Rektors tal vid Installations- och promotionshögtiden 2025

Varmt välkomna till Stockholms universitets installations- och promotionshögtid 2025!

Vi har idag samlats för att under högtidliga och traditionellt akademiska former installera universitetets nya professorer, promovera nya doktorer, hedersdoktorer och jubeldoktorer, och hylla våra medaljörer och pedagogiska pristagare. De senaste åren har jag haft nöjet att som inbjuden gäst sitta på åhörarplats och bevittna denna akademiska ceremoni, en ceremoni som känns extra högtidlig just här i Stockholms Stadshus. Att idag själv få stå här, precis 40 år sedan jag började mina universitetsstudier på Stockholms universitet, och vara delaktig i ceremonin känns både lite overkligt, men också oerhört hedrande. 

Vad är ett universitet och vad är ett universitets kärnuppgifter? Den frågan ställdes för ett år sedan av min företrädare i sitt tal här i Stadshuset och jag ställer samma fråga nu i år. Ni kanske undrar varför vi rektorer ställer just den frågan? Borde det inte vara en självklarhet för oss som är satta att leda universitetets verksamhet? Jag kan lugna er alla med att det är det också, men frågorna är trots allt nödvändiga att ställa, för att än en gång påminna om vilken verksamhet som bedrivs på universiteten. Astrid Söderbergh Widding besvarade frågan bland annat genom att hänvisa till Johan Östlings bok med titeln ”Kunskapens stora hus” och att universiteten sedan begynnelsen är en plats för kunskap, upplysning och sanningssökande. Högskolelagen anger tydligt att universitet och högskolors uppdrag är utbildning, forskning och samverkan. Som tillägg anser jag och många med mig att universitetet är en plats där tankar fritt kan utbytas, en plats för bildning, och där forskning leder fram till ny kunskap. Bildning som kommer samhället tillgodo genom kompetensförsörjning och kompetensutveckling, studenter som lämnar universitetet med ämnes- och yrkeskompetenser förberedda för arbetslivet, men även med ett eget utvecklat kritiskt och självständigt tänkande. Kunskap som bidrar till att lösa många av samhällets utmaningar, vilket kanske är viktigare nu än någonsin, givet den geopolitiska utveckling vi bevittnar, en accelererande klimatkris och en teknologisk utveckling, framförallt inom AI-området, som medför svåröverblickbara konsekvenser.

Universiteteten har därmed ett viktigt ansvar, ett bakomliggande samhällskontrakt som bygger på ett ömsesidigt utbyte och en ömsesidig respekt. Detta akademiska ansvar handlar om att vi som är involverade i akademisk verksamhet har en uppgift att säkerställa att arbetet vid lärosätena är vetenskapligt korrekt och etiskt hållbart. Att vi i vår relation till det omgivande samhället visar att vi kan upprätthålla allmänhetens förtroende för akademisk forskning och högre utbildning. 

För att kunna upprätthålla detta ansvar krävs att lärosätena och dess forskare åtnjuter en hög grad av akademisk frihet och institutionell autonomi. Vi måste, inom såväl forskning som högre utbildning, kunna stå oberoende från såväl politiska som ekonomiska påtryckningar, vara fria från otillbörlig styrning och fritt kunna generera och sprida kunskap, för att därmed svara upp mot samhällets behov av kunskaps- och kompetensförsörjning. Det kan inte nog betonas att akademisk frihet är en förutsättning för att lärosäten ska kunna utföra sina uppdrag med kvalitet och trovärdighet, och därmed vara ett av samhällets fundament i försvaret av demokratin som styrform.

