i försöken att omformulera samhället i en mer människovänlig anda efter Stalin. Projektet reviderar myten om både modernismens roll och icke-ryska länders inflytande inom den sovjetiska kultursfären. Detta innebär att även synen på den sovjetiska propagandans strategier nyanseras.
Design i Sovjetunionen är helt outforskat och det kalla kriget underutforskat inom humaniora. Detta projekt som kombinerar humanioria med teknik- och samhällsvetenskap öppnar oväntade perspektiv, som att Moskva intresserade sig för sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen och deras modernistiska estetik som förpackade mer uppdaterad teknik än den egna. Även de nordiska länderna med sina genomförda välfärdsprojekt och rationella design uppmärksammades i försöken att omformulera samhället i en mer människovänlig anda efter Stalin.
Design ansågs substantiellt och fick stort statligt stöd från tidigt 1960-tal ända till Sovjetunionens fall 1991. Genom att studera de mest tongivande sovjetiska designtidskrifterna från tövädret till perestrojka, kan man dra slutsatser om hur den tekniskt-kulturella eliten i Moskva såg på hur samhället skulle omformas under det kalla kriget.
Vetenskapshistoriens nyare intresse för praktisk kunskap, Latours aktör-nätverksteori (ANT), Foucaults relationella maktteorier och jämförande bild- och textanalyser kombineras här med ny designhistorisk metodik.
Projektbeskrivning
Syftet med projektet "Sovjetisk design: Modernism från Baltikum och Norden - en officiell anomali inom socialistisk estetik under kalla kriget" var att kartlägga och undersöka industridesignens samhällsomdanande roll i Sovjetunionen under kalla kriget, med fokus på en handfull icke-ryska länders inflytande på Sovjet. Projektet inleddes med en kartläggning av Baltikum, Norden samt Östtyskland. De här länderna valdes ut med tanke deras olika nivåer av beroendeförhållande till sovjetmakten: Estland, Lettland och Litauen (som ockuperade sovjetrepubliker), östra Tyskland (som även som eget land, DDR, Den tyska demokratiska republiken, stod under starkt inflytande av Sovjetunionen), samt de relativt oberoende Finland och Sverige i den kapitalistiska världen. Under projektets gång, har undersökningen avgränsats till Rysslands relation till Sverige.
Sovjet satsade relativt stora resurser på industridesign (i ryskspråkig diskurs kallad technitjeskaja estetika - "teknisk estetik"). Tydligen ansågs design arbeta med problem som berörde viktiga samhällsfunktioner. Genom att undersöka två tongivande designtidskrifter utgivna på ryska i Moskva: Technitjeskaja estetika (Teknisk estetik) och Dekorativnoe iskusstvo SSSR (Dekorativ konst i SSSR) kunde projektet göra ett urval av fenomen som påverkade Moskvaledningens förhållande till nyheter om tekniska innovationer och nya trender inom design, mode och arkitektur, under decennierna efter Stalin och fram till Berlinmurens fall.
Projektets tre viktigaste resultat
1. I västvärlden har samhällen med rationellt genomförda välfärdsprojekt förknippats med de nordiska länderna. Inom socialistblocket övertogs denna roll delvis och med vissa betydelseförskjutningar, av de baltiska sovjetrepublikerna och av DDR. I Sovjetunionen ansågs de här länderna representera modeller för välfärdssamhällen som man gärna ville efterlikna och lära sig av i försöken att omformulera samhället i en mer människovänlig anda efter Stalin. I konkret designhänseende handlade det om dels att lära sig av den mer avancerade teknologin som de här länderna hade tillgång till, dels att uppdatera sin omoderna stalinstil för att verka mer i fas med teknologiska och livsstilsmässiga tendenser i världen i övrigt. I stort handlade det om att söka större kunskaper om mer demokratiskt tilltalande samhällsstrukturer än den egna. Nedkokat till sina grundläggande förutsättningar, gick det ut på att ge en ny definition av mötet mellan människan och hennes omvärld som dessutom skulle förverkligas i praktiken. Omsorgen om människan skulle därmed ta sig konkreta uttryck i den byggda miljön, för användare inom såväl produktionen som på arbetsplatser generellt (kontor, skolor, storkök, bagerier, i hemmet).
2. Från och med 1960-talet instiftades institut för "teknisk estetik" (industridesign) på viktiga industriorter över hela sovjetimperiet. Tack vare större tillgång till information (bland annat från väst) än i samhället i övrigt, kom de här instituten att utvecklas till frisinnade enklaver (relativt sett med tanke på med tanke på censuren) inom det centralplanerade, kommandostyrda produktionssystemet. Den genomförda undersökningen visar att direkta kontakter instituten emellan inte uppmuntrades från Moskva trots att utvecklingen av innovationer därmed förmodligen hade främjats. Tydligen prioriterades kontroll framför kreativitet och förnyelse. Men tack vare att de som arbetade inom design utvecklade en samsyn, kunde embryon till informella nätverk trots allt uppstå.
