Hybridundervisning eller inte?

Hybridundervisning innebär att en del av studenterna befinner sig i en lärosal på universitetet medan andra studenter följer undervisningen digitalt. Sådan undervisning blev ganska vanlig under den gångna våren. När vi gradvis återgick till undervisning på campus men vissa restriktioner ändå kvarstod, t ex kravet på att stanna hemma om någon anhörig var sjuk eller testats positiv, blev hybridundervisning en bra kompromiss för att undvika smittspridning. Nu när restriktionerna är borta finns inte längre det behovet, men en del studenter har ändå framfört önskemål om hybridundervisning. För några av dem är anledningen att de vill kunna följa undervisningen även om de är sjuka, andra ser en möjlighet att slippa långa och tidsödande resor till universitetet.

Att erbjuda hybridundervisning är dock inte problemfritt. Tekniken kan krångla och det är en pedagogisk utmaning att samtidigt undervisa studenter som är på plats i salen och studenter som är on line. Det finns en påtaglig risk att undervisningens kvalitet försämras. Studierektorerna har därför diskuterat frågan ingående och det utmynnade i ett gemensamt förslag till policy som fastställdes av styrelsen den 21 april.

Policyn lyder så här:
”Förutsatt att inga pandemirelaterade restriktioner råder är utgångspunkten i den här policyn att en lärare eller motsvarande aldrig är skyldig att erbjuda hybridundervisning på grund av att en eller flera studenter så önskar. BIG:s inställning är att hybridundervisning generellt är ett sämre alternativ, både från ett pedagogiskt och ett arbetsmiljömässigt perspektiv, men att det är den enskilde läraren och undervisningssituationen som avgör om eventuella fördelar kan överväga.”

Kan studenter kräva hybridundervisning? Foto: Margareta Ohné