Profiles

Catharina Nolin

Catharina Nolin

Professor

Visa sidan på svenska
Works at Department of Culture and Aesthetics
Telephone 08-16 47 15
Email catharina.nolin@arthistory.su.se
Visiting address Frescativägen 22B-26
Room 346
Postal address Institutionen för kultur och estetik 106 91 Stockholm

Publications

A selection from Stockholm University publication database
  • 2016. Catharina Nolin. Konsthistorisk Tidskrift 85 (1), 126-140

    The aim of this essay is to discuss the position of garden history and landscape architecture in relation to the fields of art history and architectural history in a Swedish historiographical context. I will do this by examining some books and journals from the nineteenth and twentieth centuries including garden history and compare them with a selection of overviews in art history. From what perspectives has the history of gardens and designed landscapes been discussed, written and disseminated? Under what circumstances has garden history been incorporated into art history? Who were the authors and who were the implied readers? And how can the topic be further developed?

  • 2016. Catharina Nolin. Plats för lek! Svenska lekplatser förr och nu, 34-55
  • 2016. Catharina Nolin. OEI 73–74, 419-424
  • 2016. Catharina Nolin. Green landscapes in the European city, 1750-2010, 175-190
  • 2015. Catharina Nolin. Women, Modernity, and Landscape Architecture, 38-59
  • 2014. Catharina Nolin. De kyrkliga kulturarven
  • 2014. Catharina Nolin. Den vill vara ny och stark”: Engelbrektskyrkan 100 år, 71-87

    Artikeln behandlar arkitekten Lars Israel Wahlmans gestaltning av Engelbrektskyrkans omgivningar omkring 1910–1915 samt hans syn på trädgårdskonst.

  • 2014. Catharina Nolin. Forskning i centrum, 209-224

    Artikeln handlar om hur samlingarna vid Statens centrum för arkitektur och design kan användas för att undersöka några kvinnliga landskapsarkitekters verksamhet, uppdrag och positioner under 1900-talets första hälft, särskilt i relation till de manliga arkitketer de samarbetade med.  

  • 2013. Catharina Nolin. Berättelser från markerna, 297-306

    Texten behandlar Ulla Bodorffs gestaltning av Skånska Cements fabriksområde Stora Vika med tillhörande bostadsområde i det intilliggande Marsta på Södertörn omkring 1950 med utgångspunkt i landskapsgestaltning i stor skala, landskapsarkitektur som kulturarv och genusfrågor relaterade till landskapsarkitektur.

  • 2013. Catharina Nolin. Public Nature, 115-124

    This essay deals with urban parks designed around 1900 in Sweden, designed to imitate nature and to invoke a national identity and a feeling for the Swedish nature among the park visitors. These parks were often planned with activities such as walking, skiing, skating and bycycling in focus and often had separate areas for children's games and plays. The author also discusses the public debate on nature parks and the connection to contemporary art. 

  • 2010. Catharina Nolin. Det åskådliga och det bottenlösa, 289-294
  • 2009. Catharina Nolin. Die Gartenkunst (2), 259-280
  • 2009. Catharina Nolin. Stad, hus, rum. , 58-68
  • 2008. Catharina Nolin. Konsthistorisk tidskrift 77 (4), 136-145
  • 2008. Catharina Nolin.

    Lars Israel Wahlman var en av de stora förnyarna av den svenska trädgårdskonsten i början av 1900-talet, manifesterat i villaträdgårdar och parker, begravningsplatser och en rad parker. Denna verksamhet, som länge stått i skuggan av välkända byggnadsverk som Tjolöholms slott i Halland och Engelbrektskyrkan i Stockholm, liksom villorna Trefnan och Trotzgården i Hedemora, presenteras nu för första gången. Med sina mångskiftande och konsekvent genomförda arbeten framstår Wahlman som en av de viktigaste förmedlarna av en trädgårdsstil i Arts and Crafts-rörelsens anda till Sverige. Ingen annan svensk arkitekt ritade så många trädgårdar under denna period. Wahlman ville att det yttre av hans byggnader och deras interiörer tillsammans med omgivningarna skulle fungera som väl sammanlänkade helheter. Att även skapa trädgårdar var en självklar del i denna helhetstanke.

