Profiles

Veronica Flodin

Veronica Flodin

Universitetslektor

View page in English
Arbetar vid Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik
Telefon 08-120 765 98
E-post veronica.flodin@mnd.su.se
Besöksadress Svante Arrheniusväg 20 A, E-huset, Arrheniuslab
Rum P423
Postadress Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik 106 91 Stockholm

Om mig

Jag arbetar som lektor i nv-didaktik med inriktning mot högre utbildning. I min bakgrund har jag en rad erfarenheter av undervisning i biologi på universitetet samt biologisk forskning. Utifrån dessa erfarenheter har jag skrivit en avhandling i biologins didaktik: "En didaktisk studie av kunskapsinnehåll i biologi på universitet: med genbegreppet som exempel". Jag har också arbetat med lärarutbildning vilket lett till ett intresse för frågor om akademisk utbildning jämfört med professionsutbildning; utbildning på vetenskaplig grund, interdisciplinära frågor, teoriers praktiska samspel och andra spännande frågor om vad det innebär att kunna något.

 

Undervisning

Jag undervisar för närvarande främst inom ramen för Centrum för universitetsärarutbildning och de kurser som riktar sig mot lärare på naturvetenskaplig fakultet. Jag undervisar doktorander och lektorer som behöver vidareutbilda sig inom undervisning. Kurserna präglas av ett ämnesdidaktiskt perspektiv, där forskning som rör undervisning i de naturvetenskapliga ämnena tillhör innehållet. Jag undervisar även i en fortsättningskurs där lektorer kan pröva på att göra en studie på sin egen undervisning. Jag har varit involverad i en kurs om Aktionsforskning, en kurs om forskningsmetodik samt handleder och examinerar självständiga arbeten emellanåt.

Forskning

Mitt forskningsintresse är inriktat mot vad det innebär att kunna något i biologi och hur undervisningen kan läggas upp mot tydliga mål. Min forskning fokuserar omvandling och omstrukturering av kunskap från forskning i ämnet  till undervisning på universitetsnivå. Syftet är att göra val av innehåll och olika undervisningsstrategier mer synliga.

Jag är också intresserad av undervisningsutvecklande forskning om vad som sker i föreläsningssalar och på laborationer. Vi behöver pröva olika sätt att arrangera undervisningen och analysera vad som händer i de situationerna, för att på så sätt kunna utveckla våra undervisningspraktiker. Det är centralt att vi får studenter som blir delaktiga, engagerade, intresserade av sin utbildning, och kompetenta och kunniga både som viktiga framtida naturvetare och framtida forskare.

Pågående projekt på olika nivåer:

1) Förståelser av genbegreppet: hur genbegreppets innebörder varierar över subdiscipliner i biologi

2) Kvalitativa aspekter av kunnande i biologi: hur kvalitetsskillnader kommer till uttryck i den sju-gradiga betygskrieterieskalan.

3) The research-teaching nexus i cellbiologi: hur framstående forskare förklarar pågående forskning för grundstudenter i biologi

4) Didaktisk reflektion i biologistudier: hur studenters reflektioner över innehållet och deras lärande under en kurs, kan påverka hur de förstår ämnet.

 

Internationella samarbeten

Jag är är Nordisk regionansvarig och styrelsemedlem i IOSTE (International Organisation for Science and Technology Education). IOSTE etablerades som en organisation med syfte att främja utbildning i naturvetenskap och teknik globalt och erbjuda utbyte av forskningsresultat och diskussioner inom naturvetenskapernas och teknikens didaktik.

