Permafrostens ekosystem värmer upp det globala klimatet
Svenska och internationella forskare har för första gången ställt samman en fullständig växthusgasbudget för permafrostregionen på norra halvklotet. Resultatet blev tvärtemot vad man tidigare trott: koldioxid, metan och lustgas som släppts ut från området under åren 2000–2020 värmer upp det globala klimatet under kommande årtionden.
– Den största lärdomen för mig är att permafrostområdet faktiskt bidrar till uppvärmningen av det globala klimatet redan i dag. I många tusen år har området fungerat som en stabiliserande växthusgassänka, men nu ser vi att klimatdrivna störningar leder till en uppvärmning av jorden under kommande årtionden.
Det säger Gustaf Hugelius, Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet, och ledare för det team av forskare som sammanställt den fullständiga växthusgasbudgeten. En växthusgasbudget är, kort beskrivet, en sammanvägning av alla olika flöden av växthusgaser för att räkna ut den sammanlagda effekten på jordens klimat.
Forskarstudien är publicerad i tidskriften Global Biogeochemical Cycles och är den första som integrerar alla tillgängliga metoder för att göra växthusgasbudgetar i en och samma studie. Resultatet är komplext: de stora barrskogarna i Sibirien, Alaska och Kanada binder koldioxid, men det kolfällan reduceras av koldioxidutsläpp från upptinande permafrost, bränder, sjöar och floder. Räknar man även in utsläpp av den starka växthusgasen metan från tinande permafrost, våtmarker, sjöar och floder leder nettobalansen till klimatuppvärmning kommande decennier. Men klimatuppvärmningseffekten avtar över tid metanet stannar en kortare tid i atmosfären. Medeleffekten av dagens utsläpp över de kommande 100 åren är nära neutral.
– En viktig lärdom från studien är att modeller som utgår från mätningar på marken ger något skilda resultat jämfört med de modeller som utgår från mätningar i atmosfären. Det öppnar upp för nya forskningsfrågor och metodutveckling. Målet är att nästa budget ska ha betydligt mindre osäkerhet, säger Gustaf Hugelius.
Studien är en del av ett stort internationellt vetenskapligt initiativ för att beräkna regionala växthusgasbudgetar för alla delar av världen, Global Carbon Projekt (länk: https://www.globalcarbonproject.org/reccap). Eftersom studien är baserad på data fram till år 2020 ingår inte mätningar från de senaste åren då nordliga ekosystem har brunnit i alarmerade omfattning och i rekordfart. Forskarna planerar därför för fortsatt övervakning.
– Tyvärr tror jag att budgetarna från de här senaste rekordåren av skogsbränder och accelererande upptining av permafrost kommer att göra att vi landar på ännu mer på minus, även för koldioxid, säger Gustaf Hugelius.
Studien Permafrost Region Greenhouse Gas Budgets Suggest a Weak CO2 Sink and CH4 and N2O Sources, But Magnitudes Differ Between Top‐Down and Bottom‐Up Methods är publicerad i Global Biogeochemichal Cycles http://dx.doi.org/10.1029/2023GB007969
Kontakt:
Gustaf Hugelius, professor vid Institutionen för naturgeografi och biträdande föreståndare vid Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet. Tel: 08-674 78 73, e-post: gustaf.hugelius@natgeo.su.se.
Senast uppdaterad: 28 oktober 2024
Sidansvarig: Bolincentret för klimatforskning