Forskningsexpedition har hittat tidigare okända tecken på klimatförändringar i Antarktis
Forskningsexpeditionen iQ2300, som just nu befinner sig på Antarktis, har hittat tidigare okända smältvattensjöar inne i Riiser-Larsenisen, samt islinser i snön. Resultat som tyder på att Östantarktis har börjat smälta på ytan.
– Det är oroväckande. Om isarna här på Antarktis smälter påverkar det havsnivån extremt mycket, säger Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet.
Hon leder en del av expeditionen som handlar om att studera snökärnor som visar inlandsisens årliga snötillskott, en motsvarighet till årsringar i ett träd.

Ninis Rosqvists forskargrupp har slagit läger för att göra mätningar under expeditionen iQ2300. Foto: Ninis Rosqvist
Kartlägger förändringar
Enligt en ny rapport från EU:s klimattjänst Copernicus var 2025 det varmaste år som någonsin uppmätts i Antarktis. För att kartlägga läget för den Antarktiska inlandsisen finns just nu ett internationellt forskarteam, koordinerat av Stockholms universitet, på plats för att samla data. Under drygt två månader gör flera olika forskargrupper mätningar på inlandsisen runt den svenska forskningsstationen Wasa, samt på Riiser-Larsenisen, Antarktis fjärde största ishylla (shelfis). Ute på ishyllan, vid havet, har forskare från Uppsala universitet och Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, med hjälp av radar och borrar upptäckt tidigare okända smältvattensjöar inne i isen, 30 meter under glaciärens yta. De har också hittat så kallade islinser som tyder på lokal vatteninfiltrering i snön. Tidiga resultat som tyder på att något har hänt med det antarktiska klimatet.
– Vi kommer att följa upp de nya resultaten tillsammans med våra kollegor i forskningen på Riiser-Larsenisen när vi kommer tillbaka till Sverige. Det är därför vi hämtar hem data härifrån, fortsätter Ninis Rosqvist.

Radarbilden visar att det finns ett vattenfyllt hålrum i isen. Foto: Uppsala universitet
Fakta islinser
En islins er ett tunnare skikt inom en snökärna där fritt vatten har återfrusit till ren is. Ofta är det vatten som formades på ytan och frös igen och blev därefter täckt av senare lager av snö. Så en islins visar då ett tillfälle (tillbaka i tiden) då smält skedde på inlandsisens yta.
Tyder på en förändring
Den östra delen av Antarktis är ett område som är kallare än andra delar av Antarktis och som hittills har antagits vara mindre påverkat av klimatförändringar jämfört med Västantarktis och den Antarktiska halvön. Nu tyder de nya mätningarna på att även isen i Östantarktis smälter. Enligt forskarteamet är det första gången man hittar spår av sjöar på djupet i den här delen av Östantarktis.
– Det är väldigt spännande resultat och en viktig pusselbit. Vi vet väldigt lite om dessa sjöar, säger Arjen Stroeven, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet och forskningsledaren för iQ2300 projektet.

Den lila linjen visar det område forskarna undersöker, där all snö hamnar i Riiser-Larsenisen, Antarktis fjärde största shelfis. En smältvattensjö har upptäckts inne i shelfisen (orangefärgade stjärnan) utav forskarna från Uppsala universitet och Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim. Den orangefärgade cirkeln visar var Ninis Rosqvists forskarteam befann sig när de borrade snökärnor. Bild: Stockholms universitet
Fakta Riiser-Larsenisen
Riiser-Larsenisen är en ishylla (shelfis), det vill säga en glaciär som flyter på havet men som samtidigt sitter fast med inlandsisen, som ligger på land. För att förstå hur inlandsisen påverkas av uppvärmning måste man studera både den flytande del som smälter bort i havet, eller som bryts sönder i isberg, och den del som förser ishyllan med ny is, dess så kallade avrinningsområde.
Höjning av havsnivån
Shelfisar, som Riiser-Larsenisen, hindrar den bakomliggande inlandsisen från att röra sig ut i havet, men de nyupptäckta smältsjöarna kan enligt forskarteamet vara en första signal på att shelfisens förmåga att hålla emot kommer att försvagas. Då riskerar stora mängder av is snabbt röra sig utåt vilket skulle leda till en höjning av havsnivån.
– Ansamling av smältvattensjöar är det första stadiet i hur en flytande shelfis bryts sönder av olika processer, säger Arjen Stroeven.
Söker startpunkten
Hemma i Sverige igen kommer forskarteamet att sammanställa alla data som behövs till klimatmodeller som körs för att bland annat få fram tillförlitliga scenarier för inlandsisens utveckling i framtiden. Forskarteamet kommer bland annat att med hjälp av så kallade snökärnor och förekomster av islinser i dessa kartlägga när smältningen började.
– Vi har borrat tjugo meter ner i inlandsisen. Det betyder att vi kommer ungefär trettio år tillbaka i tiden och därmed att vi kommer att kunna se när isen började smälta, inte bara att det smälter nu, säger Ninis Rosqvist.
Fakta om expeditionen
Forskningsprojektet iQ2300 2025/2026
Forskningsexpeditionen iQ2300 2025/2026, ledd av det svenska Polarforskningssekretariatet, är den första av flera expeditioner till Östantarktis inom iQ2300.
Forskningstemat, Östantarktis bidrag till havsnivåhöjning år 2300(iQ2300), som leds av Arjen Stroeven, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet, fokuserar på hur den östantarktiska isen reagerar på klimatförändringar och hur dessa förändringar kan påverka den globala havsnivån fram till år 2300.
Forskarna kombinerar fältdata, fjärranalys, marina observationer och avancerad is- och klimatmodellering. Målet är att minska osäkerheterna i framtida havsnivåprognoser och att identifiera trösklar i issystemet som kan leda till snabb avsmältning.
Läs mer om forskningsprojektet
Läs mer om expeditionen på Stockholms universitet
Läs mer om expeditionen och följ det som händer på plats i Polarforskningssekretariatets blogg
Finansiering
Den fysiska expeditionen iQ2300 finansieras av:
Polarforskningssekretariatet, som ansvarar för allt logistiskstöd inklusive boende, transport, och tekniskt stöd på Antarktis, och Alfred-Wegener-Institut (AWI) genom forskningsstationen Neumayer III.
Forskningen finansieras av:
Stockholms universitet, Carl Tryggers Stiftelse, Research Council of Finland, FORMAS, Swedish Research Council och German Aerospace Centre (DLR).
Senast uppdaterad: 2026-01-19
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen