Ämnet för min avhandling är Sveriges Kommunistiska Partis utveckling mellan åren 1943­–1953. Kommunistiska Internationalens nedläggning 1943 och krigsslutets förändrade politiska omständigheter medförde en kursändring inom det svenska kommunistpartiet. Revolutionärt inbördeskrig och proletariatets diktatur ersattes gradvis av den fredliga eller svenska vägen till socialismen. Partiet anpassade sig sakteligen till och integrerades inom ramarna för det befintliga demokratiska systemet. Partiprogrammet från 1953 var en viktig milstolpe som konsoliderade denna utveckling.

Jag undersöker denna utveckling ur ett organisatoriskt perspektiv. Att partiets uttryckliga politik och ståndpunkter snabbt förändrades under perioden är tydligt, men hur förändrades partiet som organisation? Vad hände med partiets organisation när exempelvis mer fokus lades på valdeltagande och arbete i politiska församlingar, istället för politiskt arbete på arbetsplatserna eller inom fackföreningsrörelsen? Genom att undersöka partiets organisatoriska förändring och relatera den till partiets idépolitiska utveckling vill jag bidra med en bredare förståelse av förändringsprocessen inom Sveriges Kommunistiska Parti. Detta kan i sin tur vara en pusselbit till en ökad förståelse av den kommunistiska rörelsens utveckling under andra halvan av 1900-talet, även utanför Sverige.