 

 

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • 2020. Veronica S. Flodin, Jessica Slove Davidsson. ESERA 2019The Beauty and Pleasure of Understanding: Engaging with Contemporary Challenges Through Science Education (Proceedings of ESERA 2019)

    Assessment of knowledge is a key part of all programs. In higher education, the assessment process since 2006 also has had an ambition to be equivalent in Europe through a joint agreement in Bologna. Standards and guidelines for quality assurance are made, for example that criteria for and method of assessment are published in advance to enhance transparency. Course objectives are formulated as student-centered learning outcomes coupled with assessment criteria that describe what the learner is expected to do and to what level. At some Swedish universities, the reform was completed in 2007. A question is thus, how learning outcomes and assessment criteria are expressed in biology courses of today. All course plans and course documents from the academic year 2015/2016 in biology at one university have been collected and categorized according to type of assessment criteria. This study focuses qualitatively expressed assessment criteria, i.e. differences in quality are expressed with words. Three different categories were found. The quality of student answers are assessed as different levels of abilities, different levels of relational complexity or different levels of attributes. Possible knowledge taxonomies affecting the criteria are discussed as well as the lack of critical analysis of assessment practice in higher education courses. The influence of view of knowledge is highlighted and differences in preconditions for knowing in different sub disciplines. Consequences for teaching and learning and possible solutions are raised.

  • 2020. Veronica Flodin (et al.). Lärarkonferens2020- möjligheter med akademisk lärarskap, 25-25

    Trepartssamtalet, dvs ett samtal mellan kurslärare, student och VFU-handledare, är en central del i den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), och dessutom ett av få tillfällen i hela lärarutbildningen där campus, student och skola möts. Studenterna lyfter fram trepartssamtalet i kursutvärderingar som ett av de viktigaste inslagen under utbildningen. Men trepartssamtalet är också kostsamt på olika sätt. Det kostar i tid att resa ut till skolorna och det behövs också många lärare att bemanna dem. Det är därför viktigt att utveckla och utforska olika former för samtal i VFU som inte är en ren minskning av kvalitet, utan kan vara en form som gynnar studenternas lärande.

    Projektet omfattar två delstudier där I) studerar digitala trepartssamtal och II) studerar trepartssamtal i grupp. Delprojekt I) är en erfarenhetsbaserad studie där vi jämför våra resultat med till exempel Karlstads universitet som har lärarutbildning (och därmed trepartssamtal) på distans (Johansson och Johansson, 2018). Delprojekt II) innebär trepartssamtal med studentpar, och genomförs som en möjlig aktivitet inom klustren i den nya VFU-organisationen. Studier har visat att studenter som gör VFU i par eller grupp har möjlighet att genom gemensam planering och gemensamma reflektioner hitta kopplingar mellan den egna undervisningen och innehållet i de lästa kurserna (Cavanagh & McMaster, 2015; Manuchechrie, 2002). Delprojekt II sker också i samverkan med VFU-kursansvariga vid institutionerna HSD och ISD.

    Under paneldiskussionen kommer vi presentera resultaten i de olika delprojekten, vad vi har lärt oss och vilka utmaningar som vi kan ställas inför, till exempel:

    •Tekniska krav och hantering av GDPR

    •Krav på stödstrukturer, till exempel digitala verktyg, gott samarbete med VFU-sekretariatet för placeringar och med lärare i övriga kurser

    •Pedagogiska anpassningar av kursuppgifter och rutiner för samtalet

    •Studenters och lärares engagemang och medverkan i projektet

    •Att både få komma tillbaka till engagerade handledare, och att skala upp erfarenheter till att omfatta fler utbildningar

  • 2019. Veronica S. Flodin. Science & Education 28 (1-2), 183-187
  • 2018. Veronica S. Flodin. Future Educational Challenges from Science and Technology Perspectives, 106-112

    The traditional lecture, where a lecturer presents, summarize, explain etc. the course content, is a common practice in biology higher education. The purpose of this study is therefore the possibility of the lecture as a mean to deal with a central learning problem in genetics. An experienced teacher and researcher sees a learning problem in the gap between scientific development concerning genomes and the more simple "one gene - one phenotype" relation and laws of inheritance, founded by Mendel. The question is how the lecturer tries to overcome the learning problem as part of the content structure of the lecture in a fruitful way. The study is inspired by lesson study in its arrangement. The lecturer tests his lecture structure on two different student groups in an iterative way with reflections in between. The focused learning problem is tested in the final exam and the results from both student groups are compared. Despite the elaborated structural changes in the lectures, the majority of students do not pass the question about how gene complexity is involved in phenotypic changes. The results bids a discussion about how we create learning problems and how to abandon Mendelian genetics and conventional presentations of content.