3. Sovjetunionen ville få kunskaper från de länder som det här projektet har undersökt. Detta gjordes delvis genom officiellt sanktionerade samarbeten. De sovjetiska representanterna insåg nödvändigheten av att lära även från de mindre sovjetrepublikerna och de socialistiska satellitstaterna, har projektledaren erfarit i informella samtal med deltagare i de händelser som projektet har undersökt. I mer publika sammanhang, framställde sig Moskva dock undantagslöst som föregångaren som andra borde ta efter. Studier av attityder och strukturer från sovjettiden kunde för övrigt ge insikter om hur Ryssland fungerar även i dag.
Alla projektresultat underbyggs med konkreta exempel i såväl bild som text.
Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet
Det finns tydliga indikationer på utbyte och kontakter mellan designvärldarna i projektets utvalda länder, men inom det här lilla projektets ramar har undersökningen endast kunnat skrapa på ytan. Ett stort problem är att designe(r)ns roll inom industrin i stort sett är okänd. I alla de berörda länderna.
För Sveriges del är designens roll för det svenska samhället och dess produktionssystem är mycket lite utforskad eller inte alls. I dagsläget finns endast ett fåtal korta, punktvisa presentationer, medan strukturella översikter och analyser i stort sett saknas helt. T.ex. hur ser den inverkan på industriproduktionen och dess processer ut, som den i Sverige väl utvecklade ergonomiska designen (även i internationellt perspektiv) genomfört? På personnivå är i dag inte ens våra viktigaste designers och deras arbeten undersökta, vilket vore en nödvändig början.
Med den här föreslagna definitionen av design som materialiserad retorik och ideologi är designens roll identitetsskapande och borde anses vara ett oundgängligt forskningsområde. Dock saknas designhistoria i ett mer generellt djuplodande perspektiv helt inom högre utbildningsväsende i Sverige i dag. Med tanke på den mångsidiga verksamhet som design utgör, krävs ingenting mindre än mångvetenskapliga metoder, såväl från humaniora, som teknik- och samhällsvetenskaper för att forskningen ska bli meningsfull. Med historiska perspektiv.
Projektets internationella förankring
Tack vare konferensdeltagande och forskningsresor som finansierats av projektet, har ett relevant nätverk upparbetats som resulterat i inbjudningar till publikationer, föredrag, workshops och konferenser i England, Tyskland, Baltikum, Ryssland och USA.
Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället
Moderator på en filmfestival arrangerad av KTH Environmental Humanities Laboratory, föredrag för specialister som yrkesmässigt arbetar med Östeuropa och Ryssland på Handelshögskolan i Stockholm; texter för den välbesökta bloggen "Världen österut".
Projektets två viktigaste publikationer samt ett resonemang om dessa
1: * Tillberg, M: (2014): "Martin Kelm: DDR, Moskau und die Designszene innerhalb des Ostblocks", in Gutes Design - Martin Kelm und die Designförderung der DDR. Dresden, Verlag Thelem, pp. 218-233 ISBN: 978-3-945363-11-9.
Artikeln bygger på enskilda, personliga intervjuer som författaren gjort med de högsta cheferna för de statsstyrda designinstituteten i Sovjetunionen respektive i DDR. Deras institut sorterade i nära anslutning till den politiska ledningen och var centralt placerade i Berlin respektive Moskva.
I det hierarkiska systemet bakom järnridån var makten centrerad till ett fåtal personer. Jurij Borisovitj Solovjov (1920-2013) var, i egenskap av grundardirektör av VNIITE (All-sovjetiska forskningsinstitutet för teknisk estetik) samt inititativtagare till och ansvarig utgivare av tidskriften Technicheskaja estetika, den som anförde diskursen kring organisation och produktgestalning inom hela det socialistiska blocket. Och Martin Kelm (född 1930) var chef för de institut som styrde den statsstyrda designen i DDR från 1962 till 1990, i stort sett under berlinmurens hela era. Artikeln ger en unik första inblick i relationen mellan dessa mäktiga chefer. Vi får därmed nya och okända perspektiv på den centralt sanktionerade synen på innovationer inom teknik och design hos den den politiska makten under kalla kriget: DDR var mönsterlandet men Sovjet hade tolkningsföreträdet.
2: * Tillberg, M: Ett bokmanuskript under arbete handlar om "ICSID Moscow'75", en internationell världskongress som organiserades av ICSID (International Council of Societies of Industrial Design) i Moskva 1975. Boken bygger på personliga intervjuer med kongressdeltagare från Sverige och Ryssland, lokala medarbetare såväl i kongressens produktion av innehåll som dess organisation, konferensrapporter ur designtidskrifter på svenska och ryska, samt arkivmaterial om och från ICSID. Genom att placera denna mångfacetterade dokumentationen från de olika politiska blocken bredvid varandra, framträder skillnader och likheter i synsätt på ett tydligt sätt. De olika sätten att se på världen som delegaterna representerar illustreras med bilder och citat som sätts i sina sammanhang.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Margareta TIllberg
Docent i konsthistoria