  • 2008. Catharina Nolin. Skånelaholm: ett gods i Uppland, 96-111
  • 2006. Catharina Nolin. Bebyggelsehistorisk tidskrift (52), 80-96

    De svenska kyrkogårdarnas estetiska uttryck och användande var i början av 1900-talet ett mycket uppmärksammat ämne i Sverige. I denna artikel diskuteras några av de frågeställningar, tendenser och förslag till förändringar som ledde till en förnyelse av kyrkogårdskonsten. Artikeln behandlar bland annat hur arkitekter och debattörer ansåg att kyrkogårdar kunde göras estetiskt tilltalande och samtidigt anpassas till ceremonielet kring begravningarna samt berör hur de förhöll sig till historien. De kyrkogårdar som formats av 1800-talets smakideal avfärdades som fula och oorganiserade, platser som undantagslöst kunde utformas på ett vackrare och bättre sätt. De växande städerna ledde även till fler förrättningar och att allt större markområden behövde avsättas för begravningsplatser. En aspekt som diskuteras är förändrade tankar kring begravningar och nya ritualer vilka ledde till att det fanns ett behov för processionsvägar, ceremoniplatser och honnörsgårdar. Arkitekttävlingar avseende begravningsplatser var viktiga incitament för att få till stånd förändringar. Utöver tävlingen om Skogskyrkogården och dess stora betydelse för tillkomsten av andra skogskyrkogårdar behandlas de tävlingar som hölls i Sverige under 1910- och 1920-talen. Flertalet kyrkogårdar gestaltades dock av för ändamålet särskilt utvalda arkitekter, och några av dessa idag tämligen okända miljöer presenteras. Bland förnyarna av kyrkogårdskonsten fanns flera ledande arkitekter, som de för Skogskyrkogården i Stockholm mycket uppmärksammade Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, men också Lars Israel Wahlman, Harald Wadsjö och Erik Bülow-Hübe samt trädgårdsarkitekten Ester Claesson. Ytterligare en aspekt som tas upp är relationen mellan kyrkogårdskonsten och de samtida offentliga parkerna.

  • 2006. Catharina Nolin. The European City and Green Space
  • 2004. Catharina Nolin. Garden History 32 (2)
  • 2003. Catharina Nolin. Rosendals slott, 258-297
  • 1999. Catharina Nolin, Thomas Hall, Maunu Häyrynen.

    The aim of this dissertation is to study the public parks in Sweden during the nineteenth century. It focuses on three general factors – decision process, design, and function – and is to a great extent based on previously unstudied material including town councils' minutes, drawings, and other contemporary sources. The dissertation considers a selection of the approximately one hundred public parks laid out in Sweden during the period.

    From the beginning of the century the middle classes endeavoured to create meeting places and social customs of their own, and public parks had a role to play in their efforts. There, families could spend their leisure time together, meeting acquaintances and amusing themselves. The park was also an aesthetic element in the townscape. The study shows that the first public parks appeared in the 1820s, and that they were established several decades earlier than is generally acknowledged. During the decades following 1860, a large number of new parks were made. From now on, moral considerations began being put forward as grounds for creating public parks. They were promoted as more suitable social settings than the streets, squares, and pubs – for the middle classes as well as for the workers. In the 1890s, new parks were made whose design and function differed distinctly from their predecessors. They were planned for active use to a much greater extent, with features such as games and sport, and all surfaces open to the public. The study also shows that town councils from the beginning of the century were involved in creating the parks, and generally assumed full economic responsibility.

    Concerning the design, the parks changed during the century. From the initial decades, the essential design assumption was that parks would be perceived as art rather than nature. It should be obvious that the trees, bushes, and flowers did not grow natural on the spot, an impression emphasised by their varied colours, shapes, and ways of growing. Exotic plants were used extensively. From around 1870 the attempt to imitate nature as closely as possible, often using an existing natural area as a starting point and employing indigenous plants, gradually became common.

    Previous studies have often pointed to the public parks' role in improving the hygiene in the towns, locating them within an overall town planning perspective. However, the study shows that the belief that they might also improve the moral and general living conditions of urban dwellers has been an even more important factor. The park was envisaged as a place of education and general cultivation, but also as a place for amusement, which was reflected in the bandstands, monuments, and playgrounds, etc. Though the parks were often smaller than their counterparts abroad, Sweden was in step with the rest of Europe.

Show all publications by Catharina Nolin at Stockholm University

Files

Last updated: July 11, 2018

Bookmark and share Tell a friend