Jag nämner förstås detta med anledning av den utveckling vi ser på många håll runt om i världen. En ökad polarisering och en misstro från vissa politiska inriktningar mot det etablerade som sätter hårt tryck på demokratins hörnpelare. När demokratiska principer hotas är det i första hand kulturen, medierna, rättsväsendet och akademin som angrips och som därigenom får sin frihet begränsad. Vi är inte där än i Sverige, men tendenserna finns. Var går exempelvis gränsen för akademisk frihet och vad kan man från politikens sida ålägga universitet och högskolor att genomföra? Vi bistår gärna politiker med att ge vetenskapligt grundade underlag för att de därigenom ska kunna fatta kloka beslut, men vi är inte ett verktyg som kan nyttjas för att genomföra uppdrag sprungna ur politiska överenskommelser. Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet har uttryckt detta på följande sätt, jag citerar ”En fri akademi ska inte åläggas att utföra uppdrag åt regeringsmakten. Säkerställandet av reell akademisk frihet är långt mer än ett gruppintresse för akademiker. Vetenskapens frihet är en avgörande förutsättning för det kulturella klimatet, för demokratins hälsa, för ekonomins dynamik och för hela samhällets utvecklingsförmåga” slut citat. Jag kan bara instämma!

I december förra året presenterade regeringen den nu gällande forsknings- och innovationspolitiska propositionen ”Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta”. En av satsningarna i propositionen är att åter lansera så kallade strategiska forskningsområden. Åtta olika områden som alla har bäring på olika samhällsutmaningar har pekats ut och glädjande är att Stockholms universitet har mycket goda kompetenser inom samtliga områden. Det råder nu intensiv aktivitet i att formulera ansökningar som beskriver hur vi tillsammans med andra lärosäten i landet kan skapa bärkraftiga och förhoppningsvis framgångsrika forskningsmiljöer där våra forskare kan bistå med att ta fram ny kunskap för samhällets utveckling. Flera av de planerade samarbetena sker med våra systerlärosäten Karolinska institutet och KTH inom Stockholm trio, en allians som blir allt mer synlig såväl nationellt som internationellt och som därmed stärker Stockholm som en mycket dynamisk och framgångsrik akademisk stad och region. Att Stockholms universitet redan idag har flera starka forskningsmiljöer vittnar de många utmärkelser och forskningsbidrag som tilldelats universitetets forskare samt de vetenskapliga rön som presenterats i välrenommerade tidskrifter under det gångna akademiska året. Det europeiska forskningsrådet har tilldelat tre av universitets forskare ERC Advanced Grant och av de 21 ERC Starting Grants som i år går till forskare vid svenska lärosäten återfinns fem av dessa vid Stockholms universitet. De fem forskarna är dessutom verksamma vid fem olika institutioner inom tre olika fakulteter vilket vittnar om att Stockholms universitet har en bredd av excellens inom båda sina vetenskapliga områden. Vi gläds också åt att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat om att ge förlängningsbidrag till fem av universitetets Wallenberg Academy Fellows, där en av dem dessutom uppgraderas till Wallenberg Academy Scholar. Samma professor erhöll också det mycket prestigefulla Göran Gustafssonpriset för sina vetenskapliga insatser. Stockholms universitet har också mottagit en donation om 40 miljoner kronor från Anders Sandrews stiftelse där medlen kommer att användas för att utveckla de filmvetenskapliga och teatervetenskapliga forskningsområdena. Detta vara bara ett axplock av alla de bidrag som tilldelats universitetets forskare, och som rektor är jag stolt över att Stockholms universitet är ett attraktivt och framgångsrikt lärosäte som attraherar excellenta studenter och medarbetare från hela världen, något som vi alla kan bevittna under dagens installations- och promotionshögtid.

Nya professorer, nya doktorer, hedersdoktorer, jubeldoktorer, medaljörer och pedagogiska pristagare, ikväll är det er vi firar, och genom er vetenskapens framsteg, i kraft av era framgångsrika insatser inom de forskningsmiljöer där ni är eller har varit verksamma. Mina varmaste gratulationer och välgångsönskningar till var och en av er, från mig personligen och på vägnar av hela Stockholms universitet! Jag vill också passa på att tacka universitetets alla medarbetare och studenter för era fantastiska insatser som ytterligare stärkt Stockholms universitets kärnverksamheter – forskning och högre utbildning. Det alla vi tillsammans som gör Stockholms universitet vad det är och jag är stolt över alla era insatser.

Tack!