Så kan elever med skolfrånvaro hitta tillbaka

Skolfrånvaro bland unga har fått allt större uppmärksamhet. I en ny studie har forskare vid Stockholms universitet intervjuat sex unga i åldern 13–16 år som haft problematisk skolfrånvaro, men senare lyckats öka sin närvaro i skolan.

Resultaten visar att vägen tillbaka ofta handlar om flera saker samtidigt: trygga relationer till vuxna, gemenskap med jämnåriga, pedagogiska anpassningar och ibland stöd från aktörer utanför skolan.

– Barn kan uppleva stark ångest av att vara i skolan, även om de skulle vilja kunna vara där. Skolfrånvaro är ett tecken på att något inte är bra. Vi behöver ta reda på vad det är, inte skuldbelägga eller tvinga barnet, säger Åsa Backlund, lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet. Studien har hon genomfört tillsammans med andra forskare i socialt arbete och pedagogik.

Frånvaron börjar ofta långt tidigare

Flera av ungdomarna i studien beskriver att svårigheterna började långt innan frånvaron blev tydlig. I vissa fall startade problemen redan i lågstadiet. Det kunde handla om oro, psykisk ohälsa, mobbning, bristande anpassningar eller upplevelsen av att inte bli förstådd i skolan.

Åsa Backlund betonar att det sällan finns en enkel förklaring.

– Forskningen är enig om att orsakerna till skolfrånvaro varierar och ofta är komplexa. De kan också förändras över tid. Forskning har också visat att det blir svårare att återgå till skolan ju längre tiden går, så det är viktigt med tidiga insatser.

Hon menar att skolan behöver bli bättre på att se tidiga signaler – inte bara omfattande frånvaro.

– Det är viktigt att uppmärksamma ströfrånvaro och mönster i skolfrånvaro, men också hur eleverna mår och har det i skolan, inte bara på lektionerna utan också på raster.

Relationer kan vara avgörande

Ett tydligt resultat i studien är att relationen till vuxna i skolan kan få stor betydelse för om en elev orkar vara där. Ungdomarna beskriver hur lärare, mentorer eller resurspersoner som lyssnar, visar omsorg och förstår elevens behov kan bli avgörande för att närvaron ska öka.

– Enligt vår och andra studier ur elevperspektiv har relationen till lärarna mycket stor betydelse, säger Åsa Backlund.

Det handlar inte bara om formella stödinsatser, utan också om bemötande i vardagen. Att bli sedd, välkomnad och tagen på allvar kan göra skillnad. På samma sätt kan upplevelser av att bli missförstådd, utpekad eller orättvist behandlad förstärka frånvaron.

Flera orsaker bakom skolfrånvaro

Studien visar också att problematisk skolfrånvaro inte enkelt kan förklaras som ett problem hos eleven. Orsakerna kan finnas på flera nivåer samtidigt: hos individen, i familjen, i skolan och i samhället.

– Det som kallas för individproblem är i regel också kontextberoende. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har i studier visat sig ha högre risk för problematisk skolfrånvaro, men det beror också på vilket stöd de får, säger Åsa Backlund.

Synen på orsakerna skiljer sig också ofta åt beroende på vem man frågar.

– Studier har visat att medan skolpersonal oftare lägger orsaken hos elever och familjer så lyfter elever och föräldrar tvärtom oftare skolrelaterade faktorer.

I den aktuella studien beskriver ungdomarna både hinder och hjälpande faktorer i skolmiljön. Pedagogiska anpassningar, lugnare undervisningsmiljöer och möjlighet att få stöd på ett inkluderande sätt kunde bidra till ökad närvaro. Samtidigt kunde särskilda lösningar, som mindre undervisningsgrupper, upplevas som stigmatiserande eller leda till att eleven tappade kontakten med klasskamrater.

”Det finns inget standardrecept”

När elever ska tillbaka till skolan behöver stödet anpassas efter deras situation, enligt Åsa Backlund.

– Det finns inget standardrecept. Forskningen lyfter fram vikten av att se hela elevens situation, både hur eleven mår, hur skolan fungerar, hur stödet ser ut och vad som händer runt eleven.

Det gäller både i skolan och i kontakten med andra stödinsatser.

– Vår studie ur ett elevperspektiv lyfter vikten av både pedagogiskt inkluderande stöd, goda relationer till lärare och kamrater, men också vikten av att agera tidigt, lyssna på barnet, ha tålamod och förmedla hopp. Ibland behövs även utvidgat stöd från andra instanser, men det är viktigt att se till vad skolan kan göra parallellt, säger Åsa Backlund.

Skolan behöver bättre förutsättningar

Åsa Backlund skulle helst se ett tillskott av resurser, framför allt fler lärare.

– Det tror jag personligen skulle kunna göra skillnad för skolors möjligheter att skapa en lugn och positiv skolmiljö där alla elever kan få det stöd och den uppmärksamhet de behöver för att må bra och klara skolan.

Samtidigt betonar hon att resurserna behöver användas på rätt sätt.

– Det handlar också om vad man gör med de resurser man har. Att skapa goda relationer och ge bra stöd kräver tidsmässigt utrymme men handlar också om förhållningssätt, bemötande och kunskap om olika behov.

Mer om studien

Pathways to increased attendance: Young people´s experiences of turning absence to attendance in school är publicerad i Journal of Research in Special Education Needs. Bakom studien står Åsa Backlund, Joakim Isaksson, Ulf Fredriksson och Susanne Kreitz-Sandberg.

Studien är en del av ett större forskningsprojekt om närvaroproblem i ett internationellt jämförande perspektiv, under ledning av Susanne Kreitz-Sandberg. Se information i högerspalten.