  • 2017. Veronica S. Flodin. Science & Education 26 (1), 141-170

    The purpose of this study is to interpret and qualitatively characterise the content in some research articles and evaluate cases of possible difference in meanings of the gene concept used. Using a reformulation of Hirst’s criteria of forms of knowledge, articles from five different sub-disciplines in biology (transmission genetic, molecular biology, genomics, developmental biology and population genetics) were characterised according to knowledge project, methods used and conceptual contexts. Depending on knowledge project, the gene may be used as a location of recombination, a target of regulatory proteins, a carrier of regulatory sequences, a cause in organ formation or a basis for a genetic map. Methods used range from catching wild birds and dissecting beetle larvae to growing yeast cells in 94 small wells as well as mapping of recombinants, doing statistical calculations, immunoblotting analysis of protein levels, analysis of gene expression with PCR, immunostaining of embryos and automated constructions of multi-locus linkage maps. The succeeding conceptual contexts focused around concepts as meiosis and chromosome, DNA and regulation, cell fitness and production, development and organ formation, conservation and evolution. These contextual differences lead to certain content leaps in relation to different conceptual schemes. The analysis of the various uses of the gene concept shows how differences in methodologies and questions entail a concept that escapes single definitions and “drift around” in meanings. These findings make it important to ask how science might use concepts as tools of specific inquiries and to discuss possible consequences for biology education.

  • 2015. Veronica S. Flodin, Per-Olof Wickman, Christina Ottander.

    This thesis is about knowing in biology in higher education and research. The gene concept is used as an example of knowledge content that is common to both biological research and education. The purpose is to study how knowing about the gene is expressed in different forms of knowledge contexts at the university. This is important to study in order to understand documented learning problems regarding the gene concept but also to better understand the relation between knowledge in research and teaching. Knowledge has to be transformed to become an educational content, a process that is of special interest within the field of Didaktik. The thesis is based on three qualitative case studies. Study I is an analysis of a textbook in biology. The purpose is to examine the content as presented to the students to see how its structure may contribute to the problems students have. How does the gene concept function as a scientific representation and at the same time as an object for learning in a biology college textbook? A phenomenographic approach is used to study implicit variation in gene concept use when the textbook treats different sub disciplines. The results show conceptual differences between them. The different categories of the gene found–as a trait, an information structure, an actor in the cell, a regulator in embryonic development or as a marker for evolutionary change–mean that we deal with different phenomena. The gene as an object is ascribed different functions and furthermore these functions are intermingled in the textbook. Since, in the textbook, these conceptual differences are not articulated, they likely are a source of confusion when learning about genes. Study II examines the gene concept use in a scientific context, as exemplified by five research articles from a scientific journal. Using an adaptation of Hirst’s criteria for forms of knowledge, the study characterizes how the scientific contexts for the gene concept use vary. What kinds of different gene concept use in these contexts can be discerned? When comparing the articles, it becomes evident that the gene concept is used to answer different kinds of questions. The meanings of the gene concept are connected to various knowledge projects, their purposes and the methods used. Shifts of methodologies and questions entail a concept that escapes single definitions and “slides around” in meanings. These contextual transformations and associated content leaps are here referred to as epistemic drift. Study III follows an integrative research project in biology.  What are the characteristic content conditions for knowledge development? What different ways in using the gene concept can be distinguished? By using the analytic methodology developed in study II, the scientific contexts are categorized according to their knowledge project, methods used and conceptual contexts. The results show that the gene concept meanings and the content vary in focus, are more or less explicitly formulated, or possible to formulate, and consist of different skills. One didactic conclusion is that by being more overt about the conditions for problem solving within a specific subdisciplin (i.e. fruitful questions to ask, knowledge needed to answer them, and methods available), students may be given opportunities to get a broader perspective on what it means to know biology.

Visa alla publikationer av Veronica Flodin vid Stockholms universitet

Senast uppdaterad: 22 februari 2021

Bokmärk och dela Tipsa