Den finns fritt tillgänglig att läsa online och ingår i antologin Addressing Amnesia, Performing Absence, med Kathrin Heinrich och Frida Robles Ponce som redaktörer.
1927 skrev den österrikiske författaren Robert Musil en liten essä om monument. Inledningsvis påpekar Musil på att monument är synliga bara den dagen de invigs – sedan faller de i glömska. Musils första rader har citerats om och om igen, de finns med i varje artikel och vid varje konferens som tar upp monumentkulturen. Trött på att Musils fina essä läses bara halvhjärtat, väljer Stockholms universitets konstvetare Tanja Schult att skriva ett brev till Robert Musil. Hon lyfter fram aspekter i hans text som har förbisetts och framförallt visar hon att monument faktiskt ses – och att detta ibland kan vara problematiskt som i Alfred Hrdlickas Monumentet mot krig och fascism på Albertinaplatz i Wien. I Tanja Schults lamento kan du lära dig mer om monumentens (fatala) verkningsmakt!
Om Tanja Schult
Tanja Schult. Foto: Sören Andersson / Stockholms universitet
Tanja Schult är docent och universitetslektor i konstvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik. Hennes forskning handlar om att tolka och förstå bildproduktion som en del av historiska processer, speciellt vad gäller 1900-talets 'katastrofala' århundrade.
Just nu arbetar hon bland annat med forskningsprojektet Tänk om, tänk nytt – monument i 2000-talets demokratier.