Forskningsprojekt Hur går det för tvångsvårdade barn?
Studien utgår från ett unikt material med omfattande information om unga som varit föremål för tvångsvård. Syftet är att följa upp samtliga unga som tvångsomhändertogs på grund av egen beteendeproblematik (§3 LVU) under 2015–2016 för att undersöka hur deras livssituation ser ut i ung vuxen ålder avseende faktorer som utbildning/arbete, boende och försörjning, samt olika former av fortsatt psykosocial problematik som brottslighet, missbruk och psykisk ohälsa. Studien avser besvara följande frågeställningar:
1. Hur ser unga vuxnas livssituation ut 8–9 år efter tvångsomhändertagandet?
2. Skiljer sig situationen vid uppföljning åt beroende på vilken problembild den unga omhändertagits utifrån samt utifrån kön, socioekonomisk bakgrund och härkomst?
3. Hur skiljer sig livssituationen för gruppen unga vuxna som tvångsvårdats i tonåren från andra jämnårigas situation som unga vuxna?
4. Går det bättre för syskon till de placerade unga, som själva inte har placerats genom § 3 LVU?
5. Vilken betydelse har låst institutionsvård för de unga vuxnas livssituation jämfört med de som inte placerats vid ett särskilt ungdomshem?
Studien är en uppföljning av en tidigare studie som Tove Pettersson och Maria A. Vogel genomfört, där omfattande uppgifter om de ungas problematik och skäl för omhändertagande samlades in från domar och akter samt från Statens institutionsstyrelse (SiS) och SCB. Denna uppföljningsstudie är en registerstudie där denna grupp följs upp i ung vuxen ålder i ett flertal olika register hos SCB, Socialstyrelsen och Brå.
Ett tvångsomhändertagande är den mest ingripande åtgärd samhället har att ta till när det kommer till barn och unga med psykosociala problem och vi vet att det är en åtgärd behäftad med stora risker. Denna studie bidrar med kunskap om hur det går för tvångsomhändertagna unga, och om skillnader mellan olika grupper sett till exempelvis kön, problematik och typ av dygnsvård. Studiens design skapar också förutsättningar för att bättre förstå vilka faktorer som ligger bakom såväl negativa som positiva utfall. Denna kunskap kan bidra till att utarbeta bättre insatser såväl under tiden för tvångsvård som tiden efter. Att tvångsinsatser är ändamålsenliga är av stor
vikt för de unga som i framtiden kommer att omhändertas på detta sätt. Men det är också på flera sätt av vikt för de ungas familj och samhället generellt.
Kan du ingå i studien?
Projektet Hur går det för tvångsvårdade barn genomförs av Tove Pettersson (projektledare) och Maria A. Vogel.
I ett tidigare forskningsprojekt (Tvångsomhändertaganden av unga) undersöktes barn som tvångsvårdades genom §3 LVU år 2015 och 2016. I detta projekt följs dessa unga upp i hur det har gått för dem avseende flera olika faktorer. Det handlar bland annat om skolprestationer, etablering på arbetsmarknaden, boende, familjebildning, förekomst av hälsoproblem, senare omhändertaganden och kriminalitet.
Studien är en registerstudie där information från register hos SCB, Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet länkas till de unga som ingick i den tidigare populationen. Forskarna har inte tillgång till personuppgifter och materialet förvaras på säker server hos SCB.
Vilka ingår i studien?
I studien ingår de barn under 18 år där socialnämnden ansökte om ett omhändertagande enligt §3 LVU under år 2015 och 2016 samt deras vårdnadshavare och syskon. Till detta kopplas även tre kontrollgrupper där samma information inhämtas som för de unga omhändertagna. Dessa är omhändertagna för §3 LVU fem år före (2010–2014) och fem år efter (2018–2022) samt en representativ grupp unga ur befolkningen. Syftet med de första två grupperna är för att kunna undersöka representativiteten av de två åren som ingår i huvudpopulationen. Syftet med den tredje gruppen är att kunna jämföra hur det går för tvångsomhändertagna unga med andra unga i Sverige.
Resultatet av studien kommer att redovisas på så sätt att enskilda personer inte kan identifieras.