Forskargrupp Grupp Foster

Det mikroskopiska samspel som sker mellan alger och bakterier i havet avslöjar hur bakterier successivt förlorar gener och utvecklar ett ökande beroende av sin värdalg. Variationen i hur nära bakterie och alg samspelar ger också möjligheter att studera evolution medan den pågår. Det visar en ny studie publicerad i Current Biology. Förhoppningen är att kunskapen ska kunna användas inom jordbruket, till exempel för att ta fram kvävefixerande grödor. I några av våra havs mest näringsfattiga vatten pågår små samarbeten som håller livet igång. Dessa samarbeten, så kallade symbioser, sker mellan mikroskopiska kiselalger och en viss typ av bakterier, cyanobakterier, som kan ta kväve ur luften och omvandla det till en form som andra organismer kan använda. – Vi har studerat cyanobakterier av släktet Richelia , vars främsta uppgift i symbiosen är att förse sina kiselalg-värdar med kväve. Kiselalgerna har i sin tur en mycket aktiv fotosyntes – den process som växter, alger och vissa bakterier använder för att fånga solenergi och omvandla koldioxid till kemisk energi, ofta i form av socker, berättar Rachel Foster som är professor vid Stockholms universitet och en av huvudförfattarna till studien, som leddes av forskare från Stockholms universitet, i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet och Linnéuniversitetet.   Evolution i olika stadier

Rachel Foster är professor i mikrobiell oceanografi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik. Hon är en av de nya professorer som kommer att installeras vid en ceremoni i Stockholms stadshus den 29 september.