Levern kan vara nyckeln till Alzheimers gåta

Levern kan spela en viktig roll för varför personer som bär APOE4-genen har en ökad risk att utveckla Alzheimers. Det visar banbrytande forskning vid Stockholms universitet.
– Förhoppningen är att på sikt kunna erbjuda en förebyggande behandling för dessa personer, på samma sätt som man idag ger medicin mot högt kolesterol, säger Henrietta Nielsen, forskare vid Stockholms universitet.

Forskare

Henrietta Nielsen i labbet på Stockholms universitet. Foto: Johan Lundberg

I Sverige insjuknar årligen 15 000 personer i Alzheimers och totalt har cirka 100 000 svenskar diagnosen. Samtidigt är mörkertalet väldigt stort – många fall förblir odiagnostiserade, särskilt i tidiga skeden. I västvärlden är Alzheimers sammantaget den tredje vanligaste dödsorsaken efter cancer och hjärt-kärlsjukdomar.

Fokus på riskgrupp

En grupp som har en betydligt högre risk att utveckla Alzheimers är personer med den så kallade APOE4-genen – vilka i Sverige utgör omkring 25 procent av befolkningen. Beroende på om man har en eller två uppsättningar av denna gen så ökar risken för Alzheimers med mellan 5 och 15 gånger.

Henrietta Nielsen, universitetslektor i neurokemi och molekylär neurobiologi, studerar hur detta kan komma sig. Och hennes forskning pekar mot att förklaringen kan finnas på ett oväntat håll – nämligen i levern.

– Vi tänker att levern hos APOE4-bärare utsöndrar en viss profil av ämnen som påverkar blod-hjärnbarriären, vilket i sin tur påverkar hjärnan negativt. Samtidigt blir ju bara vissa sjuka så det måste även finnas någon typ av uppvägande faktor som skyddar. Målet är att ta reda på hur riskprofilen ser ut och förstå hur olika saker hänger ihop och påverkar varandra.

Jobbat i motvind

Det som är intressant och delvis kontroversiellt med Henriettas Nielsens forskning är att den utmanar den traditionella bilden av Alzheimers som en sjukdom enbart kopplad till processer i hjärnan.

Historiskt har det som sker i kroppens system utanför hjärnan inte ansetts relevant då kropp och hjärna separeras av blod-hjärnbarriären. Men de olika studierna som genomförts av hennes forskargrupp (se faktaruta) pekar tydligt mot att Alzheimers, åtminstone hos APOE4-bärare, har en metabol komponent där leverns apoE-produktion, lipidmetabolism och eventuellt leverfunktion i stort kan påverka sjukdomsrisken och förloppet.

– Väldigt lite forskning kring Alzheimers har haft denna inriktning och vi har ofta jobbat i motvind. Men nu har det börjat komma en hel del studier, vid sidan av våra egna, som faktiskt indikerar att det perifera systemet och kroppen i övrigt - och inte bara hjärnan - spelar roll för neurodegenerativa sjukdomar. Så det känns som att tiden är rätt, vi börjar få momentum.

Ny behandling möjlig

Henrietta Nielsens forskning visar sammantaget att trots att leverproducerad apoE inte fysiskt når hjärnan, verkar nivåerna ändå påverka hjärnan indirekt (via metabolism, inflammation, blodkärlens hälsa etc.). Detta öppnar för tanken att systemisk metabol hälsa, inklusive leverhälsa, skulle kunna vara en påverkbar faktor för APOE4-bärare specifikt.

– Kan man på sikt ta reda på hur en persons generella metabola hälsa interagerar med den genetiska risken som APOE4 innebär, ger det helt nya möjligheter till behandling av Alzheimers. Precis som vi ger statiner till personer med högt kolesterol för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom, så skulle vi kunna ge någon typ av förebyggande behandling till personer med APOE4-genen. Det som är positivt är att det är så mycket lättare att medicinera eller behandla något utanför blod-hjärnbarriären än att bota hjärnan.

Från möss till människor

Nyligen beviljades Henrietta Nielsens forskargrupp medel från Hjärnfonden för en ny stor studie på levertransplanerade personer som förhoppningsvis kan ge ytterligare viktig kunskap om leverns roll kopplat till Alzheimers. Steget från studier på möss - vilket främst gjorts hittills - till studier på människor är betydelsefullt, menar Henrietta Nielsen.

Forskningen görs tillsammans med Carl Jorns och Ewa Ellis på Karolinska Institutet och kommer att följa 1500 personer som fått en ny lever, med en annan typ av APOE-profil än man hade innan transplantation, för att se hur det påverkar kroppen och hjärnan.

– Vi kan under lång tid undersöka vilken effekt ett sådant byte har genom att mäta biomarkörer i plasma efter transplantation. Målet är att förstå vad som händer i kroppen för att på sikt kunna hitta en behandling som sänker risken för Alzheimers.


