Stockholms universitet

Hur påverkas barn av hot om krig?

I veckan har vi nåtts av uttalanden om att svenskarna bör förbereda sig mentalt för krig och det har påverkat många, inte minst barn och ungdomar. Men hur ska man prata med barn om krig och kriser och hur påverkar rapporteringen dem egentligen? Vi har frågat Helena Hörnfeldt, docent i etnologi vid Stockholms universitet, som har forskat på barns rädslor.

Flicka som ligger i sängen och ser rädd ut.
Helena Hörnfeldt har intervjuat barn mellan 7 och 18 år. Foto: Mostphotos
 

Hur påverkar krigsrapporteringen barn?

– Hur barn påverkas kan nog egentligen en psykolog svara bättre på än jag. Men, med det sagt, tror jag att hotet om krig och katastrofer påverkar många barn på ett ganska djupt existentiellt plan och att barn som växer upp i en tid då politiker och media i första hand förmedlar hot och rädsla snarare än hopp och framtid påverkas i hur de förstår framtid och vad ett liv består av. Vad är egentligen meningen med skolan, det sociala livet och med kärleken om det ändå inte finns någon framtid att se fram emot?

– När hotet om krig dessutom handlar om Sverige blir det abstrakta hotet plötsligt verkligt. Rädslan för terrorattentat var till exempel inte lika tydlig hos unga jag intervjuade innan terrorattackerna i Norge 2011. Efteråt förändrades det. Om det kunde hända i Norge, kan det lika gärna hända i Sverige. Våldet och döden kom nära ungdomarna på ett sätt som de tidigare varit förskonande från här. Samma sak händer nu när krig inte bara är något som händer långt bort utan i ett närliggande land med liknande levnadsförhållanden. När det otänkbara händer i en annars trygg miljö förändrar det i grunden hur vi förstår och tolkar vår värld och våra känslor.

 

Hur ska man prata med barn om krig och kriser? 

– Jag tror inte att vi har möjlighet att skydda barnen från information/fakta, desinformation, dystopiska berättelser osv. Det viktiga är att våga prata med barnen både hemma och i skolan.

– Att inte prata med dem eller berätta om det som händer för dem skapar snarare mer rädsla. Det outtalade, flytande och otydliga skrämmer ofta mer än det uttalade, fasta och tydliga oavsett ålder. Det har bland annat forskning och undersökningar om barns oro för klimatförändringarna visat. Men, det är viktigt att påpeka att barn är inga passiva offer för vår tids fokus på rädsla och hot. De är själva kompetenta medieanvändare och lockas precis som vuxna av skrämmande berättelser.

 

Läs mer om Helenas forskning 

 

Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet

Vill du läsa mer om aktuell forskning vid Stockholms universitet? Här hittar du våra forskningsnyheter

Du kan även prenumerera på universitetets nyhetsbrev. Läs tidigare nummer och prenumerera