Steven DahlUniversitetslektor, Programansvarig ämneslärarprogrammet
Om mig
Jag är forskare och lärare i ämnesdidaktik med inriktning mot historiedidaktik. Utöver det har jag en mångårig erfarenhet som ämneslärare i historia och samhällskunskap på gymnasiet, vilket på flera sätt även styrt mitt forskningsintresse. Jag är nämligen särskilt intresserad av att undersöka relationen mellan undervisning och lärande, utifrån det som kan benämnas för både vetenskapliga problem och undervisningsutmaningar.
Ett problemområde jag intresserar mig för handlar om hur rörlig bild i olika format kan fungera som en resurs för elevers lärande i skolämnet historia. Här riktar jag ett särskilt intresse mot såväl spelfilm och dokumentärfilm i undervisningen (Folkmord som film, 2013 och Lärdomar av folkmord, 2021).
Ett annat problemområde som intresserar mig är relationen mellan historia som vetenskap och lärdom. Här riktas fokus mot frågor om hur en historieundervisning kan utformas för att ge eleverna förutsättningar att formulera lärdomar som kan orientera dem i livet, utan att de offrar grundläggande historievetenskapliga värden (Lärdomar av folkmord, 2021).
Ett tredje problemområde handlar om de didaktiska grundfrågorna Varför, Vad och Hur i relation till undervisning och lärande om Sveriges historia. I ett pågående forskningsprojekt tillsammans med historielärare är den gemensamma målsättningen att undersöka och utveckla undervisning och lärande där Sveriges historia utgör en del av det centrala innehållet. Här står frågor om vad historia kan betyda för att bidra till att hålla samman det svenska samhället, utan att förlora komplexiteten i narrativet, i förgrunden.
På lärarutbildningen undervisar jag på kurser i ämnesdidaktik, teori och metod, handleder och examinerar självständiga arbeten, samt är kurslärare på VFU. Vidare är jag programrådsordförande för Ämneslärarprogrammet, vilket betyder att jag har ett särskilt uppdrag att arbeta med långsiktiga utvecklingsfrågor på ämneslärarutbildningen, exempelvis hur ämne (disciplin) och ämnesdidaktik (skolämne) kan integreras från termin 1 ämneslärarutbildningen, samt vad lärarstudenter behöver rustas med när de kommer till frågor om AI i skolan.
Forskning
Min doktorsavhandling bygger vidare på en tidigare framlagd licentiatavhandling som till sin utformning var en filmreceptionsstudie. Dess övergripande syfte var att belysa de meningsskapande processer som en grupp gymnasieelever gav uttryck för i mötet med filmen Hotel Rwanda (2004). Trots att budskapet i filmens gestaltning av folkmordet i Rwanda var entydigt skilde sig de slutsatser och lärdomar som eleverna formulerade åt beroende på vilka ingångsvärden de hade när de såg filmen. Medan vissa elever formulerade en optimistisk syn på framtiden gav andra elever uttryck för en djupt pessimistisk hållning, som vid flera tillfällen kunde härledas ur en mycket mörk syn på människan. En stor grupp av elever uppvisade en stor osäkerhet kring möjligheterna att förhindra folkmord i framtiden.
Att arbeta med folkmord är utmanande för såväl elever som lärare, eftersom det inbegriper komplexa frågor och är något av det mörkaste ett samhälle kan genomgå. I lärandeprocessen tvingas nämligen det kognitiva konkurrera med känslor, värden, politik och ideologi. Skolnära studier som genomförts om folkmord i allmänhet och förintelsen i synnerhet har framför allt riktat sitt fokus mot historielärarnas intentioner med folkmordsundervisningen, medan vi saknar historiedidaktiska studier som intresserar sig för elevernas lärande och meningsskapande.
I min nuvarande forskning har jag tillsammans med fyra gymnasielärare designat en historieundervisning om folkmord med två förhoppningar. För det första vill jag pröva en undervisningsdesign som ger eleverna möjligheter att utveckla sin förmåga att orientera sig med hjälp av historien. Vår utgångspunkt är att elevernas livsvärld och de frågeställningar de formulerar kan användas som en resurs när de möter historiedisciplinens resurser (Powerful Knowledge). Min förhoppning är att föreliggande designstudie kan bidra till att historieundervisningen fortsätter att utvecklas. För det andra hoppas jag kunna öka vår förståelse för hur eleverna hanterar och bearbetar folkmordshistorien genom att ge ett generöst utrymme åt frågor som rör orientering.
Centrala begrepp i studien: Historiemedvetande, orientering och historiska lärdomar