Forskningsprojektet Att ompröva språkundervisning för vuxna via kritiska tvärvetenskapliga perspektiv pågår fram till slutet av 2027. Christina Hedman, projektledare, tillsammans med Enni Paul, Liz Adams Lyngbäck och Jenny Rosén berättar mer om projektet.

– Vi omprövar språkundervisningen för vuxna ur kritiska tvärvetenskapliga perspektiv. Genom att observera undervisning och följa elever i deras vardag vill vi rikta fokus mot dessa undervisningspraktiker. Vi undersöker undervisningspraktiker på tre skolor som bedriver anpassad eller alternativ utbildning för vuxna. Vi plockar upp vad undervisning är och hur den ser ut både genom att observera undervisning och genom att följa elever i deras skolvardag. Vi är särskilt intresserade av undervisning som utgår från en syn på litteracitet ur ett bredare och inkluderande perspektiv, snarare än en förståelse av litteracitet som utestänger vissa sätt att använda språk.

Så här beskriver Christina Hedman projektet. Hon är professor i svenska som andraspråk och leder det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Att ompröva språkundervisning för vuxna via kritiska tvärvetenskapliga perspektiv. I projektet ingår även Liz Adams Lyngbäck, universitetslektor, Enni Paul, universitetslektor och Jenny Rosén, docent. De har ett gemensamt intresse för vidgade perspektiv på språk, litteracitet och lärande och för hur alla elever kan erbjudas en mer likvärdig utbildning. I ett tidigare aktionsforskningsprojekt fick de syn på många utmaningar inom vuxenutbildningen men även möjligheter att utveckla en undervisning som utgår ifrån elevers behov, intressen och mål. Detta väckte deras nyfikenhet att gå vidare.

Fickor av möjligheter

Alla påpekar de vikten av ökad kunskap om de villkor som finns inom vuxenutbildningen. Funktionsnedsättningar, post-traumatiska stressyndrom eller migrationsstress kan på många olika sätt påverka lärande eller helt utestänga vuxna från utbildning. I det nya projektet kommer de fortsatt att fokusera på de ”fickor av möjligheter” som uppstår i systemet, där lärare på olika sätt möter de individer som inte kommer framåt i sitt lärande. De kommer bland annat ställa frågor gällande elever som inte anses uppvisa progression i sin språkutveckling för att förstå varför det är så men även vilken progression som kan förväntas. Vilken undervisning har de erbjudits? Vad har skett i undervisningen i mötet mellan elev–lärare och i möten eleverna emellan? Vad har undervisningen för innehåll? Vad engagerar vuxna att lära språk?

Christina Hedman, professor, institutionen för ämnesdidaktik. Foto: Monica Lindvall

NC vill veta mer om hur forskningen som genomförs på tre skolenheter med lärare och elever och ber Christina Hedman beskriva forskningsmetoderna:

– Vi har utgått från eleverna på två komvuxenheter och en folkhögskola. Folkhögskolan inkluderar vi därför att den delvis kan rymma en annan elev- och kunskapssyn. Folkhögskolan bygger på ett folkbildningsideal som avspeglas i en annan undervisningstradition och kunskapssyn jämfört med komvux. Regleringar för folkhögskolor är också annorlunda jämfört med exempelvis sfi och svenska som andraspråk inom grundläggande och gymnasial komvux. Tid med lärare, tid med klasskamrater kan med andra ord vara mycket olika beroende på huvudman.

– I projektet ingår även fokuselever som vi följer i skolvardagen i så kallad etnografisk skuggning. Vi observerar också undervisning samt intervjuar elever och lärare. I vår etnografiska forskning använder vi många olika metoder, i olika typer av kurser. Allt vi uppfattar kopplas till en större sociopolitisk kontext, det vill säga det som rör makt, etik och utbildningspolicy. Med deltagarperspektivet i fokus ser vi möjligheter både inom nuvarande struktur och möjligheter utanför nuvarande system. 

Smal bild av vad som anses normalt

Forskarna pratar om att utbildningssystemet i Sverige, inklusive språkundervisning för vuxna, är baserat i en snäv syn på litteracitet och sätt att lära som inte sällan präglas av en missriktad ”effektivitet” på olika plan. Därför behövs forskning om undervisning som inkluderar och möter individuella elevbehov i större utsträckning – ett underforskat område i vuxenutbildning. NC ber forskarna beskriva och förklara vilken kunskapssyn de utforskar och vilka teorier de använder. Liz Adams Lyngbäck inleder:

Liz Adams Lyngbäck, universitetslektor, specialpedagogiska institutionen. Foto: Monica Lindvall

– Genom hela utbildningssystemet prioriteras den kapabla, dugliga inläraren. Att skilja den duglige från den oduglige, den bildbara från den obildbara, går som ett mörkt stråk genom skolsystemetens historia. Än idag förhåller sig lärare till detta inom gällande ramar för kurser och undervisning. Alla ska lära sig en viss sorts svenska och på ett visst sätt. Bilden av vad som anses vara det normala är smal inom det svenska utbildningssystemet.