Fakta: Om Alzheimers

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens. Sjukdomen innebär förändringar i hjärnan där proteiner som amyloid-beta och tau ansamlas och påverkar nervcellernas funktion. Med tiden skadas och dör nervceller, vilket bland annat leder till försämrat minne och andra kognitiva funktioner. Vad som sätter igång sjukdomsprocessen är fortfarande inte helt klarlagt. Hög ålder är den viktigaste riskfaktorn, men även genetiska faktorer och miljö-/livsstilsfaktorer påverkar risken att utveckla sjukdomen.

Familjär Alzheimer orsakas av specifika ärftliga mutationer som nästan alltid ger sjukdom, vilken ofta debuterar redan i 30–50-årsåldern. Denna form är dock ovanlig och står för endast cirka 1 procent av alla Alzheimerfall.

Sporadisk Alzheimer är den vanliga formen och står för majoriteten av fallen. Den debuterar oftast efter 65 års ålder och orsakas av ett samspel mellan flera riskgener (där APOE4 är den starkaste kända riskfaktorn) och olika miljö-/livsstilsfaktorer.

Läs mer om Alzheimer: Alzheimers sjukdom

8 tips på hur du kan förebygga demens

Fakta: APOE4-genen

APOE-genen finns i tre huvudvarianter: APOE2, APOE3 och APOE4. Genen innehåller information för proteinet apolipoprotein E (apoE), som bland annat är involverat i kroppens transport och omsättning av fett och kolesterol.

APOE4 är den starkaste och mest etablerade genetiska riskfaktorn för Sporadisk Alzheimers. Att ha en kopia (dvs. genvarianten kommer bara från en av föräldrarna) ökar risken ungefär 5 gånger. Att ha två kopior av APOE4 (en från varje förälder) ökar risken betydligt mer, uppskattningsvis 15 gånger. Det sänker även den ålder då sjukdomen typiskt debuterar. Men APOE4 innebär inte att man säkert kommer att utveckla Alzheimers – många bärare förblir friska.

APOE2 verkar tvärtom ha en viss skyddande effekt. APOE3 är den vanligaste varianten.

Levern är den viktigaste källan till apolipoprotein E (apoE) i blodet, medan hjärnan producerar proteinet lokalt. Hur APOE4 påverkar risken för Alzheimers är fortfarande inte helt klarlagt och är ett centralt område i Henrietta Nielsens forskning.

Forskaren Henrietta Nielsen i lokaler på Stockholms universitet

Henrietta Nielsen är universitetslektor i neurokemi och molekylär neurobiologi vid Stockholms universitet. Foto: Johan Lundberg

Fakta: Henrietta Nielsens forskning i korthet

Det är sedan tidigare känt att större delen av proteinet apolipoprotein E (apoE) i blodet kommer från levern. Henrietta Nielsens forskargrupp har undersökt om variationer i leverns produktion av apoE kan vara kopplade till den ökade risken för Alzheimers hos personer som bär APOE4-genen.

I studier på människor har forskarna visat att personer som bär APOE4 har lägre nivåer av apoE i blodet. De har också sett samband mellan nivåerna av apoE i blodet och flera mått på hjärnans funktion och struktur, bland annat ämnesomsättning, mängden grå substans och kognitiv förmåga.

För att undersöka leverns betydelse mer direkt har forskarna använt möss med mänskliga levrar. I dessa studier har de sett att en lever med APOE4 kan påverka flera system i hjärnan, bland annat signalsubstanser som är viktiga för kommunikationen mellan nervceller. De har också sett förändringar i leverns fettsammansättning och samband mellan mängden apoE i blodet och mössens beteende och kognitiva förmåga.

Sammantaget stärker resultaten forskarnas hypotes att levern och kroppens ämnesomsättning kan vara en del av förklaringen till varför APOE4 ökar risken för Alzheimers. Forskarna undersöker nu vidare hur signaler från levern kan påverka hjärnan och om den metabola hälsan kan vara en möjlig faktor att påverka för att minska risken för sjukdomen.

Länkar till publicerade egna studier:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24633805/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36002891/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37400888/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28137305/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31524156/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35418601/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36720957/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38216055/

Samt två tidigare studier som man byggt vidare på:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/2056122/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32808727/

Fakta: Blod-hjärnbarriären

Blod-hjärnbarriären är ett skyddande filter runt hjärnans blodkärl som släpper igenom syre, näring och vissa nödvändiga ämnen, men hindrar många skadliga ämnen och större molekyler (som exempelvis apolipoprotein E från levern) från att nå hjärnan.

Blod-hjärnbarriären skiljer det centrala systemet, dvs. själva hjärnvävnaden/centrala nervsystemet från det perifera systemet, dvs. resten av kroppens blodomlopp och vävnader.

Senast uppdaterad: 2026-08-25

Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen