Döden – ständigt aktuell, men på olika sätt

Den belgiske hjälten Everard t'Serclaes på sin dödbädd, ett minnesmärke i Bryssel. Foto: Jorisvo/Mostphotos.

 

Martin Wiklund är docent i idéhistoria vid Institutionen för kultur och estetik och undervisar bland annat på kursen Dödens idéhistoria.

Hur har vi tänkt på döden i olika tider?

– Människor har tänkt på döden på väldigt olika sätt i olika tider och i olika kulturer. Det är svårt att ge ett kort svar, men det finns några övergripande historiska förändringar i europeiskt tänkande man kan peka på.

– Flera antika tänkare betonar vikten av att tänka på döden för att lära sig att leva på rätt sätt och för att förbereda sig för döden. Den stoiske tänkaren Seneca skriver exempelvis ”Att leva måste man lära under hela livet, eller – något som kanske förefaller dig mera underligt – man måste under hela livet lära sig dö.”

Martin Wiklund. Foto: Johanna Säll.

– Med kristendomen knyts döden i högre grad till frågan om det eviga livet och tillvaron efter döden, och hur man bör leva för att förbereda sig för livet efter döden. Det leder både till ett hopp om evigt liv och till rädsla för plågor i helvetet. Sekulariseringen av europeisk kultur har, på ett generellt plan, medfört att den kristna kyrkans och kristendomens roll i människors liv och tänkande har minskat, medan en medicinsk och psykologisk syn på döden blivit mer inflytelserik under 1900-talet. Döden blir på så vis i högre grad en fråga om hälsa i det här livet, till exempel som en fråga om olika sjukdomar och riskfaktorer att undvika.

– Andra förändringar är att de flesta människor inte längre dör hemma utan på en vårdinstitution, vilket har gjort döden mer abstrakt, och att många människor nuförtiden lever i stora och mer anonyma städer, snarare än i små byar där de flesta känner varandra och i högre grad tar del av andras död.

Hur har de tankarna påverkat hur vi levt våra liv?

– Under 1900-talet fick idéer om att tänka på döden för att leva rätt en mer undanskymd roll i den allmänna kulturen. Döden blev främst något att undvika. Man skulle kanske kunna formulera det som att snarare än att leva med döden, lever de flesta i vår kultur utan döden. Den tyske sociologen Harald Welzer kom för några år sedan på sig själv med att lida av bristande ”ändlighetsmedvetande”, men att en hjärtinfarkt gjorde det mycket påtagligt för honom att hans liv är ändligt. Det visste han förstås i någon mening, men han menade att han hade levt utan att tänka på döden eller som om han inte skulle dö.

– Under de senaste decennierna kan man se ett ökat intresse för frågor om döden och om hur man ska förhålla sig till den. Det förstärktes säkert av covid-pandemin och brutala krig, men det är samtidigt en bredare kulturell tendens. Det tycks som om vi befinner oss i en förändring av vårt förhållningssätt till döden.

Vad kan man – ur ett idéhistoriskt perspektiv – säga om det relativt moderna firandet av Alla helgons dag med ljuständande på kyrkogårdar?

–  Bakgrunden till allahelgonshelgen går långt tillbaka. I den kristna kyrkans tidiga historia skapades en särskild helgdag för kyrkans helgon. På 800-talet fastslog påven Gregorius IV att den 1 november inom västkyrkan skulle vara en särskild dag för alla helgon, alltså de som av kyrkan hade förklarats som helgon. Senare, på 900-talet, tillkom den 2 november som en dag för att tänka på de dödas själar, framför allt de själar som befann sig i skärselden och ännu inte hade fått komma till himlen. Genom att be för dessa själar skulle de hjälpas att komma till himlen.

– Idén om skärselden avskaffades med protestantismen och reformationen, men däremot kunde Alla helgons dag fungera som en dag att sörja de döda och att tänka på dem. Under perioden 1500–1800 var det dock inte knutet till att besöka själva graven. Under 1800-talets andra hälft blev det i flera europeiska länder däremot vanligt att besöka kyrkogårdar och nära anhörigas gravar på Alla helgons dag för att minnas och visa vördnad för de döda.

Och om Halloween?

– Man kan ha olika åsikter om Halloweenfirande, men om man tar ett steg tillbaka och reflekterar över hur det fungerar när det gäller vårt förhållningssätt till döden och de döda i jämförelse med tidigare epokers förhållningssätt i samband med Alla helgon-firandet, är det påtagligt att det är en helg som mer präglas av barns lekar, bus och godis. Det ger helgen en mer sekulariserad, kommersiell och nöjesinriktad karaktär, än en helg präglad av stillhet, sorg och existentiell eller religiös eftertanke. På så vis kan Halloween ses som ett uttryck för en allmän och större historisk förändring av vår kultur.

– Döden i form av skelett, dödsskallar och vålnader i skräckfilmer får i högre grad en betydelse som underhållning, med lite rysliga och skrämmande inslag för barn och unga, ungefär som att åka med Blå Tåget på Gröna Lund. Det verkar troligt att det ökade intresset för döden under senare tid aktualiserar den existentiella dimensionen av döden och man kan då föreställa sig att den dimensionen av Alla helgons dag får ökad uppmärksamhet, samtidigt som det mer kommersiella och nöjesinriktade firandet av Halloween fortsätter parallellt.

Varför tänker vi människor på döden?

–  Det framstår som ett allmänt drag i olika kulturer och förekommer även i mycket gamla kulturer. Varför? Människan är en sådan varelse som kan föreställa sig och föregripa vad som ska hända i framtiden. Döden är en sådan framtida händelse som av naturliga skäl väcker känslor och tankar: rädsla för en plågsam död eller rädsla för att bli av med det liv man har. Då handlar det om den egna döden.

– Tankar om döden gäller också de döda. Var är de? Finns de inte mer? Kommer vi aldrig att få möta dem? De döda kan också dyka upp i våra tankar för att vi känner skuld gentemot dem, för att vi har en ouppklarad relation till dem, för att det var något vi känner att vi borde ha sagt men som det inte blev av att vi sa till den personen. Tankar om de döda kan också handla om tacksamhet och beundran för vad döda personer gjorde och åstadkom, eller om stolthet över personer som vi identifierar oss med.

– Döden har också aktualiserats när man velat lyfta fram pedagogiska förebilder: Se här hur denna framstående människa levde eller hur denna människa gav sitt liv för ett högre syfte, exempelvis i fosterlandets, religionens eller vetenskapens tjänst.

Nyfiken på dödens idéhistoria?

Institutionen för kultur och estetik ger kursen ”Dödens idéhistoria” på halvfart kvällstid varje termin.