Lärare som har en annan syn på eleven, litteracitet och lärande måste motsätta sig det här synsättet på en vardaglig basis. Ett begrepp som hjälper oss att synliggöra detta är ableism, det vill säga att definiera människor utifrån deras funktionsnedsättning, och samtidigt tilldela människor med funktionsnedsättningar en underordnad position i samhället. 

– Att lära genom ett mångfaldsperspektiv, representerar en annan kunskapssyn, fortsätter Liz. Vi utgår från begreppet epistemisk (o)rättvisa, där utgångspunkten är att elever är vad vi i vår forskning kallar legitima kunskapssubjekt, vilket i sin tur belyser vikten av att arbeta med ömsesidighet i undervisningen. Ömsesidigheten mellan lärare och elev och mellan elever är således viktig för att alla är delaktiga och kan använda språk och kommunicera på sitt sätt, där allas tolkningar av omvärlden räknas. Ett sådant etiskt förhållningssätt orienterar mot epistemisk eller kunskapsmässig rättvisa, vilket kräver öppenhet för det oförutsägbara och kreativa, samt en förståelse av kommunikation som multimodal. Ett sådant synsätt sätter inte heller upp snäva gränser för undervisningens innehåll.

Projektet synliggör elevernas kompetenser

Enni Paul, universitetslektor, institutionen för pedagagogik och didaktik. Foto: Monica Lindvall

– Teoretiskt tar vi utgångspunkt i kritisk sociolingvistik som en viktig komponent i språkdidaktisk forskning, fortsätter Christina Hedman. En viktig grund är också vad som kallas Critical Disability Studies, som fokuserar på hur ableism kan motverkas. Med en sådan lins kan man bland annat se att det finns mycket kunnande hos de som lär ett andraspråk som vuxna vad gäller att möta motgångar, att vara marginaliserad och så vidare. Utifrån dessa erfarenheter, frågar vi oss hur den vuxne har gjort för att lära. Vilka strategier har varit aktuella? Vi intresserar oss även för vad en relationell pedagogik innebär inom den anpassade vuxenundervisningen. Det är nödvändigt att utveckla relationella redskap i undervisningen och även överföra till olika miljöer utanför skolan.

– Projektet synliggör att rätten till utbildning inte är självklar för alla individer, inte heller vilken utbildning de har rätt till. Att möta de enskilda undervisningsbehoven och arbeta både brett och djupt med de kompetenser som finns kan vara avgörande för att den enskilde att lära och utveckla språk. 

Lärares kritiska perspektiv och kreativiet är viktiga

– När lärare med grund i styrdokumenten arbetar med ett visst kunskapsinnehåll och trots repetition och förlängd tid ser att elever inte klarar prov och mål, så vet lärare många gånger att de inte kan fortsätta att göra mer av samma sak i undervisningen. De vet att de måste undervisa på ett annat sätt. Lärares kritiska perspektiv på styrdokument och undervisning är oerhört viktigt här. Det finns ibland en föreställning i skolans värld att lärare som undervisar vuxna med funktionsnedsättningar har ett lättare arbete än andra lärare. Men komplexiteten är ju större då de här lärarna måste använda många fler språkliga resurser i en grupp, många fler materialiteter med en mångfald av artefakter, både digitala och andra. Även uttrycksfullt kroppsspråk, dramatisering – allt blir en del av litteraciteten. Eftersom det finns hinder för lärande av så många skäl måste läraren utforma sin undervisning så att den bättre kan möta eleverna, både som individer och som grupp. Ska homogena grupper alltid skapas? Nej, kanske är det bättre att se hur mångfalden kan gynna en grupp. 

Vill ompröva undervisningen

Avslutningsvis frågar vi vad forskarna vill säga till de som arbetar med elever som har ett annat modersmål än svenska och som har specialpedagogiska behov på olika sätt.

Jenny Rosén, docent, Institutionen för ämnesdidaktik. Foto: Monica Lindvall

– Det saknas mycket kunskap om svenska som andraspråk och undervising gällande andraspråkselever inom anpassad utbildning i det nuvarande systemet. Ämnet svenska som andraspråk behöver också vidga sin syn på språk precis som språkliga aspekter i andra ämnen behöver vidgas gällande de här grupperna av vuxna, likväl som i skolsystemet generellt. Vår forskning synliggör även framtida lärares utbildningsbehov för att de ska kunna undervisa vuxna som har både specialpedagogiska behov och ett annat modersmål än svenska. Lärare behöver ett visst mått av kreativitet för att fånga gruppen och deras utbildningsbehov. 

– Det handlar om demokratiska principer när vi har vuxna elever som faller ur våra utbildningssystem. Det finns med andra ord en problematik både runt etik och politiska beslut om undervisning, och här är epistemisk rättvisa ett användbart begrepp.

– Det behövs även en forskningsbas runt fältet som rör anpassad vuxenutbildning, som i många avseenden är underbeforskat och på samma gång ett lågstatusfält. Vår önskan är att förbättringar i styrdukoment och undervisning ska göras utifrån en vetenskaplig grund. En viktig fråga vi har med oss i vår forskning är: Vad händer när vi omprövar undervisning som erbjuds vuxna inom anpassad utbildning? 

Läs en tidigare nyhetsartikel om projektet: VR-bidrag på nästan sex miljoner kronor för projekt om språkundervisning för vuxna